Galen fest, och äldre galenskaper

Lovade att publicera bilderna från festen hos Julia, här kommer de:

Jag, Jossan och Jon

Jag o Jossan fular oss

Det är lätt att skratta åt sigsjälv

Jag med festens värdinna, Julia

Lite galenskap från mig

Jon och Jossan roar sig

Mer galenskap från mig, jag fick en svans.

Jag minns andra galna fester. Här kommer ett axplock från olika tillfällen:

Christoffer spelar annanas.

Christoffer leker monster

En galen maskerad med både skidåkare och smådjävlar. Där fanns också en biblotikarie, ett troll, en som var utklädd till sig själv, och så jag då, som kom i en röd-svart outfit men vägrade berätta vad jag skulle föreställa. (Jag visste det inte själv)

Och nej, det finns INE en bild på mig från den festen. Ingen fin bild, iallafall.

Jag minns snubben, men inte var eller när detta hände.

Jag, Andreas och Fia gosar med min blåa lilla val (Valle)

Christoffer har ny frisyr

Eftersom jag började med en dikt, kan jag lika gärna avsluta med en. denna skrev jag år 2006.

vi ser varje ögonblick som en tillfällighet

så vi tar tillfället i akt

men den som satt sig vid en önskebrunn har svårt att resa sig igen

så vi gör vardagen till en parodi

där vi lär känna det som alltid är

och ser på andra

med en blick

som talar om

att vi börjar närma oss

hemligheten

Visste ni förresten vad förkortningen IKEA står för?
"Ingvar Kamprads Egen Affär", såklart!

/Struttu

Sommaren är över. Tiden är tidlös.

Den här sommaren har förflutit snabbt. Som om tiden gått fortare.

”Det bästa man kan göra med tiden är att använda den väl.”, sägs det. Jag försöker alltid "ta till vara på tiden" som det heter. Det finns många fina stunder från i somras att tänka tillbaka på.

Jag älskar hur frisk luft luktar, just efter att det regnat.

Jenny och jag promenerade i naturen.

Sommaren är till för att öppna sinnen, för att du och jag och alla ska våga vara lekfulla!

Både dag och natt är vacker om sommaren.

Jag har funderat mycket på tid, och hur den påverkar människan.

Tid har blivit till en grej som angår hela världen. Ändå är tid ett abstrakt fenomen, en konstruktion från oss människor. Den varken väger eller luktar. Den hörs inte och kan inte flyttas omkring. Tiden är osynlig. Ändå kan den få oss att springa hit och dit. Och den lyckas stanna upp oss helt, när vi sitter och tänker på gamla tider.

Tid upplevs helt olika, beroende på vem man är. Kan man då säga att tiden är något verkligt?
En sak som är säker, är iallafall att tid gör folk stressade. Men det är inte själva tiden som gör oss stressade, det är vår uppfattning om att vi vill vara någonstans och göra något annat.

För tid är bara ett mått på förändring. Om ingenting förändrades skulle människan inte kunna mäta tid. Det sägs att både djur och människor har en inbyggd klocka. Den gör oss trötta och hungriga med en viss regelbundenhet. Men kan man kalla det tid? Alla levande varelser behöver äta och sova, oavsett tid. Och så den vanliga klockan. Det är inte tiden som gör att väckarklockan ringer, det är tekniken inuti klockan. När en klocka tickar, kan man se att visarna snurrar i jämn takt, vilket betyder att mekaniken fungerar. Det är en händelse som har sitt ursprung i orsak och verkan.

Ett dygn har 86400 sekunder. Under det dygnet ska man jobba övertid, dela med sig av sin tid till andra, ha en fritid, passa tiden, låta saker ta sin tid, inte ha någon dötid, och i synnerhet låta tiden ha sin gilla gång. Jag förstår att folk inte har tid över!

/Struttu