Det har förresten varit “kulturnatta” i Göteborg. En dag om året, anordnas över hela stan, diverse aktiviteter och evenemang inom alla kategorier: utställningar, workshops, pröva-på-kurser och uppträdanden i alla former, det mesta gratis.
Jag, Jenny, Frederic, och en drös andra vänner samlades och rörde oss över stan tills sena natten. Vi började med att se ett uppträdande där folk fick nya, udda frisyrer, samtidigt som man skapande av ljud med frisörinstrument, och spelade upp dem i högtalare. Sen drog vi vidare till stadsbiblioteket, där man kunde köpa utgallrade böcker och kassetter. Jag fick tag i ljudböcker för en tia styck, med min favorit barnboksförfattare- Roald Dahl. Sen fick vi nys om att frimurarordern hade öppet hus, så vi stack dit ett gäng. Vi var ganska ljudliga i den annars så strikt tysta lokalen, för ett gäng män i kostymer, utplacerade på olika poster i rummet, tittade lite strängt på oss, efter att vårt intågande väckt uppståndelse.
En man kom fram för att berätta om ett altare i bortre delen av rummet, och informerade oss samtidigt om att man absolut inte fick fotografera. Då tog jag såklart fram kameran och knäppte av lite bilder. Denna text finns att läsa på en av väggarna.
Vi gick vidare till Götaplatsen och lyssnade på några filosofistuderande som sjöng underliga sånger om mänskliga juicepressar, rymdäventyr på en berg-och-dalbana, och mord till sjöss. Sen vandrade vi till Hagaparken där det spelades afrikansk musik. Jag smet fram till männen som spelade på de stora trummorna, och kompade med dem en stund på en trumma som var ledig. Plötsligt ryckte nån vän tag i mig bakifrån- skulle vi hinna komma med i en spökpromenad vid hamnen, hade vi hysteriskt bråttom. Vi lyckades ta oss från Hagakyrkan till hamnen på exakt 11 minuter. Vi blev mottagna av en man i skägg. Alla fick bilda ett långt led, varvid han guidade oss runt i totalmörker på det största fartyget i hamnen, en jagare som numera under dagtid fungerar som museum om Göteborgs sjöfart.
En del spöken huserade längs färden, de hoppade fram med blodiga halsar eller kritvita ansikten och ett barn i det långa ledet spydde tydligen, fick vi höra efteråt. Jag njöt av att gå runt i de trånga, mörka gångarna i båtens innersta. Robin, Johan, Henke och Jenny var med mig.
När vi kommit ut i ljuset igen, såg jag några av spökena jag stått öga mot öga med i mörkret. De såg att jag hade kamera, och bad mig fotografera dem eftersom de behövde bilder på sig själva för att göra reklam för spökpromenader. Efter en pratstund med dem, stack några av oss vidare och avslutade kvällen på stadsmuseet, där estradpoesigruppen Denako uppträdde. Efter en riktigt mysig kram från en fin vän där, hade kvällen nått sin höjdpunkt och jag var trött.
Häromdan såg jag en film som verkligen berörde mig- "The secret life of words". Den handlar livsöden, om drömmar som krossas, om kärlek. Efter filmen var jag sorgsen hela kvällen, då den fick gamla känslor att komma upp till ytan i mig. Det var en vacker men tragisk film, som inte riktigt kan släppa sitt grepp om mig. Inte ens dysterheten är försvunnen ännu. Försöker spendera dagen med att tänka på annat. Glädjer mig tex över att en insändare om ämnet tid, som jag skickade in till metro, blev publicerad idag. Ja, världen tycks veta när det är dags att muntra upp mig.
/Struttu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar