bleka höstfunderingar

senhöst, fallna löv

det är kallt, fast solen lyser
den kulna luften glänser

frost på gräsmattan, jag fryser

allt är tyst

lukten av blött gräs

breder ut sig i det bleka landskapet

det är underbart att betrakta horisontens ljusa rand

utan en människa

i synfältet

jag vill bryta av

stanna upp

krusa ytan

av grumliga intryck

andas, sväva obehindrat

med tankarna

tills mina känslor är överens

med mitt beslut

det finns så mycket mer bakom en blick
än vad man kan se
jag vill inte passa nån tidvill ingenstan
sbara rakt fram mot livet

längst in

finns bilder av sånt jag nästan glömt
vill locka fram det igen

ha det nära inpå
annars kanske det försvinner

igen

ibland

vill jag leva ett annat liv

se allt ur ett annat perspektiv

vara en myra
då skulle jag krypa in

på nåt mörkt ställe

och stanna där

tills jag hör ljudet
av evigheten

Djur fascinerar mig.

De tycker om mig, och jag tycker om dem.

/Struttu