På senaste tiden har jag
känt mig mentalt förvirrad. För andra är det knappt märkbart. När
dysterheten kommer drar jag mig undan. Men jag har känt det en längre tid nu, och jag måste göra något åt det. Att fortsätta ignorera mina tankar vore som att ge upp halvvägs- nu när jag äntligen vet vad jag behöver. Skulle förklara för en vän hur jag känner, men det lät svårbegripligt och invecklat. Som en stor bunt sammanhängande, förvirrade tankar.
Ja, det finns ett problem i mitt liv. Något jag måste bearbeta djupare, för det håller mig fången i negativa tankar. Som låser mig från att ta tag i mitt liv. Jag är trött på att vara offer för mitt eget tänkande och att anpassa mig till problemet. Jag måste jobba på att förändra min inställning till det. Har hört att man ska leta efter den positiva motsatsen till det tråkiga. Att man ska hitta den detalj som för en mot lösningen till problemet. Jag vet att endast jag själv väljer hur jag reagerar på händelser, men det är lätt att tappa viljan att komma underfund med ett problem.
Kvibergs slott.
En skugga med pyramidform påminde mig om hur mycket man kan upptäcka,
om man bara går till platser man aldrig vart på förr.
Jag hörde en gång en idé jag tyckte var fin. Nu äntligen har jag börjat! Jag har köpt en fin anteckningsbok, vari jag varje dag ska skriva någonting positivt som hänt mig, något jag är tacksam för, eller något bra jag gjort, som jag är stolt över. Efter ett tag står det en hel del i boken, för varje dag finns det alltid något positivt man gjort, att skriva ned. Om man känner sig nedstämd, hjälper det att läsa i den, och påminna sig själv om alla de bra saker man gjort, allt man lyckats uppnå, om allt det man faktiskt har att vara glad för. Skaffa dig en egen bok!
Jag läste en gång, att man inte ska investera sin kraft och energi på saker som inte ger en någonting, som inte får en att må bra. Det låter som en självklarhet. Men många av oss borde vara snällare mot oss själva, tycker jag. När vi har påbörjat en negativ tanke, låter vi oss själva fortsätta med associationen, vilket gör att vi sitter och funderar länge på något som bara tynger oss. Vi förstorar det negativa frivilligt! Det är en befrielse att rensa i sin tillvaro. Men den där stora rensningen verkar man alltid skjuta på framtiden.. de stora förändringarna vågar man inte genomföra, om de inte blir absolut nödvändiga för att man ska överleva, verkar det som.
Jag har alldeles för länge låtit tankarna ta den kraft som jag vill ha till att göra det som är viktigt för mig. Att en tanke kan paralysera en, så man ingenting får gjort.. det är skrämmande.
Nu ska jag rensa bort allt från mitt liv som tar tid men inte är roligt eller nödvändigt för mig. Kontakter som tar mer energi än de ger, aktiviteter som jag egentligen inte har nöje av, situationer jag inte trivs i, och prylar jag inte behöver spara.
Ute vid Lindholmen finns lugnet en sen eftermiddag. Och konstverk att beskåda.
Allt blir tydligare om man anstränger sig att se det ur flera synvinklar.
Våga granska dig själv på lika nära håll, som du kan granska ting.
Jag går vidare i livet, för jag vet innerst inne- att vad som än händer, så kan jag hantera det. Alternativet är att ge upp, men det är inget alternativ för MIG.
Dalai Lama sa en gång: ”Om du har ett problem som du KAN göra någonting åt, behöver du inte oroa dig eftersom det finns en lösning, och har du har ett problem som du INTE kan lösa, behöver du heller inte oroa dig, eftersom det inte finns något du kan göra åt det.”
Har alltid tyckt om det citatet.
/
Struttu
I den här bilden skulle tex allt detta kunna hända:
