Arosfortet

Min sommar har varit fylld av jobb och aktiviteter, men jag tycker om att hålla igång. Sommarens roligaste händelser var bland annat besöket på Arosfortet.

Detta äventyrscentrum ligger mitt i Huskvarna, och är någon slags efterapning av "Fångarna på fortet". Konceptet är bra, men de missade hela känslan genom att placera "cellerna" i korridorer i ett vanligt hyreshus. Trots ställets utseende, så var det många roliga utmaningar därinne.
Vi klarade fler rum än vad vi hade trott. Vi blev extra triggade av att vi klarade ett av de rum som ägaren sa att man "måste vara tre personer för att klara".



I detta rum var utmaningen att inte nudda golv. En välkänd lek från barndomen, men här var det riktigt svårt. Och jag har aldrig tidigare upplevt ett golv som piper om man nuddar det, hihi!




Det fanns gott om tunnlar, rör och andra trånga utrymmen som man skulle åla, krypa och kränga sig igenom, och det gick på tid. Denna tunnel var knappast trång, men därinne var kolsvart. Bilden är tagen med blixt.

Denna utmaning bjöd på olika rum där både golv, tak och väggar är sneda och vinda. Dessutom var det hela en slags poäng-kryp-promenad med frågor i varje rum som man var tvungen att memorera tills man äntrade det sista rummet. Där skulle man trycka i alla svaren på samma gång.

Härinne hade jag roligast. Jag fick använda varenda % av min nya styrka efter att jag börjat träna på gym för 3 månader sedan. Här fick man inte nudda något annat än dessa betongpelare. Jag lyckades klättra runt utan att slå i huvudet iallafall.

Klätterväggar hade de givetvis också. Vi klarade oss halvvägs, sen var det helt omöjligt att nå med benen till nästa stöd. Ett av de rum vi inte klarade oss igenom, alltså. Extra varning för att säkerhetsselar saknas. Det går att skada sig här, tror jag.

Tittut men i detta rummet var instruktionerna så flummiga att vi inte ens förstod vad utmaningen i sig var. Men det var det roligaste lekrummet jag vart i.

Efter att ha klättrat, hoppat, krälat, hukat, ålat, pendlat, skuttat, kastat bollar, balanserat och andra kroppsliga krängningar, var det dags att äta och åka hem. På vägen till bussen såg vi denna skylt, som blev en mycket rolig avslutning på en äventyrlig dag.

Nästa veckoslut var det dags för nästa resa (det gäller att passa på eftersom så mycket annat kommer ivägen annars). Vi besökte kolmården.

Detta är inte en räv, utan en typ av vildhund.


Noshörningen var så snäll så jag gick nära nära. Och den förstod att jag gjorde det av nyfikenhet.



En järv. Rovdjur som de är, kan de fälla en älg själv.

En tapir som tyckte om att bli klappad.



Man kunde sticka in handen till tigrarna. Det är inte så smart av djurparken att anordna det så.
Men självlart kunde vi inte låta bli.

Inför hösten ska jag dra ned lite på tempot, och säga upp mig från det ena av två olika jobb.

Nattjobbet hejdå, för nu ska jag koncentrera mig på jobbet som administratör.
http://www.framgangen.se/viewpage.php?page=84

/Struttu