måndag 18 februari 2008

Lekafton och vik-gubbar

När jag var liten brukade jag fundera på underliga saker. Tex det här med sakers vikt. En skrivbok man inte ännu skrivit i, väger ju såklart mindre än när man skrivit text på varenda sida. Men hur mycket mer väger 50 sidor bläckbokstäver, till skillnad från 50 tomma sidor? På senare år när mobiltelefonen kom, fortsatte jag fundera över om digital information väger något. En mobil som är helt tom på meddelanden och telenummer, väger den mindre än en mobil som är helt full med sms och nummer? Nej, så trodde jag inte att det var. Men jag tyckte om att fantisera om det. Och jag föreställde mig att tankar har en vikt. Det skulle betyda att intelligenta personer med många funderingar, till slut skulle bli så feta att de inte kunde röra sig..


Nej, nu ska jag berätta om helgen. Jag har haft det första lekmötet med min nya lek- och improvisationsgrupp. En blandad samling folk kom och gjorde kvällen hur rolig som helst.


Jag startade med den såkallade "Varulven". Alla sitter i ring, och när natten kommer så blundar alla. Men en av oss är varulv.. så när morgonen kommer, ligger någon död. Nu är det upp till oss andra att försöka lista ut vem varulven är, som sitter mitt i bland oss. Genom att ställa frågor till alla om vem de själva skulle peka ut, kan man få ledtrådar om man tänker logiskt. Nästa natt kommer, och ytterligare någon blir nuddad av varulven, och dör.

Sen lekte vi "Siamesen", där två personer ska svara på frågor- men med en röst. Jag och Jens blev utfrågade av Martin. Vi erkände till slut, att hade vi haft körkort, så skulle vi bara kört på de som bär hjälm.

Sen var det dags för debatt. Jon fick både motståndarsidan och försvararsidan att imponera med argument som var lika logiskt tillkrånglade, som de var hysteriskt roliga. Anna förstod det roliga.

Jag fortsatte med en lek som är en gammal favorit. Några personer står upp och diskuterar ett ämne man gemensamt bestämmer. Inte svårt? Närsomhelst får publiken skrika "Nej!!". Då måste den som just sagt något, genast ändra detta sista som sades, men ändå inte ändra sin åsikt helt. Sa någon: "Ja, om man knycklar ihop dem så går det br... (Nej!) eller, man skrynklar inte ihop dem, men man gör dem lite mindre, DÅ går det bra. Och den andre svarar att : hmm, nja, man ska inte röra dem alls fö.. (nej) jo, man ska röra dem, det måste man ju för att ta upp dem, menman ska inte klämma åt på dem.

Vi lekte även en lek där publiken ställer frågor till två personer, som man låtsas har genomfört något gemensamt. Det trixiga är, att man bestämmer en viss bokstav, som absolut inte får sägas av de som svarar. Om man är arkeolog, hur svarar man på vad ens yrke kallas, om man inte får säga bokstaven k? "Alternativ turistguide"?

Vi avslutade med några lekar som blir väldigt roliga. Tre personer står på scenen. En person får säga vad som helst, men de nadra två, ja de får varsina två meningar som de får uttala när det passar- men inget annat än dessa två meningar får de säga. Jag fick säga: "Vad går det ut på? och "Nej, det tror jag inte". Johan fick säga: "Berätta mer!" och "Varför säger du så?"
Totalt lekte vi 8-9 lekar, av de 40 lekar jag har på lager. Så fler lekmöten blir det!

En annan liten sysselsättning jag startat, är klubben för vik-gubbar. Vi brukar samlas på nåt mysigt ställe och rita några gubbar. Alla får varsitt papper som de ritar ett huvud på. Pappret viks sedan så att huvudet inte syns, och man skickar det vidare. Nästa person ritar axlar och mage. Pappret viks igen och skickas vidare. Nästa person ritar ben, nästa skor. Resultatet blir roliga figurer utan nån som helst logik, eftersom varje del ritats utan koppling till de adra delarna.

Här kommer bilder på några av de roliga gubbar vi kombinerat fram under mysiga kvällar.

Steinulf till vänster. Till höger ser vi Pi. som i 3,14. En bläckfiskpunkare som heter 3,14, sådant kommer man bara på med vänner som mina.

Den gröna heter Asgarc. Den rosa, det är tulpanprinsessans nektarinmormor. Inte visste vi att det fanns nektarin-mormödrar.

Leif Carlsson heter den söta sälen. Sen har vi Otto med hatten.

Jig-pog fick ingen färg. Men hon håller i sitt eget ben. Och Hampan är lite dubbel i fråga.


Splenky har uppsvullna fötter, ser det ut som. Ekvino har väl taniga armar, men det ser ju ut att ändras snart.

Pesvin står lite snuskigt. Grovn visar sina snygga skor. Av nån anledning tyckte vi att dessa sista gubbar, är ryska.


Vad vore livet utan dessa små intressen, som glädjer både mig och mina vänner?
Jag tänker aldrig bli vuxen. Jag tänker inte bli. Jag ÄR redan. Varken barn eller vuxen. Jag är jag och jag önskar att alla skulle få vara det. Få vara sigsjälva. Mina tankar går nu till Amanda, finaste Amanda. Snart ses vi! Den här är till dig:

jag sitter hellre i en katapultstol
än i en soffa för bekväm
jag tuggar hellre tills käkarna värker
än att svälja allt helt
jag står hellre mitt i vägen
än tryggt förvarad nånstans i ett hörn
jag står hellre mitt i stormen
än bakom skyddet
jag lever hellre i min verklighet
än i era drömmar..


/Struttu