Oändligt underbar

Ikväll har jag läst några kapitel ur "Den oändliga historien",

en av mina favoritböcker.

När jag var mindre kunde jag identifiera mig med bokens huvudrollsinnehavare, Bastian. Handlingen baseras på att han ofta drömmer sig bort, och ibland gömmer sig i drömmarnas värld som en flykt från sin dystra verklighet. En dag får han syn på en vacker bok med två orkar på omslaget. Då bokhandlaren förbjuder Bastian att titta i den, blir hans så nyfiken att han i smyg lånar med sig boken. Han sätter sig på en vindsvåning och börjar läsa:

Det står att barn i verkligheten har slutat att hitta på egna sagor, och att fantasiens värld blir alltmer tom. Den som blir utvald att hitta en lösning på problemet, är själv en varelse från fantasiens värd- krigaren Atreyu. Utan en aning om hur han ska lyckas, irrar han hjälplöst omkring. Till slut söker han upp den uråldriga Morla, den visaste varelse som någonsin funnits. Atreyu får veta att han måste finna Det Södra Oraklet, den enda som känner till hemligheten om hur man räddar fantasiens värld..

Symbolen som Atreyu får, kallas Pantakeln

Författaren Michael Ende var genialisk när det kom till att fantisera fram underliga platser, varelser och händelser.

I boken får man följa med på en lång resa och besöka otaliga, mystiska platser.

De tusen portarnas tempel, Stenskogen Wodgabay. Morgul, den kalla eldens land. Spölstaden. Eripo, ett högt torn av glas. Urskogstempel i Muamat. Den täta Ylskogen. Förändringens hus. Minroudgruvan- en gruva full av bilder. Stjärnklostret Gigam. Korgstaden. Dimhavet Skaidan. Oglais trädgård. Murhu– tårarnas sjö. Horok, borgen som ser.


Sfinxerna. De ser vad man egentligen tänker om sig själv. Deras ögon förblir slutna, tills dess att någon som inte känner sitt eget värde vill passera..

Elfenbenstornet

Snigeln som är snabbast i världen

Stenbitaren
Än fler intressanta varelser beskrivs i boken. Det finns små pysslingar som bygger städer i träd. Snöandar som andas ut moln av dimmig rök. Nattslinkare som kan ta dig när ljuset fallit.Spegelfäktare som virvlar runt. Satyrer med krokiga ben. Skuggskälmer, Huvudfotingar, Temperamentniker. Acharai- de ständigt gråtande. Uyulala- tystnadens röst. Graograman- varelsen som dör varje natt. Fru Aiuola, som är ihopväxt med sitt eget hus.Yor, den blinda bergsmannen. Sassafranierna, som föds som gamla och dör som spädbarn.

Alla som värderar fantasi, skulle älska den här boken! Läs, läs!

Ja, det är en bra sysselsättning nu när det dåliga vädret fortsätter. Själv lägger jag mycket tid på att reflektera läsa, och tänka på diverse intressanta saker.

En intressant sak som har med språk att göra är detta. Hjärnan lär sig varje bokstav en i taget, men när man sedan lärt sig läsa, tolkar hjärnan all text som en helhet, inte som enheter som sitter ihop. Ett känt exempel på två språk:

Cna yuo raed tihs?
It dsen't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer is in the rghit pclae. It can be a taotl mses, you can sitll raed it.

Kna du lsäa tetxen?
Edt seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Edt kna stå hlelur om blluer och man kna ädnå lsäa tetxen uatn porbelm.

/Struttu

Knasfester & pepparkaksbak

Ojojoj, senaste tiden har varit hektisk. Det har varit många födelsedagar och inflyttningsfester, och såklart spelkvällar och filmkvällar.. och myskvällar med fina vänner.

Var även på personalfest nyligen, och drack skumpa med fina jobbarkompisar och med chefen.


Fick även besök från Patrik från Danderyd. Han är en god vän som tycker om att äta sushi, ta knasiga foton, och följa med på mina tokigheter.

Här är Patrik iförd en bananhatt jag gjorde. Maria blev också glad i hatten.

Nu kom jag att tänka på en text jag skrev för ett par år sedan, efter att ha läst ur bibeln.

Den boken är lätt att göra padodi på, så jag skrev en banan-bön:

Fader banan

du som är i munnen
helgad vare din gula kropp
giv oss ditt mosiga fruktkött

Det har som sagt varit en hel del knasiga fester. Här är en bild från början av året

Nu när det ändå handlar om bananer, kan jag lika gärna fortsätta med päron. Här följer en kort mening som jag en gång skickade i sms till Lillemor. Hon skrattade i en minut, sa hon.

"Struttu nyper en skugga päron som trugar fruktsaft så alla vill busluggas i särk."

Vi har haft en spelkväll hemma hos mig. Klassikern "Talisman" i nyutgåva, måste testas!

Vi har vart på bio också, grabbarna och jag. Vi såg en komedi om en råtta som blir kock. Passande för mig tyckte de, som har favoritdjur råtta och har jobbat inom restaurang i 6 år.

Jag och Pedram
Har bakat pepparkakor hos Jenny. Vi gjorde inte alla gubbar enligt mallarna, utan hittade på egna. Här ses en naken gubbe, och en med hatt, sen en kamel, och sist men inte minst, något som ska likna jultomten med sin säck.

Syskonen Frederic & Amanda var där
Jenny gjorde delarna till vad som sedan blev ett riktigt snyggt pepparkakshus, heja Jenny!

Och självklart kommer jag på ytterligare en text som kan passa till ämnet bakning. För 4-5 år sen skrev jag denna dialog, och tycker du den är fullständigt obegriplig, är det för att jag tycker om att skriva sådant. De som läste den ansåg att den helt klart rör sig om en bak-dag.

-"Nu behövs det inget mer, det är väl till fullo?"
-"Vart gäser den bäst?"
-"I en fågelbur, hink eller spann!"
-"Det kan jag inte förneka."
-"I denna går det bra!
-"Det skulle vara kul att lukta i alla!
-"Luften är het, var vänlig och kasta!"
-"Våra ansikten värms för mycket, tänk om de försvinner?"
-"Jag har andra som jag kan ta!"
-"Aha, det sa du inte."
-"Är du sur?"
-"Nej, men det är dimmigt väder. Jäkligt gräsligt!"
-"Jag har skämtat."
-"Om vad då?"
-"Spannen. Den är hopplös, hinken är finare."

Nu ska jag ut och se om världen kan vara lika vacker som den är somliga dagar.

/Struttu

Halloweenparty och mysfest

Jag är inte mycket för att fira högtider. Precis som julen, är halloween mest ett kommersiellt jippo. Det är också en bra anledning att anordna rolig maskerad. Vi åkte hem ett gäng till Jenny o Frederic, som hade dekorerat lägenheten snyggt. Jag gjorde en skräckinspirerad poängpromenad, där vinnaren fick några fingrar att äta upp.

Patrik börjar sminka sig inför kvällen. Resultatet blev riktigt bra.

Jag och Maria klädde oss i svart. Och i lite blod.

Mest skrämmande var helt klart Amanda.

Efter lite äckliga lekar var alla på gott humör

Jon och Robin

Jenny med sin syster

I helgen var jag och hälsade på Paul o Caroline i deras nya hus på landet. Vi var ett gäng som åkte ut samtidigt. Så fort dörren öppnades, möttes jag av doften av nybakta kakor.

Jonas och Paul med pepparkakssmeten.

Det blev även lussekatter, vegetarisk buffé, bröd och glögg.

Det fanns många fina gamla möbler i huset när de flyttade in, som denna gungstol.

Vi gjorde figurer av ballonger.

Här är jag med den fina ballonghunden som Jonas gjorde.

Detaljverklig

Jag tycker om de mörka kvällarna på senhösten (fast ogillar kylan).

Ljusen och stämningen som hösten för med sig, gör mig lite mer kreativ än vad jag är om sommaren. Kanske är det så enkelt att det ruggiga vädret håller mig inne fler timmar än under resten av året, och att jag får mer tid till eftertanke. Lugn och tankeprocesser är bra för min kreativitet, för mitt skrivande. Det skönaste är då jag är påväg hem om kvällen, vandrar på de mörka gatorna med musik i öronen. Och vet att jag är ledig dagen efter. Det händer ibland.

/Struttu

bleka höstfunderingar

senhöst, fallna löv

det är kallt, fast solen lyser
den kulna luften glänser

frost på gräsmattan, jag fryser

allt är tyst

lukten av blött gräs

breder ut sig i det bleka landskapet

det är underbart att betrakta horisontens ljusa rand

utan en människa

i synfältet

jag vill bryta av

stanna upp

krusa ytan

av grumliga intryck

andas, sväva obehindrat

med tankarna

tills mina känslor är överens

med mitt beslut

det finns så mycket mer bakom en blick
än vad man kan se
jag vill inte passa nån tidvill ingenstan
sbara rakt fram mot livet

längst in

finns bilder av sånt jag nästan glömt
vill locka fram det igen

ha det nära inpå
annars kanske det försvinner

igen

ibland

vill jag leva ett annat liv

se allt ur ett annat perspektiv

vara en myra
då skulle jag krypa in

på nåt mörkt ställe

och stanna där

tills jag hör ljudet
av evigheten

Djur fascinerar mig.

De tycker om mig, och jag tycker om dem.

/Struttu

Två erfarenheter, och en vacker mamma

Här är den allra första bilden som finns på mig.

"Då det begav sig", som en vän till mig skulle sagt.

Vilket lustigt uttryck, egentligen.

Jag undrar vad bebisar tänker på, innan de lärt sig ord.

Det sägs, att det första man överhuvudtaget skulle kunna minnas, är efter 2-årsåldern. Här var jag inte mer än två, men jag minns det när jag anstränger mig. Jag älskade att leka i lådorna. Att sitta i dem, dra ut dem, släpa omkring dem på golvet, att tömma dem och fylla dem. Livet var så mycket enklare då.

Här är jag i tre olika perioder av mitt liv. 8, 12 och 16 år gammal.

Min mamma. Hon är så vacker.

Nu ska jag berätta två separata historier som fått mig att fundera lite på det där med vänskap mellan könen. Jag for en gång till Norge med min mor för att handla på tax-free. På kvällen var det disco på båten. Jag tvekade ett bra tag, men gick sedan upp på dansgolvet när en populär låt hördes. Efter max 3 minuter kommer en kille fram, säger att jag ser trevlig ut, och börjar dansa så nära mig att jag tydligt känner stanken av vodka och lime. Han frågar om jag vill prata lite. Då jag tror att han menar att vi ska sätta oss i baren, nickar jag, dessutom tänkte jag att det säkert kunde bli kul att samtala lite med någon som var full. Vi sätter oss, och efter mindre än 1 minut frågar han med en erotisk blick, om jag vill följa med till hans hytt och mysa lite. Jag ogillade skarpt hans oerhörda framfusighet, snäste till och gick därifrån, medan han satt kvar med en smått förvånad blick, till min irritation. Hade han anledning att vara överraskad av min reaktion? Jag undrade verkligen om det var möjligt att ta kontakt med en kille, endast med syftet att bli goda vänner.

Ett annat exempel var när jag jobbade på ett hotell. En gång pratade jag med en trevlig ung man på det jobbet, ett flertal år äldre än jag, datatekniker. När vi åter råkade träffas bestämde vi att ta en fika, eftersom vi ändå nästan kände varandra lite. Eftermiddagen förlöpte bra, vi pratade om ditt och datt, mycket om jobbet. Han föreslog, i all vänskap trodde jag, att få ta med mig på bio eftersom han ändå lyckats knipa två gratis biljetter till en förhandsvisning. Då jag tyckte han var trevlig och artig, tackade jag ja. Dessutom ville jag gärna se den filmen. Efter bion sade vi adjö efter att ha pratat lite. Nästa dag spatserar han självsäkert in i lunchrummet, där jag sitter med alla jobbarkompisar, kommer fram till mig och hälsar, för att sedan ge mig en puss på kinden! När jag sedan slutade för dagen, stod han vid entrén och väntade på mig, han trodde vi skulle slå följe, vilket jag på intet sätt föreslagit. Jag gav honom en utskällning för att ha generat mig i lunchrummet. Han bad om ursäkt, men frågade genast om jag ville hänga med hem till honom och se en film, eftersom det ändå var fredag. Jag undrade i mitt inre om jag på något sätt implicerat att jag var attraherad av honom men kom på att jag ju faktiskt varit helt vänskaplig och neutral hela tiden. Ibland är det svårt att ta kontakt med en man man tycker verkar intressant, utan att han tror man är intresserad av annat än vänskap. Det är synd.

/Struttu

Ett slott i kviberg, och lite självinsikt

På senaste tiden har jag känt mig mentalt förvirrad. För andra är det knappt märkbart. När dysterheten kommer drar jag mig undan. Men jag har känt det en längre tid nu, och jag måste göra något åt det. Att fortsätta ignorera mina tankar vore som att ge upp halvvägs- nu när jag äntligen vet vad jag behöver. Skulle förklara för en vän hur jag känner, men det lät svårbegripligt och invecklat. Som en stor bunt sammanhängande, förvirrade tankar.

Ja, det finns ett problem i mitt liv. Något jag måste bearbeta djupare, för det håller mig fången i negativa tankar. Som låser mig från att ta tag i mitt liv. Jag är trött på att vara offer för mitt eget tänkande och att anpassa mig till problemet. Jag måste jobba på att förändra min inställning till det. Har hört att man ska leta efter den positiva motsatsen till det tråkiga. Att man ska hitta den detalj som för en mot lösningen till problemet. Jag vet att endast jag själv väljer hur jag reagerar på händelser, men det är lätt att tappa viljan att komma underfund med ett problem.

Kvibergs slott.

En skugga med pyramidform påminde mig om hur mycket man kan upptäcka,

om man bara går till platser man aldrig vart på förr.

Jag hörde en gång en idé jag tyckte var fin. Nu äntligen har jag börjat! Jag har köpt en fin anteckningsbok, vari jag varje dag ska skriva någonting positivt som hänt mig, något jag är tacksam för, eller något bra jag gjort, som jag är stolt över. Efter ett tag står det en hel del i boken, för varje dag finns det alltid något positivt man gjort, att skriva ned. Om man känner sig nedstämd, hjälper det att läsa i den, och påminna sig själv om alla de bra saker man gjort, allt man lyckats uppnå, om allt det man faktiskt har att vara glad för. Skaffa dig en egen bok!





Jag läste en gång, att man inte ska investera sin kraft och energi på saker som inte ger en någonting, som inte får en att må bra. Det låter som en självklarhet. Men många av oss borde vara snällare mot oss själva, tycker jag. När vi har påbörjat en negativ tanke, låter vi oss själva fortsätta med associationen, vilket gör att vi sitter och funderar länge på något som bara tynger oss. Vi förstorar det negativa frivilligt! Det är en befrielse att rensa i sin tillvaro. Men den där stora rensningen verkar man alltid skjuta på framtiden.. de stora förändringarna vågar man inte genomföra, om de inte blir absolut nödvändiga för att man ska överleva, verkar det som.

Jag har alldeles för länge låtit tankarna ta den kraft som jag vill ha till att göra det som är viktigt för mig. Att en tanke kan paralysera en, så man ingenting får gjort.. det är skrämmande.
Nu ska jag rensa bort allt från mitt liv som tar tid men inte är roligt eller nödvändigt för mig. Kontakter som tar mer energi än de ger, aktiviteter som jag egentligen inte har nöje av, situationer jag inte trivs i, och prylar jag inte behöver spara.

Ute vid Lindholmen finns lugnet en sen eftermiddag. Och konstverk att beskåda.

Allt blir tydligare om man anstränger sig att se det ur flera synvinklar.

Våga granska dig själv på lika nära håll, som du kan granska ting.

Jag går vidare i livet, för jag vet innerst inne- att vad som än händer, så kan jag hantera det. Alternativet är att ge upp, men det är inget alternativ för MIG.

Dalai Lama sa en gång: ”Om du har ett problem som du KAN göra någonting åt, behöver du inte oroa dig eftersom det finns en lösning, och har du har ett problem som du INTE kan lösa, behöver du heller inte oroa dig, eftersom det inte finns något du kan göra åt det.”
Har alltid tyckt om det citatet.

/Struttu