ygramul och kråkdispyt

Semester, medeltidsmarknad och massa mys

2009-08-13T01:33:00.000-07:00

På måndag börjar jobbet igen, men jag har haft en lång skön semester. Första veckan inleddes med att jag deltog i en manifestation för att bevara gatumusiken. En ny lag förbjuder levande musik på gator och torg dagtid, om man ej söker tillstånd. Idiotiskt. Vill kommunen döda all glädje i stadskärnan?

Vi är gärna illegala gatumusikanter.

Jag har även klättrat omkring i ett övergivet gammalt hus. När taket höll på att ramla in, gav vi oss iväg.

Här två bilder från när det var medeltidsdagar på Bohus fästning.

Efter grillningen gick vi hem till mig och hade disco på toan. Dassdisco.

Sommaren har varit full av massa mys också.

Min finaste syster var o hälsade på mig. Hon gav mig en välbehövlig paus från den tryckande bubblan jag ibland befinner mig i.

Jag har varit på landet också, det lilla hus jag o mamma köpt i utkanten av Trolldalen.

Vi gkorde inredningen i stugan enkel och gammaldags

En liten skalbagge utanför huset.

/Struttu

Minnen och busland

2009-06-15T12:05:00.000-07:00

Idag kom jag att tänka på då jag brukade ägna mig åt att träna närtidsminnet. Det finns många metoder för att lättare komma ihåg. Att skapa associationskedjor innebär att länka en tanke till en annan. Kommer man att tänka på den ena saken, minns man automatiskt även det som man förknippat med detta.

Vill man vara säker på att minnas en viss sak, kan man associera det med en tanke, som man tror att man kommer tänka på ungefär då man behöver minnas det viktiga. Kommer man till jobbets fikarum och ser det tomma fruktfatet, minns man att man lovat köpa frukt. Men då är det försent. Man skulle köpt frukten igår, på väg hem. För att komma ihåg frukten i tid, ska man länka ihop tanken med det man kommer att tänka på när man går hem- t.ex. vad som ska hända i helgen.

Hur man nu än tror att minnet fungerar, så finns det ju en hel del rolig forskning kring det. Psykologen Endel Tulving gav en grupp studenter var sin identisk bunt med kort. Hälften ombeddes memorera så många ord som möjligt, medan de andra endast skulle sortera orden i passande kategorier. Det visade sig att den grupp som bara sorterat korten i egna kategorier, mindes lika många ord som de andra, som ansträngt sig för att minnas orden.

Martin sa en gång att han ser minnet som ett trassligt nystan. Trådar knyts ihop, och när man tänker på en sak minns man tio saker till, alla minnen länkar till varandra på ett sätt vi aldrig kan förstå. Samma ord kan text få personer att associera helt olika. Tivoli. Nu uppstår ett minne i dig. Det går såklart inte att ta för givet att jag får en liknande känsla av ordet tivoli.

Jag var förresten på ett lekland i helgen. Visst stod det utanför att åldern ska vara 2-10 år, men det hindrar väl inte mig och Henke från att gå in iallafall. Vi bad om det bara. Haha.

Minnen ”hänger upp sig” i varandra ganska lätt, så när man nästa dag traskar hemåt, tänker man på helgens roligheter. Då minns man automatiskt det tomma fruktfatet. För att träna minnen, använde jag även en metod som gick ut på att läsa två meningar ur en bok, och direkt upprepa dem rakt ur minnet. Sen fortsatte jag med tre meningar, fyra, fem, och övade på att omedelbart och utan fel, återge texterna. Jag lyckades minnas upp till 9 rader. Försök du med!

/Struttu

Dofter

2009-06-02T13:24:00.000-07:00

Juni månad har kommit utan att jag har hunnit med att vänta på den.

Jag är mitt uppe i allt och det känns underbart. Häromdan promenerade jag 2 mil med H. Och när vi kom hem till mig hade jag inte ont i fötterna ens. Jag vill göra det till en vana, att promenera långa sträckor varje söndag.. älskar känslan av att bara gå och gå, med någon vid min sida, prata och gå och insupa den ljumma luften, doften av sommar..

Detta får mig att minnas en händelse för kanske ett år sedan. Jag var ute och cyklade, passerade allén mot järntorget, hade ingen musik i öronen, för omväxlings skull. Då kände jag plötsligt en lukt av SMÖR. En varm doft, av typen smör som börjat smälta. Ja… SMÖR. Här, mitt bland asfalt och träd. På den här platsen, hade jag verkligen inte förväntat mig att känna en doft av smör. Jag cyklade vidare, men funderade över vart doften kunde ha kommit ifrån. Jag får aldrig svaret på den frågan, men efter denna händelse uppkom en fråga i mina tankar.

Hur ofta känner jag igen en doft, men upplever den på ett nytt ställe?

Det finns mängder av dofter man upplever mer eller mindre ofta, men då och då kan det hända att en av dessa dofter uppträder på en plats där man aldrig känt den förut. Ja, kanske rentav på en plats där man aldrig kunde tänka sig att känna just denna doft. Men hur ofta händer det?
Vissa dofter associeras med vissa platser. Alla förväntar sig att det ska dofta klor inne på ett badhus. Det finns dofter som är vanliga på en viss plats, men ofta kan uppstå även på en annan plats. Ingen blir förvånad över en parfymdoft i en presentbutik, inte heller på bussen.

Och det finns dofter som de flesta känner igen, men inte riktigt kan beskriva med ord. Som doften av pizza. Och dofter som är så ovanliga, att man blir förvånad vart man än känner dem. Men, vilka dofter är detta? Svaret varierar givetvis beroende på vem som svarar, och vart i världen denna person befinner sig. Dofter är kulturellt varierande. Säkert finns det dofter som existerar i ett land, men definitivt inte i ett annat. Vilka dofter då?

Har du någonsin känt en doft som är dig välbekant, men som du absolut inte förstår hur den kan uppstå just på denna plats?

/Struttu

Lajvet

2009-05-26T09:13:00.001-07:00

Efter mycket jobb så kom äntligen dagen vi väntat på: Vårt arrangemang av Lajvet "I hjärtat av Sikanda" gick av stapeln, och vi var ute ett stort gäng i skogen i 3 dygn.

