Över jul har jag varit i Egypten, dels för att rymma julfirandet, och dels för att slippa fixa en 25-årsfest eftersom jag fyllde den 27:
nde december.
Haha, som ni märker är jag inte mycket för att fira saker. Det är roligt att fira saker som har betydelse för en själv, men födelsedagar ser jag inget intressant i. Och när det gäller julen, tycker jag varken om konsumtionstrenden eller maten. Nåväl. Nu ska jag berätta om resan.
Efter en flygresa på drygt 5 timmar, anländer vi i Hurgada, som ligger vid Röda havets kust i nordöstra Afrika.
Vi anländer till hotellet, som ger mig en "Alice i underlandet"- känsla. Träden är klippta i runda former, och stenläggningen är i flera olika bruna nyanser.
Det pågår ständiga byggprojekt i Hurgada. Halvfärdiga hus står lite överallt. Detta beror på en lag som innebär att man har tre år på sig att bygga färdigt ett hus. Hinner man inte det slipper man betala skatt. Därför drar man gärna ut på husbygget. När tiden sedan gått ut, säljer man huset till någon som har råd att bygga kalrt. På så vis har man gjort sig en förtjänst.
Vi utforskade omgivningarna, och fann ett ställe där man kan få massage i 40 minuter för 50 spänn. Jag gick dit några dagar senare och fick mig en omgång, hoho. Jag tog reda på vilken lön massörerna har, och när jag fick höra hur uselt betalt de får, gav jag min massörska 40 spänn i handen. Det var en dagslön för henne. Senare fann vi Oscar; en kamel som flera dagar i veckan får bära omkring på turister. Jag fick mig en tur och passade på att fråga kamelens ägare om lite fakta. Oscar är tio år, och kan lagra mer vatten i sin puckel, än jag kan dricka på tre månader.
Jag fick höra hur nomaderna använder sig av kameler när de färdas i öknen. De låter kamelerna vara utan vatten, tills djuren är så törstiga att de går ut att söka vatten. Nomaderna rider dem, och klarar sig endast därför att kamelerna är så fenomenala på att hitta vatten.
Samma kväll besökte vi en moské. I Egypten är 90% av befolkningen muslimer. När barnen är 7 år börjar de fasta några timmar per dag, och när de är tio år förväntas de kunna fasta som de vuxna, från soluppgång och solnedgång. En liten del muslimer är så kallade shiamuslimer. De är beredda att gå i döden för sin tro. De låter bli att äta under fastehögtiden ramadan, även om det innebär att de avlider. Jag fick reda på en annan intressant sak. I Egypten har nästan ingen valt att ha försäkring på hus eller bil, för de tror att Allah skyddar dem. Detta resulterar i att de som råkar illa ut, blir ruinerade och får det mycket fattigt på grund av någon olycka.
Jag hittade några vackra statyer, och en mycket estetisk parkbänk i sten.
En av statyerna har armarna korsade över bröstet, och jag ville ta reda på vad det beror på. När en faraon dog ville denna förenas med solguden Ra. Detta kunde bara ske genom att besöka den underjordiska guden Osiris, som förde den döde upp till solguden via solljuset. Därför lades armarna i kors över bröstet på en död faraon, då detta var Osiris position. Denna dödsrikets gud var son till Nut, himlens gudinna. Det egyptiska folket tänkte sig att det var hon som gjorde dag och natt, genom att inför varje natt svälja solen och inför varje gryning, föda den igen.
En morgon åkte vi med turistbuss till staden Luxor, som är Egyptens forna huvudstad. Staden hette ursprungligen hette Thebe, och här finns 4 000 år gamla monument. I Luxor är flesta självförsörjande jordbrukare, medan kvinnans roll fortfarande är i hemmet med barnen. Bussen färdas förbi storslagna vyer genom Red sea mountaines, vidsträckta ökenbergskedjor som verkar ändlösa. 
I denna öken lever beduiner i samhällen om ca 70 personer. De är avskärmade från resten av befolkningen, är inte registrerade som invånare i egypten och rör sig mellan landsgränserna fritt via öknen. Efter flera timmars färd, når vi det första stoppet. Vi är vid Karnaktemplet, som byggdes 1000 år innan kristus och sedan under många århundraden var ett religiöst centrum för hela Egypten, där man offrade till gudarna. De olika faraonerna gjorde egna utbyggnader, vilket gör att templet till slut blev oerhört stort.
På en del ställen var hieroglyferna välbevarade, och här och där fanns tillomed färgen kvar.
Jag hittade ett mystiskt hål som jag givetvis var tvungen att klättra in i. Väl där med ficklampa, insåg jag att jag varit en decimeter från att kliva rakt ner i ett hål. Lite läskigt.
Fiender har alltid avbildats uppochner i de egyptiska bilderna, detta syns på den högra bilden.
