Rolig spelkväll och en vit fest

I helgen var jag och grabbarna hemma hos Jenny o Frederic. De hade ett sällskapsspel de inte hunnit pröva, och några gamla som jag aldrig prövat. Det blev alltså en rolig kväll. Vi spelade "Cluedo", där man ska lösa en mordgåta. Alla satt och funderade, studerade sina privata anteckningar, hummade, och tittade intensivt på spelplanen, där alla mordvapen och misstänkta fanns placerade. Till slut blev det Frederic som insåg svaret. Alla vi andra sa, att "jamen DET hade vi också räknat ut.. iallfall att det var ljusstaken som var morvapnet, det visste vi ju." Nej, det var bara Frederic som, förutom att använda de öppna ledtrådarna, även kunde inse hemliga ledtrådar utifrån andras agerande och val av placering på spelplanen. Det är inte ett lätt spel. Det gör det desto roligare!

Jon och Robin hade kul.

Sedan spelade vi "Vilda gester". Ett spel där man endast med rörelser och ljud, ska få sin lagkamrat att inse vad man menar. Jag och Jenny vann spelet, då vi samarbetade snabbt och var tydliga i våra charaduppvisningar.

Jag och Robin fånar oss lite. Fånerier hör en rolig kväll till.

Apropå Robin. Honom har jag känt sedan gymnasiet. Men det var inte förrän flera år efter vi slutat gymnasiet, som vi egentligen började umgås då och då. Jag minns en rolig händelse från gymnasietiden, då Robin var med.

På en engelska-lektion skulle vi intervjua varandra på engelska. Detta skulle ske inför de andra, som en slags redovisning. Grejjen var att man inte fick förbereda sig, utan man skulle bara ställa upp sig två och två, varav den ene ställer enkla frågor, och den andre besvarar dem. Enkelt om man kan någorlunda bra engelska. Såhär lät det när jag och Robin ställde upp oss:

-How old arj joo?

-Äjjtiin. No, seventeen!!

-And whatt aj jour fäjvorit sabjekts in skool?

-Ehh... gympa

-Men va fan..

-Men jag vet ju inte vad det heter på engelska!

Alla skrattade, och läraren undrade väl lite smått, om vi inte tog det på allvar alls.

Det undrar jag med. Men ett roligt minne är det.

I Lördags var jag på "White party", iförd helt vita kläder från topp till tå. Det var en utmaning för mig som nästan aldrig har vitt på mig, att rota fram en vit mundering, men jag lyckades.

Sandra, jag och Martina

Sushi följde med och busade.

/Struttu

Cirkuskonster och jitterbugg

Jag och Caroline har äntligen kommit iväg på cirkusövningarna som vi läste om för nästan ett år sedan. Den säsongen kom vi aldrig dit, vi hade helt enkelt inte tid. Och den kvällen vi hade tid, hittade vi inte dit. Men nu!


Lokalen, som ligger i gamla fängelset, hyrs av en entertainment-grupp varje tisdagkväll, och de bjuder in ungdomar till att delta i cirkusövningarna. Det är gratis och jättekul!

Jag och Caroline gjorde stod på händer, cyklade, jonglerade, och gjorde olika akrobatiska övningar.



Jag flyger lite.

Vi förbereder oss för en rolig akrobat-posé.

Voila!

Caroline klättrar på oss.

Jag klättrar på folk.

Paul har roligt åt oss.

Jag o Paul prövade en liten mini-cykel.

Jag jonglerar.

Apropå rörelse. Det roligaste sättet att röra sig på, tycker jag är genom dans. Det är kul att se dansuppvisningar, även fast jag hellre svänger de lurviga än att bara titta på.

Här syns medlemmar från West Coast Jitterbugs. Ibland har de prova-på-kvällar, så kika in på deras hemsida http://www.wcj.se/

/Struttu

Platser där tiden inte finns

Jag är framme. Det är som om kyrkklockan ville hälsa mig välkommen. Jag tycker om den här platsen, iallafall idag. Iallafall när jag är ensam.

Någonting fångar plötsligt min uppmärksamhet. De står bakom muren och pratar lågt, inte för att de vet att jag hör, utan för att de är trötta. Att de är trötta tvivlar jag inte en sekund på. Jag låter deras ord vara en början på en dialog jag fortsätter i mitt inre. Jag säger mig själv en del jag behövt säga, och tänker inte längre på de två som står alldeles nedanför mig. Först när de cyklat vidare, kan jag lämna den inre pratbubblan.

Det här stället skulle lätt kunna översvämmas förresten, inte bara av vatten, som skulle samlas i mitten och till slut rinna nerför asfalten. Här skulle också ilska, minnen från förra gången jag vistades här, kunna översvämma tankarna. Jag bestämmer mig för att ge mig av. Nycklarna är i fickan för ovanlighetens skull, jag slipper kränga av mig ryggsäcken. Jag smäller igen dörren, när jag är hemma, men snart ska jag ge mig iväg igen.


Här kommer lite blandade bilder, från en sommar som förflutit alltför fort.

Denna lilla var mycket charmig, utan att veta om det.

Kyrkan- final test. Fler än jag måste se det komiska i denna bild.

Ensamma lilla blomma, vad vacker du är..

Jag bestämde mig för att smyga på en gås. Men han kom på mig!

Jag hittade en koja

Botaniska trädgården i detalj. Även bilderna nedanför.

Det finns platser som jag tycker mycket om, men jag har glömt av dem lite. Sådana platser har vi alla. Besöker jag en sådan plats, är det som att färdas bakåt i tiden. Jag kan sjunka in i en egen värld och släppa taget om den värdsliga tiden. En tyst plats, dit du inte behöver ha med dig någon annan. Där du kan sitta och underkasta dig själens dynamik. Det förflutna, som har rullat ihop sig i stora buntar, rullas sakta upp där. Minns du egna sådana platser, åk dit!

/Struttu

Jag minns

Det finns dagar som man minns extra mycket. Dagen med Arefeh på sjöfartsmuseet är en sådan dag, fast det nu är mer än ett år sedan. Vi hamnade bara där, och upptäckte hur vackert där var bland fiskarna.

Jag passade på att fotografera det finaste akvariet.

Vi såg denna lilla vackra sjöhäst. Jag fick för mig att den tittade tillbaka på oss. Undar vad den tänkte.

Jobbade som klädmodell för Carloine o Paul häromveckan.

/Struttu

Bilder från nyår

Nyåret 2006/2007 anordnade jag och Arefeh en mysig nyårsfest i lokalen Kalejda. Vi fixade mat och musik och bjöd in många. Folk har efterfrågat bilderna så här är de!




Martin tyckte om skumpan.

Poeten Fritiof är estetisk, och sätter sig i ett hörn.

Jag och Daniel dansar

Pedram och jag

P.A var också där

Sivert var glad

Ann-Sofie tog med en kompis

Jag var trött efter en lång natt

Martin var glad

Massa glada människor var där

/Struttu

Kulturkalaset

I dagarna har det varit kulturkalas i göteborg, det som förut hette just Göteborgskalaset har bytt namn till kulturkalaset. Jag var ute fyra dar i rad och dansade till bra musik.


Svarta safirer är ett av mina favoritband inom folkmusik. De är ett gäng romska musiker som spelar svängig zigenarmusik.
Titta in på deras sida: http://www.svartasafirer.com/

Jag fick plötsligt för mig att gå upp på scenen och dansa.

Det tyckte folk om. och jag hade kul!

Maria var med. Här har hon värsta coola blicken.

Vi drar vidare mot ett ställe att sätta oss på.

Pedram och Emil är trevligt sällskap.

Akrobater som svänger hit och dit och sitter fast på pinnar i luften. Aldrig sett något liknande.

Det svartklädda gänget.

Nej, vi är inte färgglada.

Dan efter ser jag Surplus People spela. De är ett coolt tjejband som klär sig roligt och bjuder på starka rytmer bestående av bas, orgel, trombon, trumpet och samplingar, samt sång som skriks ut i megafon. Hur coolt som helst. Deras hemsida: http://www.surpluspeople.se/

/Struttu