Skogspromenad och ateljé-fest

Något av det bästa jag vet när våren kommer, är att ta långa promenader i skog och mark. Det finns många naturområden i Frölunda, där jag bor. Häromdan gick jag en tur på 2,5 timme.

Där naturen börjar.. där finns den härliga känslan..

grön, fladdrande

i vinden

gult myller, cirkulerande

oändligt

brokiga skuggor,
grumliga nyanser

glänsande vitt skum

i solen

och jag står kvar

som om jag växt fast
och fyller mig med härligheten

tills jag blir alldeles.."

Struttu

Kan vatten flyta? Haha. Mycket rolig fråga.

Gympadojjor och kamera- viktigt under långpromenader.

Hittade ett område jag genast tyckte mycket om. Nu vet jag att det finns, och hit tänker jag återvända i sommar. Med picknick och vänner.

Kvällen kom snabbare än väntat. Som vanligt.

Fredakvällen spenderades i Amandas nya ateljé, en underlig och kul källarlokal i majorna.

Amanda, i guldklänning, visade sina senaste arbeten. Sen festade vi hela natten.

Vi hittade på en snygg dans.

Var en mycket kul kväll.

Och nu- det sämsta skämtet jag nånsin hört: "Min kameleont har dött av överansträngning. Vad hände? Den satte sig på min mormors gardiner.."

och lyssna förresten på den sista minuten i detta inslag. skumt, ha? http://www.youtube.com/watch?v=eGzxDMFnb98&feature=related

/Struttu

Lekmöte nr 2

I helgen anordnade jag Improgruppens lekmöte numero 2.

Jag samlade ihop ett gäng mysigt folk i en lägenhet jag nu har tillgång till framöver. Vi lekte hela kvällen. Grabbarna är riktigt roliga. Klicka på bilderna för att se dem större!

Ja, vi var givetvis på gothcon också, i lördags. Trevligt folk, massor med spel, och snygga dräkter. Grabbarna satt och höll mig sällskap på en auktion, där jag ropade in billigt material som går att använda till mitt äventyrsspel. Vi minglade omkring med rollspels- och lajvfolk, de är alltid lika trevliga. Sen spelade vi ett av mina favoritspel- Talisman. Jag stack sen vidare till Pamela och förfestade. Jens följde med, och vi dansade salsa i vardagsrummet. Mycket trevligt. Kvällen avslutades på gretas, vi dansade hela natten, varvat med intressanta diskussioner om viktiga ämnen. Trevligt sällskap hela kvällen!

By the way- jag har skaffat Alien! Curion heter hanhon, står det på paketet. Förresten kanske det varken är en han eller en hon. Det finns säkert fler livsformer i universum, än människan. Då borde det även finnas fler kön än de två vi vet. Och kanske finns det planeter där könstillhörighet inte alls existerar. Nåväl. Iallafall så står den lilla figuren nu i mitt fönster, och lyser från insidan av frontalloben. Rött eller grönt lyser det, om det inte börjar blinka.

Livet är en process som tydligen börjar med lite vätska, och lite ljud. Och som sen fortsätter med förändring av materia. Min alien är nu 4 gånger så stor som den en gång var. Gosh, vad de gör underliga leksaker i thailand!

Ska avsluta med en liten rolig anekdot från i somras. Var på visit i Vimmerby , och såg en skylt hänga i ett fönster till någon slags pryl-butik. "Stängt på grund av anledning" stod det. De har humor därnere, ja säger då det.

/Struttu

Mitt spel.

Snart är mitt spel färdigt!

Har jobbat med spelet ett bra tag nu, men snart är det klart.

Jag kallar det Domedagen. Vid spelets slut, avgörs jordens öde..
marken skakar, tidvattnet kommer, och ljus eller mörker tar över när planeternas positioner i rymden avgörs..

högar med kort som anger vilken karaktär man blir, vilken livsåskådning man får, vilket yrke, vilken fobi. man får även en gåva, samt ett hemligt uppdrag..

några av de varelser, händelser och föremål som dyker upp under spelets gång..

och.. spelplanen!

en hel del kan hända i spelet. man kan bli tvungen att ge sig ut på jakt efter ett botemedel, om man blivit förgiftad. man kan råka ut för stråtrövare som tar alla ens föremål. man kan komma i klorna på en kannibal. man kan tämja djur. man kan gå vilse i en labyrint.

det finns en hel del saker och föremål i spelet. dessa kan fås i gåva, hittas på vägen, tappas bort, stjälas säljs och köpas. någon gång kommer dödsguden Kahli till en spelare. man kan även råka ut för en eld-ande, en minotaur, en djinn, en cegan, eller värst av allt, bäckahästen.. mer fredliga varelser man kan möta, är en pilgrim, en schaman och en maharadjah.

man kan byta identitet med en annan spelare. man kan hamna mitt i en monsun, eller i ett träsk. man kan gå ner sig i ett träsk, man kan anordna en marknadsdag. man kan hitta gåtornas tunnel...

/Struttu

Ballongmys och torkad fisk

jag tror det händer andra
inte mig
det som är viktigt tas för givet

tills vi inte orkar med själva livet

jag äter upp mina egna ord med vidöppen mun
och tar stora kliv rakt i klaveret
vågar spela spel
och bli besviken

när mina låtsasgränser radas upp

blir världen för oslagbar
dit jag borde gå
är just där jag är

jag turistar i mig själv
tills jag går vilse
och klarar av sånt jag inte fattar alls
men meningen finns nånstans

ligger sömnlös
så jag kan vakna
igen
och igen

/Struttu

Helgen började med ballonger. Jag, Pedram, Andrés och några andra, var på stan och busade med ballonger. Sedan tog vi med dem på fikastället.

Var även o shoppade inne i en thailändsk butik. De hade många fina grönsaker, en hel del sockerdrypande äckligt godis, och massa påsar med intressant innehåll från havet.

Torkade baby-räkor, sardiner och makrill.

Här kan man prata om rotsak!

Hah! Tror de inte vi förstår skylten om de skriver "fu-ling"?

Hade nästan lust att köpa en sån där fuling, men jag sparade pengarna till ett restaurangbesök instället. Med ungefär samma mat.

"Far jag kan inte få upp min kokosnöt, nej inte med ens hammare och spik. Det är bara kokosnöten som är sig lik. Allt det andra verkar mera kalabalik."

Är det inte underbart, det fenomenet att plötsligt komma att tänka på något från förr- en låt, en text, en film eller person, som man av nån anledning gillade litegrann. Kokosnöt-låten dök verkligen bara upp i mitt huvud, men av vilken anledning?

/Struttu

Lekafton och vik-gubbar

När jag var liten brukade jag fundera på underliga saker. Tex det här med sakers vikt. En skrivbok man inte ännu skrivit i, väger ju såklart mindre än när man skrivit text på varenda sida. Men hur mycket mer väger 50 sidor bläckbokstäver, till skillnad från 50 tomma sidor? På senare år när mobiltelefonen kom, fortsatte jag fundera över om digital information väger något. En mobil som är helt tom på meddelanden och telenummer, väger den mindre än en mobil som är helt full med sms och nummer? Nej, så trodde jag inte att det var. Men jag tyckte om att fantisera om det. Och jag föreställde mig att tankar har en vikt. Det skulle betyda att intelligenta personer med många funderingar, till slut skulle bli så feta att de inte kunde röra sig..


Nej, nu ska jag berätta om helgen. Jag har haft det första lekmötet med min nya lek- och improvisationsgrupp. En blandad samling folk kom och gjorde kvällen hur rolig som helst.


Jag startade med den såkallade "Varulven". Alla sitter i ring, och när natten kommer så blundar alla. Men en av oss är varulv.. så när morgonen kommer, ligger någon död. Nu är det upp till oss andra att försöka lista ut vem varulven är, som sitter mitt i bland oss. Genom att ställa frågor till alla om vem de själva skulle peka ut, kan man få ledtrådar om man tänker logiskt. Nästa natt kommer, och ytterligare någon blir nuddad av varulven, och dör.

Sen lekte vi "Siamesen", där två personer ska svara på frågor- men med en röst. Jag och Jens blev utfrågade av Martin. Vi erkände till slut, att hade vi haft körkort, så skulle vi bara kört på de som bär hjälm.

Sen var det dags för debatt. Jon fick både motståndarsidan och försvararsidan att imponera med argument som var lika logiskt tillkrånglade, som de var hysteriskt roliga. Anna förstod det roliga.

Jag fortsatte med en lek som är en gammal favorit. Några personer står upp och diskuterar ett ämne man gemensamt bestämmer. Inte svårt? Närsomhelst får publiken skrika "Nej!!". Då måste den som just sagt något, genast ändra detta sista som sades, men ändå inte ändra sin åsikt helt. Sa någon: "Ja, om man knycklar ihop dem så går det br... (Nej!) eller, man skrynklar inte ihop dem, men man gör dem lite mindre, DÅ går det bra. Och den andre svarar att : hmm, nja, man ska inte röra dem alls fö.. (nej) jo, man ska röra dem, det måste man ju för att ta upp dem, menman ska inte klämma åt på dem.

Vi lekte även en lek där publiken ställer frågor till två personer, som man låtsas har genomfört något gemensamt. Det trixiga är, att man bestämmer en viss bokstav, som absolut inte får sägas av de som svarar. Om man är arkeolog, hur svarar man på vad ens yrke kallas, om man inte får säga bokstaven k? "Alternativ turistguide"?

Vi avslutade med några lekar som blir väldigt roliga. Tre personer står på scenen. En person får säga vad som helst, men de nadra två, ja de får varsina två meningar som de får uttala när det passar- men inget annat än dessa två meningar får de säga. Jag fick säga: "Vad går det ut på? och "Nej, det tror jag inte". Johan fick säga: "Berätta mer!" och "Varför säger du så?"
Totalt lekte vi 8-9 lekar, av de 40 lekar jag har på lager. Så fler lekmöten blir det!

En annan liten sysselsättning jag startat, är klubben för vik-gubbar. Vi brukar samlas på nåt mysigt ställe och rita några gubbar. Alla får varsitt papper som de ritar ett huvud på. Pappret viks sedan så att huvudet inte syns, och man skickar det vidare. Nästa person ritar axlar och mage. Pappret viks igen och skickas vidare. Nästa person ritar ben, nästa skor. Resultatet blir roliga figurer utan nån som helst logik, eftersom varje del ritats utan koppling till de adra delarna.

Här kommer bilder på några av de roliga gubbar vi kombinerat fram under mysiga kvällar.

Steinulf till vänster. Till höger ser vi Pi. som i 3,14. En bläckfiskpunkare som heter 3,14, sådant kommer man bara på med vänner som mina.

Den gröna heter Asgarc. Den rosa, det är tulpanprinsessans nektarinmormor. Inte visste vi att det fanns nektarin-mormödrar.

Leif Carlsson heter den söta sälen. Sen har vi Otto med hatten.

Jig-pog fick ingen färg. Men hon håller i sitt eget ben. Och Hampan är lite dubbel i fråga.

Splenky har uppsvullna fötter, ser det ut som. Ekvino har väl taniga armar, men det ser ju ut att ändras snart.

Pesvin står lite snuskigt. Grovn visar sina snygga skor. Av nån anledning tyckte vi att dessa sista gubbar, är ryska.

Vad vore livet utan dessa små intressen, som glädjer både mig och mina vänner?
Jag tänker aldrig bli vuxen. Jag tänker inte bli. Jag ÄR redan. Varken barn eller vuxen. Jag är jag och jag önskar att alla skulle få vara det. Få vara sigsjälva. Mina tankar går nu till Amanda, finaste Amanda. Snart ses vi! Den här är till dig:

jag sitter hellre i en katapultstol
än i en soffa för bekväm
jag tuggar hellre tills käkarna värker
än att svälja allt helt
jag står hellre mitt i vägen
än tryggt förvarad nånstans i ett hörn
jag står hellre mitt i stormen
än bakom skyddet
jag lever hellre i min verklighet
än i era drömmar..

/Struttu

Kontiki, grimascher och söndagsmys

Min helg har varit full av möten, musik och bus, men den har ändå vart lugn. Beror nog på att jag sovit väldigt lite på senaste tiden, och tog igen det rejält både på lördag å söndamorron. Jag har jobbat väldigt intensivt de senaste veckorna, och konstigt nog har det resulterat i att jag fått svårt att somna, fast jag vart tröttare också. Nu ska jag se till att somna innan 03 på nätterna, vilket inte varit fallet på senaste veckan..

I fredags var jag på Kontiki med fina vänner. Det ligger helt passande nära Botaniska trädgården, eftersom det är inrett med just växter som tema. Palmblad, rör av bambu, strån av vass, samt mängder med blinkande lampor ger stället sin charm, och en lite paradisisk atmosfär. Men musiken var lite väl uppskruvad; det skar i öronen så vi sa till i baren att de skulle sänka volymen en aning. Sen satt vi där hela kvällen och myste.

Caroline, Jenny & jag fjantade oss lite.

Jag och Caroline har samma inställning till vad det innebär att ha kul. Hon är en grym lekpolare!

På lördan var det inslyttningsfest hos Sara, definitivt en av de roligaste kvällarna på länge. Ingen alkohol, men massor med fina människor, lite glass, och många, många kramar.

Jag, och Helen med sin nya, fina kofta som hon fick där. Hon e urskoj att hänga med!

Finaste Elin och Anna i sin snygga frisyr.

Jens är mysig.

Per var också där och gjorde kvällen extra mega-mysig!

I söndags var det vila som gällde.

Jag, Maria och Andrés satt å degade nåra timmar, precis vad jag behövde. Vi hälsade på Pedram, som håller på att flytta.

Vi passade på att prata om lite gemensamma projekt som snart ska genomföras.

Detta fick mig att tänka på en grej jag sysslade med för ett par år sedan. Jag har alltid varit intresserad av psykologi, och hur människans medvetande fungerar. Jag började intressera mig för att testa människors förnuft och tankekedjor, och bestämde mig för att pröva i vilken grad människor kan styra andra i tankarna. Jag kom på många olika scenarion att arrangera, för att genomföra detta. Mitt syfte med projektet var att på ett konkret sätt visa hur folk påverkas och luras av andras åsikter och beteenden, eller helt enkelt att se hur folk reagerar i ovanliga situationer. Vi var några som gick ut och gjorde dessa sociala experiment. Jag kallade gruppen "Projekt folkpåverkan". Här är några av de experiment som genomfördes, och resultaten:

1. Ställ dig i en bankomatkö och vänta tills någon ställt sig bakom dig. När du kommer fram till bankomaten, utbrist då: – "Nej, den är avstängd! Ur funktion står det!" Gå ifrån bankomaten och se om den andra följer efter dig eller går fram och kontrollerar att du talade sanning, att bankomaten verkligen är avstängd.
Litar man på andra? När en vän utförde detta test gick en äldre dam fram och kikade på bankomatens display, för att upptäcka att den visst fungerar. De två killar som stått innan henne i kön, gick däremot iväg utan att blinka, när de fick höra att den var ur funktion. Jag vill inte dra någon slutsats om att äldre människor litar mindre på andra. Experimentet fick ett liknande resultat då jag själv gjorde det: En ung kvinna litade på vad som sades, och gick vidare. En äldre man däremot, ställde sig att stirra på skärmen.

2. Stanna upp flera stycken och stirra på ett hustak en stund, och se hur många ni kan få att stanna till och göra detsamma. Vi var 4 allierade som med mellanrum på ett tiotal sekunder, stannade upp och stirrade på taket, där ingenting alls försiggick. Under loppet av 2 minuter, fick vi runt tiotalet människor att stanna till och stirra. De undrade vad alla andra tittade på. Några gick snart vidare, några stod där runt en minut. Sedan gick vi alla fyra vidare, också nu med mellanrum. Två idioter stod ännu kvar och tittade! De borde ha gått när de inte upptäckt något ovanligt på taket. Men eftersom så många andra stod där innan, måste det där som alla tittar på ju komma fram snart, eller? Människan är rolig.

Vi genomförde en hel den aldra skumma grejjer, och det var alltid lika roligt att se folks reaktioner. Det är lättare att lura andra än vad man tror. Men lättast av allt är att själv bli lurad.

/Struttu

Sak-bytar-dag, vernissage, och minimalt med snö

Nej, det blev ingen snö den här vintern.. jag missade verkligen ingenting genom att vara bortrest över julen. Men i januari såg jag snöfall, en enda gång. Saknar snön, att vandra över en vit matta och se mina spår. Här är lite bilder jag tog vintern -06.

Får vi återse det vackra nästa vinter?

Eftermiddag vid havet

Min januarimånad har varit både ansträngande, och intensivt kul. Försöker starta året med massor av nya projekt, men märker att jag inte hinner ens hälften av det jag vill göra.

Jag jobbar 5 dar i veckan, varav ett av arbetspassen är kvällstid. Två kvällar i veckan tränar jag kondition & styrka på gym. En kväll i veckan arbetar jag med något av mina projekt; sammanställningen av en diktantologi som ska publiceras, eller arbetar på det strategi- och äventyrsspel jag håller på att konstruera. Håller även på att starta upp en teater, lek- och dramagrupp. Sen vill jag ju ha tid ibland för mitt måleri, ska ju ha utställning med mina tavlor nu i april, så det gäller att måla på. Vill ha tid att träffa vänner åtminstone 2 kvällar per vecka. Kärleken ger jag också utrymme minst 2 kvällar i veckan. Och så försöker jag även ha 1 kväll i veckan för mig själv för avkoppling och ensamhet. Och allt detta, går inte alls ihop. Förstår inte hur jag hinner alt, men det gör jag. På något sätt.

Var på vernissage förra veckan. Kvinnan som målat dessa, bodde på samma gård som jag bodde på när jag var 2-9 år, så jag känner henne väl. Hon har ett så vackern efternamn- Winge..

Dessa var mina favoriter. Älskar färgerna i den övre. Den undre talade till mig på ett speciellt sätt, för den fick mig att tänka på det ursprungliga i att bara vandra i skogen.

Här är en tavla som min vän Elin målat. Var hemma hos henne en kväll, drack vin, lyssnade på ambient-musik och målade. Hon är en vacker konstnär, fina Elin.

En annan rolig händelse var när jag anordnade en sak-bytar-dag. Ja, just en sådan dag då folk byter saker med varandra. Jag skickade inbjudningar med uppmaningen till folk att ta med gamla grejjer som man tröttnat på eller inte längre använder. Jag fixade en lokal i majorna att samla alla prylar på, och folk fick gå omkring fritt och kika, samtidigt som det blev en social grej att sitta och umgås där hela eftermiddan.

Det kom mycket folk, och många hittade saker de tyckte om och tog hem. Det glädjer mig, för jag har alltid tyckt att ingenting bör gå till spillo, bara för att en person tröttnat på det. Både min mamma och jag har alltid hittat grejjer i soprum och i containers, saker som vi förstår att folk slängt, men som vi sedan kunnat sälja på loppisar. Vi har fått in en del pengar på hittade saker, faktiskt. Jag själv hittade en gullig väska och ett snyggt armband. Och så blev jag av med en stor hög gamla prylar som tagit plats i garderoben. En sån lättnad!

Johan gjorde mig glad genom att hjälpa till att få upp alla saker på borden. Han hittade oxå en fin liten väska.

Martin hittade en tröja som han blev förtjust i. Brillorna tog han nog också hem. Snyggt.

Men- januari har även inneburit lite smått oro. Min mamma har gått igenom en påfrestande sak, och eftersom jag älskar henne så mycket har det påverkat mig också. Men nu är vi inte oroliga längre, allt gick bra och huvudsaken är att hon klarade det! Tur att jag haft fina vänner till stöd.

/Struttu