Mitt ansvar var att skapa intriger för gruppen alver, och förstås att själv spela alv. Jag tilldelade gruppen olika uppdrag. Självklart ville vi återta vårt land, som människor stulit. Vi försökte spionera i byn, och ta reda på vad vi kunde göra för att få bybor att hjälpa oss. Vi hade en del i utbyte, som kunskap om healing, och att de som hjälpte oss kunde få stora landområden efter vår seger. En av de viktigaste sakerna jag förmedlade till de andra var, att absolut inte låta fiender veta vart vårt läger fanns. Vi försökte ta reda på så mycket som möjligt om andra grupper i det fiktiva landet, spionera, skapa allianser med andra grupper, störa andras sändebud och transporter. Och mycket, mycket mer. De tre dagarna i skogen blev fulla av intriger, smygande i skogen, hemliga möten, pakter, stulna föremål, gömda brev, sändebud, plötsliga attacker, diskussioner om politik och religion, och den stora slutstriden..

Pilbågskyttar i min klan.

Och såhär såg jag ut som Alv.

/Struttu

Illustratörer

2009-05-04T14:25:00.000-07:00

Här kommer konst från mina absoluta favoriter bland illustratörer.

Wassily Kandinsky

Tim Biskup

Gregory Colbert, min favorit bland naturfotografer

Max Ernst

John Bauer

Hans Arnold

Giuseppe Arcimboldo

Adolf Born

Btw, ett tips jag har till er alla:

Har du varit på någon fest där folk grillat, häng inte in tröjan du hade på dig i din garderob sen, med tanken att tröjan faktiskt inte är smutsig. Du känner inte hur du luktar eftersom du vant dig gradvis under kvällen. På morgonen när jag öppnar garderoben, så luktar allting rökigt. Mysig lukt förvisso.

/Struttu

Fina djur

2009-04-06T14:39:00.000-07:00

Det finns massor med djur som de flesta människor inte vet existerar. Majoriteten av svenska befolkningen tror att de har rätt bra koll på vilka djur det finns i världen.

Försök namnge följande djur. Svar längst ner på sidan.

Djuren i ordning: Fingerdjur från Madagascar. Tarsier, också från Madagaskar. Träskonäbb, centralamerika. Trädkänguru, Australien. Penselsvin, finns i områdena runt Senegal. Saiga, ett hovdjur från mongoliet. Sist och minst: Axolotl - en mexikansk vattensalamander.

Jag vill inte bara kunna namnge de mest kända djuren på varje kontinent, utan även de mer undangömda, okända och hotade arterna.

/Struttu

En snögubbe, ett skelett och en hottentott

2009-03-25T01:38:00.000-07:00

En av de få dagarna som det låg kvar snö, passade jag och Caroline på att göra en snögubbe. Paul fotade.

När vi fått upp 2 snöbollar, började vi på detaljerna..

Och vad passar inte bättre utanför sex-shopen, än just den sådan gubbe? Förbipasserande trodde det var någon slags protest från vår sida. Protes är bättre ord, för grejjen trillade av ett par gånger.

På tal om roliga gubbar. Det finsn många såna. En av de mer stilfulla jag sett, är denna:

Minns inte var jag först hittade bilden. Men inspiration ger den, när vi snart ska göra helkroppsmålningar, jag o Herr H.

Men favoritgubben är förstås Ben Rangel, som jag döpt mitt skelett till. Byggdes i september och hänger i vardagsrummet.

Häromveckan fick han vara med i en utställning med tema skräck, på biblioteket.

/Struttu

Prag, Barcelona & Christiania

2009-02-24T12:49:00.000-08:00

Kylan är tillbaka- och jag är förkyld. Har inte kunnat träna på gymmet på mer än en vecka och börjar tröttna på att inte tåla kyla nu.

Men jag tror att sommaren kommer fort. Ska inte resa utomlands då, som vi brukar. Istället blir det en resa till nånstans i sverige. Antingen Sylarnas berg i Jämtland, Vepröset, eller Fiby urskog. Kanske alla tre. Sålänge: lite bilder från resor jag gjort.

Prag.

Barcelona

Och så Christiania, mitt favvoställe i Köpenhamn.

Läs mer om Christiania här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Christiania

/Struttu

Poesigig, surpriseparty & rollspel

2009-02-04T00:14:00.000-08:00

Vi har uppträtt igen, denna gång på Kulturhuset på Frölunda Torg. Denna gång hade vi Johannes på gitarr i bakgrunden, vilket blev ett riktigt fint upplyft för texterna.

Jag fick även in den på biblioteken i göteborg
http://www.gotlib.goteborg.se/search*swe/X?searchtype=X&searcharg=frida+johansson+bohlin&searchscope=6&SUBMIT=S%C3%B6k

Vad som var mest roligt, var att Göteborgs stad skrev en notis om boken. http://www.goteborg.se/wps/portal/SearchResult?q=frida+johansson+bohlin&collection%5B%5D=portal_collection%3AKommunalt&filter=0

I lördags hände något kul. De ordnade en överraskningsfest för mig, eftersom jag fyllt år. Det kändes fint.

Jag tycker inte det är så viktigt att fira födelsedagar, men eftersom jag fyller år i dagarna mellan jul och nyår, så har det aldrig varit någon som har kunnat komma ifall jag fått för mig att ha fest. Så nu uppskattade jag verkligen at de firade mig i efterskott. Det kom massa folk, synd bara att jag inte hann prata med allihop.

Jag har även varit ute och jobbat för rollspelsgruppen igen. Denna gång hade vi en barngrupp som vi gjorde ett äventyr för. Sen passade vi på att fotografera lite till hemsidan.

Jag spelade Imperiesoldat, skogstroll och alv.

/Struttu

Dans, spökpromenad & roliga aktiviteter

2009-01-16T23:55:00.000-08:00

Snön kom och gick. Jag hade velat hinna göra en snögubbe, det är alldeles för få vuxna som gör snögubbar! Jag tycker att det borde stå små snöfigurer lite här och var, så fort det blir tillräckligt mycket snö. För den här världen behöver bli roligare..

Tänker på attackerna i Gaza, och känner att jag vill vända ryggen till att det som mänskligheten har blivit..

Apropå detta att ha roligt.

Det finns en mängd roliga saker som jag någongång har gjort, och som jag tycker ni ska göra också. För dessa handlingar berikar ens egen kreativitet, gör andra människor glada, och livar upp den annars trista vardagen. Vägra att leva en trist svenne-vardag!

Sätt på radion tills du hör någon musik du verkligen avskyr. Dansa! Och sluta inte förrän du tycker att det faktiskt är lite roligt eller befriande.
Stig på en buss du aldrig åkt förr, gå av vid en hållplats du aldrig gått av på förut, gå in i närmsta affär, köp något du aldrig ätit förut, ät det.
Följ efter ett djur så länge du kan innan du tappar bort det. Nu har du fått en promenad!
Skaffa post-it-lappar, skriv fina komplimanger på dem och sätt fast dem på dina vänner när ni träffas. Först efter en stund upptäcker de att något sitter fast på dem..
Gå till biblioteket och låna kassettband med barnsagor. Lyssna på sagan medan du gör något annat
Titta vilka teaterföreställningar som går, ring och boka, och gå på teater med en vän, NU!
Skriv en fånig lapp, lägg den upp-och-ner på en stol, och rulla fast en tejpbit på den. Näste person som sätter sig får lappen på baken.

Häromveckan var jag på en spökpromenad i skogen som min lajvgrupp Mondiala hyr. Om det blir tillräckligt bra ska vi börja ha spökrundor för barn

/Struttu

Havs-fest, solglasögonprovning, och ett lussetåg

2008-12-26T08:51:00.000-08:00

Tomo var och hälsade på mig, ända från Kroatien. Var mer än 2 år sen jag senast såg honom, så det var väldigt skoj. Vi busade, jammade på mina instrument, och pratade om spirituella saker.
Vi förstår varandras kreativitet, han är tillåmed snäppet mer galen än jag.

Det har inte varit tomt på fester heller.
Var på ännu en maskerad, nu med undervattens-tema.
Dandy kom som drunknad pirat, jag som sjöjungfru-liknande varelse.

Här på en mysfest med mina älsklingar Bernardo och Mary.

Har även varit på Burlesque-fest. Dansade med snygga män, drack några glas vitt vin, och stod även på scenen med Henke, Anso och Martin. Den sistnämnde fick stearin på skjortan av någon märklig anledning.

Vi gick på glögg-fest hos Helen, och överraskade alla med att tåga in som ett alternativt lussetåg. Henke var egyptisk lucia, jag var stjärt-gosse, Jon var ninja-tomte, och Johan var dödens egen tärna. Vi sjöng några improviserade lusselåtar, och läste varsin lustig vers.

Förra helgen var jag en sväng hos en f.d studiekamrat.

Vi lagade mat, hade solglasögon-provning, och kollade på saker som hans dotter tillverkat.

Var även hos Jenny och hjälpte till med pepparkaks-bakning.

Tog med mig Malik, en grym poet som håller på att skriva en bok.

Han ska dessutom lära mig att skriva Epigram.

Och självklart har det blivit lite vik-gubbar också. Här är den senaste, Peggy Liljeström.

/Struttu

Lite mer vampyrlekar, lite eldning, och en Algot

2008-11-25T13:03:00.000-08:00

Lite mer bilder från min vampyriska helg.

En trevlig kille med uppsliten buk var där.

Magkänslan jag fick då, var dock inte helt naturlig..

Johan fick en puss för sin perukprovning.
Nästa temafest blir en burlesque-kväll.

Finaste Carolin!

Vi eldade upp lite gammalt skräp de hade på bakgården.

Annat vi gjorde var att plocka svamp, måla om en dörr,
och leka en lek som heter "Jag har inte.." Hoppas de får en fin resa trots allt jobb de har framför sig.

Här är förresten Algot, sittandes på min rygg.
Han är min mammas nya kompis.
En mycket tjusig grabb!

/Struttu

Vampyrism, spelkväll och en råtta

2008-11-04T23:59:00.000-08:00

" medelsvensson

vill skymta dynamiken

och medelsvensson

vill existera bortom
försöka ge substans

åt intensiteten som blivit för tam

skavanker
kontraster
underkastelse
och efteråt;

[...........vi håller fortfarande illussionen i handen..............]

men

det finns ingen idealisk kombination

och dynamiken

engagerar

bara

sig

själv"

Frida Struttu Johansson Bohlin

Sitter och funderar på vad jag egentligen ska ta tag i först.. Skriva första kapitlet på nästa bok.. eller kanske få klart det där spelet nångång.. eller kanske planera nästa sak-bytar-dag. Jag har en svart säck full med filmer, kläder, böcker mm, som jag vill ge bort. Och allt som blir över skeppas direkt till myrornas, för nu har jag gjort en stor rensning hemma. Vill bara äga sådant jag verkligen använder.

Häromkvällen var Tomo från Kroatien hos mig för en visit. Han sticker tillbaka på Fredag. Måste vart 2 år sen jag såg honom sist. Han trivs inte i sverige, och jag förstår honom. Brist på både fint väder och färgstark kultur. Tja, kultur finns ju- jag suger ut göteborg på all kultur som erbjuds, men.. i Kroatien finns mer mångfald, färskare grönsaker, mer djur på gatorna! Bara det. Nåväl, han är en talangfull musiker, så vi spelade på vartenda instrument jag äger: munspel, gitarr, flöjt, xylofon, orgel, dragspel, trumpet, luta, bendir, trummor osv.

Häromdan när jag var ute o sprang såg jag en motorcykel som låg och brann. En vän som var med, bara gapskrattade åt mig när jag frågade: "Vem skulle vilja bränna upp sin egen motorcykel?.. och om den är stulen vill de väl använda den, inte förstöra den.." hon fortsatte skratta, och sa att de satte eld på den för att det är kul, helt enkelt. "jaha..!", tänkte jag.

Har varit på halloweenfest i helgen. Jag köpte ett par vampyrtänder, tog med Patrik med vitsminkat ansikte, och plingade på dörren till Jenny o Fred.

Pedram kom. Men det tog 10 minuter innnan jag insåg att det var han! Kan bero på att han inte sa ett ljud.

Morsan har skaffat nya råttor förresten. Sedan Tuffsen, Theo och Nokrajo dog har vi saknat att ha råttor omkring oss.

Nu har Algot och Edvin flyttat från zoobutiken, och in i en herrgårdsbur i mammas vardagsrum. Nu ska vi lära dem att hoppa upp på bord, klättra på rep, gräva fram mat, simma, och annat som gör en råtta aktiverad och pigg.

Edvin.

Nu är november månad här, snabbare än jag kunde hinna med. Jag längtar efter långa skogspromenader, till nya ställen. Sådana ställen där jag kan få den där känslan av att jag befinner mig i en bröderna-grimm-saga, och kommer uppleva något overkligt därinne mellan träden..

/Struttu

Skelettbygge, knasfobier och färgträning

2008-10-10T00:17:00.000-07:00

Nu när alla exemplar av min diktantologi är sålda, har jag påbörjat ett nytt bokprojekt. Och så vill jag göra klart det där sällskapsspelet jag aldrig tycks bli klar med. Så att ni får pröva det i höstmörkret.

Ett projekt är jag ändå klar med- detta att bygga ett skelett. Det hade jag tänkt på länge, och nu hängar det äntligen där i naturlig storlek.Han fick namnet Ben-Rangel. Haha, ja vet..

Annat jag sysselsätter mig med, är ju såklart konstnärlig verksamhet. Som att limma ihop underliga saker, blanda olika material till oigenkännlighet, samt att sblåsa såpbubblor på saker. Fin idé.

Häromdan satt jag och funderade på det där med fobier. Hittade en del underliga varianter på nätet. Om de verkligen existerar rent praktiskt, är svårt att säga, de har iallafall blivit namngivna. Här är en lista på de jag ansåg mest underliga.

Cathisophobia - att sitta. Det finns exempel i historien om personer som torterades genom att tvingas sitta på nålar, glödhett kol och annat. de kanske fick hemska minnesbilder när de skulle sitta ned efter det, annars undrar jag vem som skulle kunna leva med detta.

Chrometophobia - pengar. Tja.. vissa säger att pengar är roten till allt ont. jag håller delvis med. pengar bör inte vara det man strävar efter. men att helt leva utan pengar är omöjligt idag. eller, skulle det kunna göras?

Nomatophobia - namn. Visst är det så att en människa är mycket mer än sitt namn. någons namn säger inte mycket om personen, då man med stor säkerhet inte valt det själv, så det är ju synd att man ibland kan bli bedömd efter namnet. men att vara rädd för namn i sig, förstår jag inte. alla vet ju att ett namn bara är en konstruktion.

Allodoxaphobia - åsikter. Man kan ju vara osäker på vad andra ska tycka om ens egen person, men att vara rädd för vilka åsikter som helst, som inte är i enlighet med ens egna, det är tragiskt. skulle även kunna kallas extrem konflikträdsla, kanske.

Ideophobia - ideér. Hur kan man vara rädd för idéer? det är ju underbart att ha många alternativ att välja mellan. och att diskutera valmöjligheter är kul. visst, ibland kan det vara påfrestande om alla tycker olika, men vafan, då för man som man själv tycker känns bäst, och så ska man vara nöjd att man hade styrkan att välja själv.

Anablephobia - att titta upp i skyn. Kan det vara så att personer med denna fobi, får känslan av att mista kontrollen på omgivningen, om de tittar uppåt? känslan av storslagenhet kanske kan ge obehag.

Barophobia - gravitation. Svårt läge.. man kan liksom inte undvika gravitationen, den finns överallt. undrar om någon verkligen har denna fobi. har svårt att tro det.

Paralipophobia - ansvar. Rädslan för att bli tilldelad ansvar har väl de flesta känt. för mig har det inträffat nångång på nya jobb. men sen fick jag erfarenhet av många olika arbetsplatser, och självförtroende i att jag klarar att anpassa mig utan problem.

Levophobia - rädsla för att ha nåt på vänster sida om kroppen.
Jag tror inte man menar att dessa är rädda för allt som är till vänster om dem, utan mer att de inte vill sätta eller ställa sig nära något direkt till vänster om dem, och undviker att blockera denna sida av kroppen. kan jämföras med något som jag själv upplevt, nämligen vanan att alltid sätta sig på en viss sida i bussen, i mitt fall högersidan.

Häromdan när vi vaknade gick jag direkt in på toaletten. När jag kom ut i köket låtsades jag som ingenting. Jag ville se hur lång tid det skulle ta innnan han märkte mina blå linser.

Plötsligt sa han: "men va konstig blick du har..du ser nästan arg ut.."

Denna blå ögonfärg ser inte naturlig ut, det blev en underlig lyster bara.

Jag fick dem gratis från internet, betalade bara porto på 45:-

Kan användas på nån halloweenfest.

Apropå det här med färg. Fick för längesen en bild skickad till mig, som går ut på att träna sin koncentrationsförmåga.

Skriv gärna och säg hur du lyckades på första försöket!
/Struttu

Målarworkshop, akrobatik och ett skelett

2008-09-18T10:43:00.000-07:00

Förra helgen var jag på kräftskiva hos Jenny o Fred- de hade dukat upp värsta bordet med massor av god mat. Jag som inte äter kräftor, kalasade istället på paj, olika sorters sallad, bröd, och tonfiskgratäng vi själva tog med. Snuskiga snapsvisor, karaeoke, och annat skoj, var kvällens ingredienser.

En kväll åkte vi ut till Pixbo, och åt middag med några vänner. Det var en kylig söndag, men lungn och skön och fylld med musik, kärlek, sång, avkoppling, mys.

På vägen hem läste jag lite för de andra på bussen.

Efter detta har jag varit på målarworkshop på L´assasino. Det fanns färg, penslar, dukar och staffli, så jag satte igång. Träffade även Jaques, som snart ska på turneé i London.

Det målades även på väggarna i Lokalen Egalia, en kulturförening som jag ska inta med min nya teatergrupp om jag hinner.

En lördagsförmiddag gjorde jag lite akrobatik på stan. Saknar cirkus-skolan jag gick på 3 gånger förra hösten. Fick sluta pga för mycket jobb och annat.

Min Triops har dött. Otto såg ut så här.

Här är en av de finaste männskorna jag träffat denna vecka. Nej, jag skojjar inte. Jag tycker så mycket om skelett!

Lekte lite med bildbehandlingsprogrammet Photoshop i helgen. Resultatet blev en trio.

/Struttu

Middag, lite mys, och ett fotoprojekt

2008-08-27T13:59:00.000-07:00

Denna bild är en såndär bild jag tycker speglar det lilla i livet.

Sånt som är obetydligt men ändå viktigt, det som man kommer ihåg länge framöver. Var ute på långpromenad, hittade en skylt, och satte den på min gode vän Jon.

Den passar honom. Han är sådär charmigt och oförskämt bestämd i sina åsikter.

Helgen var superfin. Vi samlades några vänner, åt gott, drack vin, spelade piano och sjöng visor.

En gitarr togs också fram, och jag spelade en pianotrudilutt. Vi sa godnatt först när det var kolsvart ute, och våra sångröster blivit mer fnitter än ord.

Leende guldbruna ögon...

Emma!

Passade även på att krama Andrés lite extra, han reser snart iväg..

Mycket av min lediga tid går åt till olika projekt. Fotograferande är ett av dem. Här är ett litet prov på en bildserie vi gjorde. Gissa vilken film som inspirerat oss ;-) Jag tycker filmen är rätt usel, men karaktären jag skall efterlikna, är estetisk.

/Struttu

Sommarstress, djur-möten och ett nytt jobb

2008-08-19T10:31:00.000-07:00

Sommaren har varit stressig för mig, men rolig!

Har jobbat både dagar och kvällar på restaurang Kajskjul 8.

Ska ta mig en vecka ledigt nu och slutföra lite av de projekt jag lagt på is under sommaren.

ska samla ihop några poeter som vill uppträda på min antologi-kväll på stadsbiblioteket

borde bestämma mig för vilket jobb jag ska inrikta mig på- eller om jag ska söka till en intensivutbildning jag kikat på som kan vara intressant..

längtar efter att rita färdigt mitt spel

Har börjat jobba som skogs-dryad och Alv också. Är trevligt att få klä ut sig ibland. Dräkterna passar ju till mina öron!

Har hunnit få lite sol i sommar.

Fått många fina stunder med vänner också

Och vandrat i naturen och träffat nya vänner

Sett lite konstiga saker..

Och vackra saker (som denna regnbåde jag fotade för 2 år sedan)

/Struttu

En älskling, några skuggor, och dans på stan

2008-07-03T13:52:00.000-07:00

Nu när jag ändå är inne på ämnet husdjur (från förra bloggen) ska jag passa på att berätta om en av de finaste vänner jag någonsin haft. Han var en råtta med bruna, snälla ögon, som älskade att sitta på våra axlar och spana ut över rummet.

En oktoberkväll för 4 år sen, hade han levt färdigt sina 3 år, och efterlämnade sig en stor saknad. Han hette Tuffsenuffs.

Tuffsen, som vi kallade honom, var vänlig, godmodig, lugn och envis. Han tyckte mycket om att ligga i min famn och knapra på en morot eller nöt.

Sen var det dags att tvätta sig, för råttor är renliga djur. De tycker inte om att ha något kladdigt i pälsen. När Tuffsen hade putsat sig själv, brukade han grundligt rengöra mina fingrar också.

«¤» «¤» «¤» «¤» «¤» «¤» «¤» «¤» «¤» «¤»

Minns de gångerna vi lekte ute på gräsmattan på gården. Tuffsenuffs brukade lägga sig på den skuggiga sidan av min kropp och vila, tills han ville ta en springtur över gräset. Han var lite försiktig i början, och höll sig alltid nära mig. Och när han ville hem till sitt krypin med mat, då vände han nosen mot lägenheten och traskade bestämt framåt. Han visste alltid exakt åt vilket håll porten låg..

Saknar dig, älskade tuffs.

Nä, nu vill jag tänka på något roligare, än hur mycket jag saknar den grabben..

Skuggor är roligt. Speciellt om man kan fånga dem på bild.

Här är det två vänner som hoppar, och jag fotar mot en solig vägg.

Och här hoppar jag.

Dans är tycker jag också mycket om. I helgen samlades vi ett gäng och dansade "mitt på stan mitt på dan."
Jag i mitten med silverbyxor.

Sen var det utgång med grabbarna.

Mysig fest.

Jag lindade in Bernardo i plasttejp..

Följande förmiddag åkte vi till Alingsås på Hans Arnold-utställning. Jag fångade H på bild-

i en kvinnas hår.

Gick även på naturhistoriska museet. Såg en uppstoppad fågel, som antagligen dött av svält pga en näbb som växt snett. Stackars.

En händelserik helg, som vanligt. Det är då jag trivs bäst.

/Struttu

Mys, rivningshus och nya djur

2008-06-24T12:20:00.000-07:00

Häromveckan träffades jag, Elin och Maria för att ha myskväll. Och mysigt blev det!

Lite fika, lite kramar..

och massa pussar!

En helkväll med mina fina tjejer, det behövs då och då!

Sen har jag vart och busat på en övergiven loppmarknad.

Allt är bara lämnat, och huset ska snart rivas.

Bäst att åka dit och leka medan man kan, tyckte vi.

Massa prylar bara ligger överallt- det är bara att ta för sig. Mest skit, men jag hittade en del böcker som var intressanta.

Övergivna lokaler är trevligt.

Jag hittade en taggtråd, och Johan en lång pinne. Det blev orkester och allt möjligt- på taket till byggnaden.

För övrigt så har jag skaffat mig husdjur- några Triops.

Triops är namnet på vad som även kallas bladfoting, en sort av kräftdjur. Då man hittat fossil, tror man inte att djurets utseende har förändrats mycket sedan tidsåldern Trias, 220 miljoner år bakåt. Sorten Triops cancriformis tros vara jordens äldsta nu levande djurart.

Triops kläcks från ägg, i grunda vattensamlingar och pölar- mest för att det där, inte finns konkurrens från andra djur. Framtill har de två fasettögon, samt ett tredje mindre öga. Djuren förökar sig både hermafroditiskt, samt genom partenogenes - jungfrufödsel, födsel utan befruktning), hur det nu kan ske..

Såhär ser Triops ut som vuxit till sig. Om mina blir så stora, återstår att se..

Behöver mer fiskmat.

Läs mer på http://sv.wikipedia.org/wiki/SkÃ¶ldbladfotingar

/Struttu

Boken färdig!

2008-06-20T07:06:00.000-07:00

Äntligen är den klar, boken som jag jobbat på i nästan ett halvår!

Jag valde titeln "7 poeter- och en diktantologi", fixade designen, redigerade texter dag och natt, och fick sen iväg det hela till ett relativt billigt tryckeri. Beställde streckkod och isbn-nr, så att boken kan säljas i den bokhandel som väntar på den.

Har även fått godkänt från stadsbiblioteket och gamlestadsbiblioteket, så inom några veckor finns boken till utlån på bibblan!

Tack Johan, Barole, Siv, Henke, Andreas och Björn; mina och era alster är en kanonbra kombination! Vad boken handlar om?

Vassa kulturella betraktelser, kritisk och sträv realism, intellektuell och metaforisk surrealism, suggestiva och ofullständiga tankefragment, buntar av psykologiskt djup, taggiga utrop, spröda förnimmelser av vad som är underbart, och så några små paradoxer. Där har du bokens innehåll.

För er som vill ha ett exemplar, finns de att köpa i bokhandel inom några veckor, men innan dess, hos mig för 50:-

Jag, Jeanette, finaste Sarah, och hennes bror.
Vi myser i slottskogen med mat.

Här syns Karzan, Jag och Jon, när vi öser med elgitarr och mikrofon.

En annan dag roade jag mig uppe på en vind med två vänner. Såhär såg det ut:En mycket snygg vind med valv.

Sara balanserade ut på en kant.

Och Pamela tog en bild på oss.

Men de allra roligaste bilderna, det är dem man tar i smyg...
/Struttu

Resan till Rom + Paris

2008-06-09T16:27:00.000-07:00

Mitt i maj månad tog jag och morsan en tripp till Rom och Paris. På en enda vecka såg och upplevde vi massor. "Semester" för oss, innebär som vanligt, långa promenader och fotografering med trippla extrabatterier..

Framme i Rom tar vi in på Fiesta Terrace Hotel, ett litet gulligt ställe på gatan Via Cairoli. Vi lämnar väskor, och ger oss genast ut igen. Fontana Di Trevi, och andra banala turistställen avklaras först, sen fikar vi och strosar runt på vackra smågator.

Vi stannar till vid Tibern, en 405 kilometer lång flod som mynnar ut i Medelhavet. En kung som drunknade här, sägs ha gett floden sitt namn; Tiberinus.

Givetvis vill vi inte missa Citta del Vaticano- men det gör vi. En oändligt ringlande kö runt hela muren får oss att sucka i värmen. Glass istället! Många är tydligen intresserade av Sixtinska kapellets takmålning som visar kända scener ur skapelsehistorien. Men Michelangelos målning går faktiskt att se på nätet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Lightmatter_Sistine_Chapel_ceiling.jpg

Senare samma dag kom höjdpunkten- Vespasianus enorma amfiteater, Colloseum. Roms folk vallfärdade dit för att se exotiska djur, blodiga strider, och utbyta skvaller samtidigt. Trots att jag åtskilliga gånger läst om när de tränade slavarna stred på liv och död med blodig sand under fötterna- så kan känslan av att vara där inte jämföras med någon fakta i världen. Platsen måste upplevas, annars förstår man inte vidden i att mer än 1,5 miljoner tillfångatagna stackare blev slaktade här.

Följande dag ville jag besöka Sant Ignazio di Loyola. Kyrkan gjorde mig inte besviken. Vackra barockmålningar överallt- och en kupol, vilken solen strålade igenom och skapade vackra ljuseffekter.

En hel del andra ställen hann vi också med. Piazza del Popolo, Colonn di Marco Aurelio, Palasso Barberini, Travestere- ett underbart bohemkvarter med sköna folk.
Campo de Fiori, där massvis av folk avrättades under inkvisitionen. Vittorio Veneto, Roms mest kända gata. Och fin Etruskisk konst här och där. Som på den Italienska stadion atleter avbildas ur alla möjliga synvinklar.

Och givetvis- Pantheon, vilken är en av de få byggnader från antiken som bevarats. Templet uppfördes för de romerska gudarna, och dess kupol är enorm.

Men häftigast denna dag var givetvis gamla ruiner av tempel och städer.

Och ett roligt minne var också när jag sprang rakt på Umberto Bossi, en Italiensk kontroversiell politiker. Plötsligt var där massor av journalister och vakter överallt, jag och mamma fattade ingenting. Sen körde en svart limousin iväg, runt byggnaden, och bort- trodde val alla, inklusive media. Men när vi gick gick vidare runt byggnaden, och velade in oss på en bakgata- som turister kan göra, ja då stod han där med två vakter. Jag, som varken kan italienska, eller är intresserav av politik, hade inget särskilt utbyte av att prata med honom, även om det var en kul grej. Tydligen hotar han med att lämna Berlusconis regering.
Det var även intressant att se att Italiens poliskår verkligen satsar på sina transportmedel..

Mat är viktigt i Italien, vilket vi erfor. Det var både gott- och dyrt. Som turist, unnar man sig en intressant förrätt- antipasto, sen kommer huvudrätten, och självklart avlutar man med dolce- dessert. Många hundralappar försvann varje dag, bara på maten. Men det hela var en upplevelse varje gång, inte bara krubb. Jag såg en restaurang (Léau Vive) vars kök som följer årstiden, och där kyparna sjunger ”Ave Maria” varje gång rätten Coda di rospo serveras. Det är marulk med pasta, svartpeppar och parmesan. Jag såg en hovmästare som med vanlig kniv, skar de mest lövtunna bitar rostbiff man kan tänka sig.

Det fanns en hel del andra förvånande kombinationer till maträtter svärdfisk med auberginpasta och salvia, penne arribata i kryddstark tomatsås med rosmarin, tagiatelli med musslor i portvin,ugnsstekt ost med päron och honung, enorma påhittiga sallader, och pajata- komage..

Ja, sen reste vi vidare till Paris, en helt annan miljö.

Vackra Arch De Triumph som markerar startpunkten för Paris längsta gata- Champs elyseés.

Vi såg en lång parad med folk, som samlades för att hedre den okände soldaten vid hans grav.

Det fanns många vackra, pittoreska byggnader.

Den gotiska katedralen Notre Dame, enorm och vacker.

Det tog min 40 minuter att få nå toppen av Eifelltornets 324 meter. Att betala för en hiss, eller ta de 1665 trappstegen, var inget svårt val. Utsikten var häpnadsväckande- och läskig även för mig som faktiskt inte är höjdrädd.

När vi sett allt viktigt på södra sidan om floden Seine, gick vi över bron till kvarteren där filmen "Ameli från Mont Martre" är inspelad. Cafeét där hon jobbar i filmen, är sött och ligger på Rue Le Pic.

Även Paris har sina underliga maträtter. Crepes med vadsomhelst i, hummer eller äpple. Cremé brule på gåslever. Lamm med provensaliska kryddor och schalottenlök. Soppa på kronärtskocka. Krabba fylld med banan o chili, och sedan flamberad i rom. Och så fanns det en restaurang där man inte får se på menyn- den läses upp av kyparna.

Louvren, ett museé där entrén var det som tilltalade mig mest. Underbart ställe, för mig som älskar vinklar och vrår, och himmel.

Vi fick många roliga äventyr även i Paris. Vi såg Conciergerie från håll, fängelset där Marie Antoinette inväntade giljotinen. I trädgården utanför finns tydligen över 100 sorters päron, om det nu är möjligt. Och vi stod på torget där alla huvuden rullade under franska revolutionen..

Men det som var allra häftigast, är för många okänt. Vi besökte Rues de Panoy, den gata där Simone Berteaut bodde. Vem är det? undrar ni. Edit Piafs syster! Hon är dessutom författarinnan till min absoluta favoritbok Momone, en självbiografisk berättelse om en flickas barndom i Paris på 1920-talet. Hon växte upp i ett kvarter där de snygga kostymerna inte längre syns till, där skoputsare och springpojkar finns i varenda gathörn i hopp om att tjäna några småslantar, ett område som än idag är skamfilat men som enligt mig är det mest charmiga i hela Paris. Små små cafeér, loppmarknader och fruktstånd. Här trivdes både mamma och jag, tills det var dags att bege sig till hotellet och hämta väskorna.

Ja, Paris är verkligen en storstad. Det märkte jag när jag plötsligt trillade in i en reklaminspelning för skor. Omtagning blev det, och jag stannade till och tittade på kameramannen, som bara skrattade åt den förvirrade människan som tydligen inte alls haft ögonen med sig.

Skönt med hemresa.. och vackert

Och visste ni att kombinationen keps, skinnjacka, slips och magväska, tydligen är mode på tunnelbanan i Paris. Hm... förra generationens sätt att hålla huvudet kallt, samt vara cool, formell och praktisk samtidigt?

/Struttu

vändpunkt, eller återkoppling

2008-05-22T18:39:00.000-07:00

för första gången på länge har jag gjort nånting så himla onödigt, men gud så roligt det var! om två dagar kommer resultatet, och jag vet att jag sitter med glittrande ögon och varmt hjärta då..

jag minns fortfarande den där dagen i augusti 2003. hur luften kändes. ibland en sommar har jag tänkt, att nu, nu doftar luften precis som då. lätt, tunt, friskt. med fukt i.
himmelsblått och uppfriskande. de sommardagarna när jag känt så, har allt varit bekymmerslöst. jag har fortfarande kvar papperslappen. att en så obetydlig liten lapp kan vara så viktig.
men det var längesen nu. tillbakablickar ger mig otrolig värme. i längden mer värme än den, om än så plötsliga som jag kände, just då det hände.

då. jag fick känslan av självklarhet. känslan av att jag hittat något som det var meningen att jag skulle hitta. om gudarna funnits, hade de nickat då, sagt åt mig att det var precis rätt.
att alla borde veta det. men bara jag visste det, för gudarna finns inte. och jag kände hur självklart det var.

och nu har jag struntat i det som vuxenvärlden så vanemässigt försökt lära oss 80-talister.
det som de av rädsla för att bryta normen, envist velat förmana oss. ja.
jag gjorde det, och jag vet, att N kommer bli glad. men mest mina glittrande ögon.

/Struttu

Målarkväll och kurdisk fest

2008-05-20T11:12:00.000-07:00

Galna idéer finns det gott om. Många av dem sätts till aktion av mig o gänget. Denna gång var det en målarkväll som stod på tur.

Vi målade på golvet, iförda ögonbindlar. Resultaten blev snygga, impressionalistiska, färgfulla.

Var även på en kurdisk fest. Var riktigt roligt att dansa med kurdiska tjejer, till vacker musik som Karzan och hans vänner spelade från scenen.

Vi samlades även hemma hos Pedram och dansade.

En dag drog vi till Slottskogen. Mat, prat, mys, högläsning.

Och en liten pyramid.

/Struttu

Vernissage, ballonger & en hjortfot

2008-05-01T14:18:00.000-07:00

Nu har jag haft vernissage. Visade några av mina tavlor på Frölunda kulturhus. Rolig grej.

Christoffer hade jag inte sett på länge. Anna fick en puss.

Och min kära Bernardo var där.

Daniel kom, lixom Maria o Robin. Massa fina vänner.

Har varit en del roliga tillställningar det senaste också.

Jag blev lite uppblåst en kväll, minst sagt.

Mys med Bernardo, Maria & Marlene.

Bernardo och Karzan är goa grabbar som alltid är kul att hänga med.

Var även på en 5-timmarspromenad med Ola. Vi gick längs havet vid röda sten, gjorde upp en eld, pratade om livet, och klättrade i berg.

Och Ola fick se min hjortfot. Ja, jag har skaffat en hjortfot..

/Struttu

Lekmöte 3

2008-04-17T12:19:00.000-07:00

Lekmöte nummer 3 i den lånade lägenheten. Denna kväll uppstod ett antal nya lekar, genom att kombinationer, och de blev väldigt roliga. "Sten-sax-påse" känner de flesta till, men en dans-variant av den är mer ovanlig. Man dansar helt enkelt fram en sten, en sax eller en påse. I en sygg pose. En "pås-pose"..

Ped & Jon förbereder sig för en lek..

De andra tittar på och roas

Ny lek. Denna gick ut på att undvika de som gör samma rörelse..

Kombinationer av olika lekar, visar sig bli riktigt roligt.

Här utspelas en scen ur en påhittad film, där huvudrollsinnehavaren dör efter att ha fått höra en hemlighet när han panerade fisk..

Huruvida fisken blev vidbränd när hemligheten avslöjades.

Vi delar in oss i lag inför en ny lek

Tänk dig att du är i ett rum med tre andra. Den ene är du kär i, den andre är du arg på, den tredje är du rädd för. Då kan mycket hända.

Löjliga situationer uppkommer ganska lätt på våra lekstunder.

Och imorgon har jag vernissage med mina målningar och skulpturer..

/Struttu

Bilderna från lajvet

2008-04-14T14:03:00.000-07:00

Förra lördan hängde jag med ett gäng ut i skogen och lajvade. Varje lag hade ett eget läger. Dit begav vi oss för att snacka ihop oss innan strid.

Jag och mitt blå-svarta gäng, var totalt inriktade på att klara vårt uppdrag.

Det fanns alver i skogen också.

Och elaka krigare.

Skogsfolk.

Striderna började.

Vi attackerar..

..och vinner striden.
Sedan var det bara att gå och plocka på sig de andras saker.

Men sen, när vi äntligen fåt tag i amuletten som gör att man vinner- då kom en lömsk fiende och snodde den. Sålunda vann det andra laget. Men vi hade amuletten först!

/Struttu

Skogspromenad och ateljé-fest

2008-04-09T07:11:00.000-07:00

Något av det bästa jag vet när våren kommer, är att ta långa promenader i skog och mark. Det finns många naturområden i Frölunda, där jag bor. Häromdan gick jag en tur på 2,5 timme.

Där naturen börjar.. där finns den härliga känslan..

grön, fladdrande

i vinden

gult myller, cirkulerande

oändligt

brokiga skuggor,
grumliga nyanser

glänsande vitt skum

i solen

och jag står kvar

som om jag växt fast
och fyller mig med härligheten

tills jag blir alldeles.."

