jag tror det händer andra
inte mig
det som är viktigt tas för givet
tills vi inte orkar med själva livet
jag äter upp mina egna ord med vidöppen mun
och tar stora kliv rakt i klaveret
vågar spela spel
och bli besviken
och tar stora kliv rakt i klaveret
vågar spela spel
och bli besviken
när mina låtsasgränser radas upp
blir världen för oslagbar
dit jag borde gå
är just där jag är
dit jag borde gå
är just där jag är
jag turistar i mig själv
tills jag går vilse
och klarar av sånt jag inte fattar alls
men meningen finns nånstans
tills jag går vilse
och klarar av sånt jag inte fattar alls
men meningen finns nånstans
ligger sömnlös
så jag kan vakna
igen
och igen
så jag kan vakna
igen
och igen
/Struttu
Helgen började med ballonger. Jag, Pedram, Andrés och några andra, var på stan och busade med ballonger. Sedan tog vi med dem på fikastället.
Var även o shoppade inne i en thailändsk butik. De hade många fina grönsaker, en hel del sockerdrypande äckligt godis, och massa påsar med intressant innehåll från havet.
Torkade baby-räkor, sardiner och makrill.
Här kan man prata om rotsak!
Hade nästan lust att köpa en sån där fuling, men jag sparade pengarna till ett restaurangbesök instället. Med ungefär samma mat.
"Far jag kan inte få upp min kokosnöt, nej inte med ens hammare och spik. Det är bara kokosnöten som är sig lik. Allt det andra verkar mera kalabalik."
Är det inte underbart, det fenomenet att plötsligt komma att tänka på något från förr- en låt, en text, en film eller person, som man av nån anledning gillade litegrann. Kokosnöt-låten dök verkligen bara upp i mitt huvud, men av vilken anledning?
/Struttu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar