Galen fest, och äldre galenskaper

Lovade att publicera bilderna från festen hos Julia, här kommer de:

Jag, Jossan och Jon

Jag o Jossan fular oss

Det är lätt att skratta åt sigsjälv

Jag med festens värdinna, Julia

Lite galenskap från mig

Jon och Jossan roar sig

Mer galenskap från mig, jag fick en svans.

Jag minns andra galna fester. Här kommer ett axplock från olika tillfällen:

Christoffer spelar annanas.

Christoffer leker monster

En galen maskerad med både skidåkare och smådjävlar. Där fanns också en biblotikarie, ett troll, en som var utklädd till sig själv, och så jag då, som kom i en röd-svart outfit men vägrade berätta vad jag skulle föreställa. (Jag visste det inte själv)

Och nej, det finns INE en bild på mig från den festen. Ingen fin bild, iallafall.

Jag minns snubben, men inte var eller när detta hände.

Jag, Andreas och Fia gosar med min blåa lilla val (Valle)

Christoffer har ny frisyr

Eftersom jag började med en dikt, kan jag lika gärna avsluta med en. denna skrev jag år 2006.

vi ser varje ögonblick som en tillfällighet

så vi tar tillfället i akt

men den som satt sig vid en önskebrunn har svårt att resa sig igen

så vi gör vardagen till en parodi

där vi lär känna det som alltid är

och ser på andra

med en blick

som talar om

att vi börjar närma oss

hemligheten

Visste ni förresten vad förkortningen IKEA står för?
"Ingvar Kamprads Egen Affär", såklart!

/Struttu

Sommaren är över. Tiden är tidlös.

Den här sommaren har förflutit snabbt. Som om tiden gått fortare.

”Det bästa man kan göra med tiden är att använda den väl.”, sägs det. Jag försöker alltid "ta till vara på tiden" som det heter. Det finns många fina stunder från i somras att tänka tillbaka på.

Jag älskar hur frisk luft luktar, just efter att det regnat.

Jenny och jag promenerade i naturen.

Sommaren är till för att öppna sinnen, för att du och jag och alla ska våga vara lekfulla!

Både dag och natt är vacker om sommaren.

Jag har funderat mycket på tid, och hur den påverkar människan.

Tid har blivit till en grej som angår hela världen. Ändå är tid ett abstrakt fenomen, en konstruktion från oss människor. Den varken väger eller luktar. Den hörs inte och kan inte flyttas omkring. Tiden är osynlig. Ändå kan den få oss att springa hit och dit. Och den lyckas stanna upp oss helt, när vi sitter och tänker på gamla tider.

Tid upplevs helt olika, beroende på vem man är. Kan man då säga att tiden är något verkligt?
En sak som är säker, är iallafall att tid gör folk stressade. Men det är inte själva tiden som gör oss stressade, det är vår uppfattning om att vi vill vara någonstans och göra något annat.

För tid är bara ett mått på förändring. Om ingenting förändrades skulle människan inte kunna mäta tid. Det sägs att både djur och människor har en inbyggd klocka. Den gör oss trötta och hungriga med en viss regelbundenhet. Men kan man kalla det tid? Alla levande varelser behöver äta och sova, oavsett tid. Och så den vanliga klockan. Det är inte tiden som gör att väckarklockan ringer, det är tekniken inuti klockan. När en klocka tickar, kan man se att visarna snurrar i jämn takt, vilket betyder att mekaniken fungerar. Det är en händelse som har sitt ursprung i orsak och verkan.

Ett dygn har 86400 sekunder. Under det dygnet ska man jobba övertid, dela med sig av sin tid till andra, ha en fritid, passa tiden, låta saker ta sin tid, inte ha någon dötid, och i synnerhet låta tiden ha sin gilla gång. Jag förstår att folk inte har tid över!

/Struttu

Rolig spelkväll och en vit fest

I helgen var jag och grabbarna hemma hos Jenny o Frederic. De hade ett sällskapsspel de inte hunnit pröva, och några gamla som jag aldrig prövat. Det blev alltså en rolig kväll. Vi spelade "Cluedo", där man ska lösa en mordgåta. Alla satt och funderade, studerade sina privata anteckningar, hummade, och tittade intensivt på spelplanen, där alla mordvapen och misstänkta fanns placerade. Till slut blev det Frederic som insåg svaret. Alla vi andra sa, att "jamen DET hade vi också räknat ut.. iallfall att det var ljusstaken som var morvapnet, det visste vi ju." Nej, det var bara Frederic som, förutom att använda de öppna ledtrådarna, även kunde inse hemliga ledtrådar utifrån andras agerande och val av placering på spelplanen. Det är inte ett lätt spel. Det gör det desto roligare!

Jon och Robin hade kul.

Sedan spelade vi "Vilda gester". Ett spel där man endast med rörelser och ljud, ska få sin lagkamrat att inse vad man menar. Jag och Jenny vann spelet, då vi samarbetade snabbt och var tydliga i våra charaduppvisningar.

Jag och Robin fånar oss lite. Fånerier hör en rolig kväll till.

