Jag saknar dem.

Vargarna.
De gav mig den där härliga känslan av att bara leva, här och nu. Att sitta där i skogen, med en varg bredvid mig, är en upplevelse som inte går att beskriva. En närvaro där samhörigheten inte baseras på ord, men på förståelse som står utanför alla mänskliga kommunikationssätt.

Nu i efterhand tänker jag på fotografen Gregory Colbert. Han insåg det för längesedan, jag insåg det för en vecka sedan. http://www.ashesandsnow.org/en/index.php?page=/portfolio/

/Struttu

Att förmedla

Kl är 07.00, är på väg hem från nattjobbet. Solen skiner.

Smäller igen dörren och stupar i säng. Försöker somna, funderingarna drar iväg.

Minns en vacker novembermorgon för längesedan. Luften var isande, frisk och kylig,
daggen hängde i luften och frosten täckte gräset. Jag tog en bild, i hopp om att fånga åtminstone ett uns av ögonblicket..

Med denna blogg vill jag förmedla de händelser i mitt liv, som ger mig de härligaste känslorna.

/Struttu