Med oss i detta enorma tempel, har vi en lokal guide som heter Harbi. Han skojjar ofta med oss. När vi spatserat fram till en stor staty, frågar han "Are u ready?" som en indikation på att han vill börja berätta om monumentet. När vi svarar: "Yes", säger han med ett leende "Okey, then we can go back to the bus." Först när vi protesterade, gick han med på att berätta historiska fakta, eftersom vår protest visade att vi nu var uppmärksamma på VAD han sa.
Efter att ha promenerat mellan högresta pelargångar, och fascinerats av de kollossala statyerna, var det dags att åka vidare för att hinna se allt inna solen går ner. Vi åker över Nilen i en Felluka, flodbåt, och reser sedan genom öknen till Hatschepsut-templet, Djeser-djeseru, som 1400-talet f.Kr. lät huggas ut direkt ur berget åt den enda kvinnliga faraonen, Hatschepsut. Hon tog tronen med list, genom att gifta sig med sin bror som satt på tronen, och sedan se till att han avled utan att ha fått en son. Därmed blev hon den enda som kunde överta tronen. Men en kvinnlig faraon hade aldrig tidigare funnits, och kunde ju inte tillåtas, så hennes svärson tog snart över. Efter hennes död raderades alla spår av att denne farao var kvinna, alla avbilder man funnit av henne är till synes porträtt av en man.
Vi åker sedan till konungarnas dal, eller Wadi el-Muluk, ett ökenmassiv där de otaliga kungagravarna hittats. Alla dessa faraoner ansågs vara söner till solguden Ra. Dalen användes från ca 1539 till ca 1075 f.Kr. Byggdes 1000 år innan kristus. Tut anka mons grav upptäcktes 1922. Han var begraven i 4 kistor av renaste guld som låg i varandra. Inne i hans grav finns babianer avbildade på väggarna. Man upplevde att dessa djur var först uppe med solen. 
Den natten somnade vi gott på hotellet, efter sammanlagt mer än 8 timmars bussfärd till och ifrån Luxor. Vi vaknar och julafton är här. Det betyder stor buffé på hotellet. Rader fulla mat av alla sorter och i alla färger. Där fanns Fûl mudammas, böngryta. Ta'amîa, bönpuré med örter, tomat och lök. Tamiyya, falafel. Babag hanoush, en utsökt grönsaksgryta. Och så en massa desserter, dallriga, osmakliga puddingar och Baklava, sötsliskiga, honungsdrypande kakor. Jag fick mig bara två frukter till efterrätt, men jag uppskattade det hela desto mer för de fantastiska utsmyckningarna personalen hade gjort. Redan när vi vaknade hade de lagt in ett set med handdukar, vikt som en kobra. Och på buffén fanns otaliga kreationer. Ett hus av knäckebröd. Vattenmeloner med snygga utskurna mönster. Där fanns tillochmed en råtta av pitabröd! De är verkligen ett hantverksfolk i Egypten. Det godaste av allt jag smakade i Egypten, var en dryck av Hibiskysplantan, det smakar som en blandning mellan svartvinbär och tranbär.
Nästföljande dag var det dags att resa till Cairo, den industrialiserade storstaden som utgör en total kontrast till Luxor. Vi åker med konvoj, vilket betyder att det kör en polisbil främst och en sist i ledet av ett 40-tal bussar som samtidigt färdas genom ökenladskapen. Detta sätt att färdas används för att förhindra att bussar blir kapade eller rånade, något som inte varit helt ovanligt i de öde landskap som är vägen till Cairo.
Här vid Nilen, sprudlar grönskan som ingen annan stans i detta ökenland. Utan Nilen hade Egypten varit obeboeligt. Den har gett folket möjligheten att odla, därför kallas den 1000 meter långa floden för The key of life. Ja, Nilen har faktiskt formen av en nyckel, då är tvådelad. Hela 90% av Egyptens yta består av ökenlandskap, de återstående 7% mark som utgörs av områden på båda sidor av Nilen, delas av Egyptens 76 milj invånare.
Cairos ursprungliga namn är Al kahira, vilket betyder den segerrika.Denna stad har under 5000 år överlevt invasioner, farsoter och kolonialism, men brottas nu med de problem av modernt ursprung. De hundratals fabriker och bilar som ständigt spyr ut avgaser, orsakar dålig luft. Hela himlen är gråfärgad.
Äntligen anländer vi till Gizaplatån, där de mäktiga pyramiderna står. Den högsta av dem är Cheopspyramiden, med sina 146 meter. Den stod färdig ca 2580 f.Kr. De ca 10.000 arbetare som satte de 2,5 miljoner stenblocken på plats, fick fara över Nilen med ögonen förbundna, så att de inte skulle veta exakt vart i öknen pyramiderna var belägna. Den näst högsta pyramiden är 136 meter, och lät byggas av Cheops son Chefran. 
Jag kunde inte låta bli att klättra upp på Cheopspyramiden. Jag klättrade, och klättrade, och klättrade, tills jag tittade ned och förstod att det INTE var en bra idé att fortsätta uppåt. På den högra bilden syns hur liten bit jag hade kvar till den översta, skadade delen av pyramiden, en bild som går att jämföra med den undre, där jag står och löjlar mig, och där samma pyramid syns i bakgrunden med sin skadade topp.