Apropå Robin. Honom har jag känt sedan gymnasiet. Men det var inte förrän flera år efter vi slutat gymnasiet, som vi egentligen började umgås då och då. Jag minns en rolig händelse från gymnasietiden, då Robin var med.

På en engelska-lektion skulle vi intervjua varandra på engelska. Detta skulle ske inför de andra, som en slags redovisning. Grejjen var att man inte fick förbereda sig, utan man skulle bara ställa upp sig två och två, varav den ene ställer enkla frågor, och den andre besvarar dem. Enkelt om man kan någorlunda bra engelska. Såhär lät det när jag och Robin ställde upp oss:

-How old arj joo?

-Äjjtiin. No, seventeen!!

-And whatt aj jour fäjvorit sabjekts in skool?

-Ehh... gympa

-Men va fan..

-Men jag vet ju inte vad det heter på engelska!

Alla skrattade, och läraren undrade väl lite smått, om vi inte tog det på allvar alls.

Det undrar jag med. Men ett roligt minne är det.

I Lördags var jag på "White party", iförd helt vita kläder från topp till tå. Det var en utmaning för mig som nästan aldrig har vitt på mig, att rota fram en vit mundering, men jag lyckades.

Sandra, jag och Martina

Sushi följde med och busade.

/Struttu

Cirkuskonster och jitterbugg

Jag och Caroline har äntligen kommit iväg på cirkusövningarna som vi läste om för nästan ett år sedan. Den säsongen kom vi aldrig dit, vi hade helt enkelt inte tid. Och den kvällen vi hade tid, hittade vi inte dit. Men nu!


Lokalen, som ligger i gamla fängelset, hyrs av en entertainment-grupp varje tisdagkväll, och de bjuder in ungdomar till att delta i cirkusövningarna. Det är gratis och jättekul!

Jag och Caroline gjorde stod på händer, cyklade, jonglerade, och gjorde olika akrobatiska övningar.



Jag flyger lite.

Vi förbereder oss för en rolig akrobat-posé.

Voila!

Caroline klättrar på oss.

Jag klättrar på folk.

Paul har roligt åt oss.

Jag o Paul prövade en liten mini-cykel.

Jag jonglerar.

Apropå rörelse. Det roligaste sättet att röra sig på, tycker jag är genom dans. Det är kul att se dansuppvisningar, även fast jag hellre svänger de lurviga än att bara titta på.

Här syns medlemmar från West Coast Jitterbugs. Ibland har de prova-på-kvällar, så kika in på deras hemsida http://www.wcj.se/

/Struttu

Platser där tiden inte finns

Jag är framme. Det är som om kyrkklockan ville hälsa mig välkommen. Jag tycker om den här platsen, iallafall idag. Iallafall när jag är ensam.

Någonting fångar plötsligt min uppmärksamhet. De står bakom muren och pratar lågt, inte för att de vet att jag hör, utan för att de är trötta. Att de är trötta tvivlar jag inte en sekund på. Jag låter deras ord vara en början på en dialog jag fortsätter i mitt inre. Jag säger mig själv en del jag behövt säga, och tänker inte längre på de två som står alldeles nedanför mig. Först när de cyklat vidare, kan jag lämna den inre pratbubblan.

Det här stället skulle lätt kunna översvämmas förresten, inte bara av vatten, som skulle samlas i mitten och till slut rinna nerför asfalten. Här skulle också ilska, minnen från förra gången jag vistades här, kunna översvämma tankarna. Jag bestämmer mig för att ge mig av. Nycklarna är i fickan för ovanlighetens skull, jag slipper kränga av mig ryggsäcken. Jag smäller igen dörren, när jag är hemma, men snart ska jag ge mig iväg igen.


Här kommer lite blandade bilder, från en sommar som förflutit alltför fort.

Denna lilla var mycket charmig, utan att veta om det.

Kyrkan- final test. Fler än jag måste se det komiska i denna bild.

Ensamma lilla blomma, vad vacker du är..

Jag bestämde mig för att smyga på en gås. Men han kom på mig!

Jag hittade en koja

Botaniska trädgården i detalj. Även bilderna nedanför.

Det finns platser som jag tycker mycket om, men jag har glömt av dem lite. Sådana platser har vi alla. Besöker jag en sådan plats, är det som att färdas bakåt i tiden. Jag kan sjunka in i en egen värld och släppa taget om den värdsliga tiden. En tyst plats, dit du inte behöver ha med dig någon annan. Där du kan sitta och underkasta dig själens dynamik. Det förflutna, som har rullat ihop sig i stora buntar, rullas sakta upp där. Minns du egna sådana platser, åk dit!

/Struttu

Jag minns

Det finns dagar som man minns extra mycket. Dagen med Arefeh på sjöfartsmuseet är en sådan dag, fast det nu är mer än ett år sedan. Vi hamnade bara där, och upptäckte hur vackert där var bland fiskarna.

Jag passade på att fotografera det finaste akvariet.

Vi såg denna lilla vackra sjöhäst. Jag fick för mig att den tittade tillbaka på oss. Undar vad den tänkte.

Jobbade som klädmodell för Carloine o Paul häromveckan.

/Struttu