Jag och mamma poserar fånigt med kolosserna i bakgrunden. Vi träffade även en rar man som ville vara med på bild.
Inte långt bort ligger den magnifika, 73 meter långa Sfinxen och vaktar pyramiderna. Med sin starka lejonkropp och intelligenta människohuvud är denen stark symbol för beskydd.
Egyptologer har åldersbestämt Sfinxen till att vara 4 500 år gammal, till ca 2600 f.Kr. Det finns dock forskare som anser att man måste gå ännu längre tillbaka i tiden för att kunna förklara Sfinxens utseende. Den nednötta kroppens urholkningar beror på att den blivit utsatt för vatten och vind, och med tiden blivit fårad. Den väldigt runda form som Sfinxen har, kan inte bero på vanliga regnperioder. Enligt forskare kan dess form endast orsakats av riktigt kraftiga skyfall. Senast det var så mycket vatten i detta ökenlandskap, var för ca 11 000 år sedan, i slutet på den senaste istiden..
I den antika grekiska Oidipus-sagan ses Sfinxen som en demon, som terroriserar alla förbipasserande med en gåta. Den som inte kunde svaret, kom aldrig därifrån.
Vi tar en sväng förbi egyptiska museet, där den berömda Rosettestenen finns. Denna stentavla hjälpte forskare att dechiffrera det hieroglyfiska alfabetet. Där fanns dessutom hundratals häftiga föremål från gravar med ursprung 3500 f.Kr, mumifierade människor och djur, samt kolossala statyer. Tyvärr var kameror förbjudna på museets område, och hur mycket jag än hade tänkt att smuggla in den digitala, så var det omöjligt då vakterna noga sökte igenom varenda turist.
Vi avslutar kvällen med en marknad i stadsdelen Khan el khalili. Där finns tokbilliga saker, smycken, kläder, lädervaror, träarbeten, instrument, skor, och doftoljor. Egypten är specialiserat på doftessenser. En parfym tillverkas genom att blanda 60 ml alkohol och 20 ml destillerat vatten med 20 ml doftessens. Man ska sedan dutta doften i pannan, samt vid vardera sidorna om käkbenet. Detta symboliserar att man vill ha lycka, kärlek och ett långt liv.
Vi stannar även till vid en alabasterbutik. Alabaster är en stenart som i urminnes tider använts till att bland annat göra urnor, där faraonernas inälvor förvarades inför föreningen med Ra.
Jag köpte en del saker därnere, förstås. En vacker klänning, en staty i form av en obelisk med hieroglyfer, en liten vacker parfymflaska, en papyrustavla.
Men dyraste av allt var detta antika föremål av alabaster, en urna föreställandes guden Anubis. Priset var smått hutlöst, men jag bestämde mig ändå när jag av guiden fick reda på dess ålder och värde ur historiskt syfte. Det är en häftig sak att ha, men var lite väl saftigt för ekonomin..
Resan hem. Sorgligt men skönt.
Vill du veta mer om vad som hände mig under detta äventyr, bara fråga! Det finns massor intressant att berätta om de olika gudarna, samt om egypptiens historia, och allt har jag inte orkat skriva ned här.
/Struttu
Jag startade med den såkallade "Varulven". Alla sitter i ring, och när natten kommer så blundar alla. Men en av oss är varulv.. så när morgonen kommer, ligger någon död. Nu är det upp till oss andra att försöka lista ut vem varulven är, som sitter mitt i bland oss. Genom att ställa frågor till alla om vem de själva skulle peka ut, kan man få ledtrådar om man tänker logiskt. Nästa natt kommer, och ytterligare någon blir nuddad av varulven, och dör.
Sen lekte vi "Siamesen", där två personer ska svara på frågor- men med en röst. Jag och Jens blev utfrågade av Martin. Vi erkände till slut, att hade vi haft körkort, så skulle vi bara kört på de som bär hjälm.
Sen var det dags för debatt. Jon fick både motståndarsidan och försvararsidan att imponera med argument som var lika logiskt tillkrånglade, som de var hysteriskt roliga. Anna förstod det roliga.
Vi avslutade med några lekar som blir väldigt roliga. Tre personer står på scenen. En person får säga vad som helst, men de nadra två, ja de får varsina två meningar som de får uttala när det passar- men inget annat än dessa två meningar får de säga. Jag fick säga: "Vad går det ut på? och "Nej, det tror jag inte". Johan fick säga: "Berätta mer!" och "Varför säger du så?"
Jag, Maria och Andrés satt å degade nåra timmar, precis vad jag behövde. Vi hälsade på Pedram, som håller på att flytta. 
Min januarimånad har varit både ansträngande, och intensivt kul. Försöker starta året med massor av nya projekt, men märker att jag inte hinner ens hälften av det jag vill göra.