Struttu

Kan vatten flyta? Haha. Mycket rolig fråga.

Gympadojjor och kamera- viktigt under långpromenader.

Hittade ett område jag genast tyckte mycket om. Nu vet jag att det finns, och hit tänker jag återvända i sommar. Med picknick och vänner.

Kvällen kom snabbare än väntat. Som vanligt.

Fredakvällen spenderades i Amandas nya ateljé, en underlig och kul källarlokal i majorna.

Amanda, i guldklänning, visade sina senaste arbeten. Sen festade vi hela natten.

Vi hittade på en snygg dans.

Var en mycket kul kväll.

Och nu- det sämsta skämtet jag nånsin hört: "Min kameleont har dött av överansträngning. Vad hände? Den satte sig på min mormors gardiner.."

och lyssna förresten på den sista minuten i detta inslag. skumt, ha? http://www.youtube.com/watch?v=eGzxDMFnb98&feature=related

/Struttu

Lekmöte nr 2

2008-03-24T13:08:00.000-07:00

I helgen anordnade jag Improgruppens lekmöte numero 2.

Jag samlade ihop ett gäng mysigt folk i en lägenhet jag nu har tillgång till framöver. Vi lekte hela kvällen. Grabbarna är riktigt roliga. Klicka på bilderna för att se dem större!

Ja, vi var givetvis på gothcon också, i lördags. Trevligt folk, massor med spel, och snygga dräkter. Grabbarna satt och höll mig sällskap på en auktion, där jag ropade in billigt material som går att använda till mitt äventyrsspel. Vi minglade omkring med rollspels- och lajvfolk, de är alltid lika trevliga. Sen spelade vi ett av mina favoritspel- Talisman. Jag stack sen vidare till Pamela och förfestade. Jens följde med, och vi dansade salsa i vardagsrummet. Mycket trevligt. Kvällen avslutades på gretas, vi dansade hela natten, varvat med intressanta diskussioner om viktiga ämnen. Trevligt sällskap hela kvällen!

By the way- jag har skaffat Alien! Curion heter hanhon, står det på paketet. Förresten kanske det varken är en han eller en hon. Det finns säkert fler livsformer i universum, än människan. Då borde det även finnas fler kön än de två vi vet. Och kanske finns det planeter där könstillhörighet inte alls existerar. Nåväl. Iallafall så står den lilla figuren nu i mitt fönster, och lyser från insidan av frontalloben. Rött eller grönt lyser det, om det inte börjar blinka.

Livet är en process som tydligen börjar med lite vätska, och lite ljud. Och som sen fortsätter med förändring av materia. Min alien är nu 4 gånger så stor som den en gång var. Gosh, vad de gör underliga leksaker i thailand!

Ska avsluta med en liten rolig anekdot från i somras. Var på visit i Vimmerby , och såg en skylt hänga i ett fönster till någon slags pryl-butik. "Stängt på grund av anledning" stod det. De har humor därnere, ja säger då det.

/Struttu

Mitt spel.

2008-03-18T12:53:00.000-07:00

Snart är mitt spel färdigt!

Har jobbat med spelet ett bra tag nu, men snart är det klart.

Jag kallar det Domedagen. Vid spelets slut, avgörs jordens öde..
marken skakar, tidvattnet kommer, och ljus eller mörker tar över när planeternas positioner i rymden avgörs..

högar med kort som anger vilken karaktär man blir, vilken livsåskådning man får, vilket yrke, vilken fobi. man får även en gåva, samt ett hemligt uppdrag..

några av de varelser, händelser och föremål som dyker upp under spelets gång..

och.. spelplanen!

en hel del kan hända i spelet. man kan bli tvungen att ge sig ut på jakt efter ett botemedel, om man blivit förgiftad. man kan råka ut för stråtrövare som tar alla ens föremål. man kan komma i klorna på en kannibal. man kan tämja djur. man kan gå vilse i en labyrint.

det finns en hel del saker och föremål i spelet. dessa kan fås i gåva, hittas på vägen, tappas bort, stjälas säljs och köpas. någon gång kommer dödsguden Kahli till en spelare. man kan även råka ut för en eld-ande, en minotaur, en djinn, en cegan, eller värst av allt, bäckahästen.. mer fredliga varelser man kan möta, är en pilgrim, en schaman och en maharadjah.

man kan byta identitet med en annan spelare. man kan hamna mitt i en monsun, eller i ett träsk. man kan gå ner sig i ett träsk, man kan anordna en marknadsdag. man kan hitta gåtornas tunnel...

/Struttu

Ballongmys och torkad fisk

2008-03-03T10:59:00.000-08:00

jag tror det händer andra
inte mig
det som är viktigt tas för givet

tills vi inte orkar med själva livet

jag äter upp mina egna ord med vidöppen mun
och tar stora kliv rakt i klaveret
vågar spela spel
och bli besviken

när mina låtsasgränser radas upp

blir världen för oslagbar
dit jag borde gå
är just där jag är

jag turistar i mig själv
tills jag går vilse
och klarar av sånt jag inte fattar alls
men meningen finns nånstans

ligger sömnlös
så jag kan vakna
igen
och igen

/Struttu

Helgen började med ballonger. Jag, Pedram, Andrés och några andra, var på stan och busade med ballonger. Sedan tog vi med dem på fikastället.

Var även o shoppade inne i en thailändsk butik. De hade många fina grönsaker, en hel del sockerdrypande äckligt godis, och massa påsar med intressant innehåll från havet.

Torkade baby-räkor, sardiner och makrill.

Här kan man prata om rotsak!

Hah! Tror de inte vi förstår skylten om de skriver "fu-ling"?

Hade nästan lust att köpa en sån där fuling, men jag sparade pengarna till ett restaurangbesök instället. Med ungefär samma mat.

"Far jag kan inte få upp min kokosnöt, nej inte med ens hammare och spik. Det är bara kokosnöten som är sig lik. Allt det andra verkar mera kalabalik."

Är det inte underbart, det fenomenet att plötsligt komma att tänka på något från förr- en låt, en text, en film eller person, som man av nån anledning gillade litegrann. Kokosnöt-låten dök verkligen bara upp i mitt huvud, men av vilken anledning?

/Struttu

Lekafton och vik-gubbar

2008-02-18T14:51:00.000-08:00

När jag var liten brukade jag fundera på underliga saker. Tex det här med sakers vikt. En skrivbok man inte ännu skrivit i, väger ju såklart mindre än när man skrivit text på varenda sida. Men hur mycket mer väger 50 sidor bläckbokstäver, till skillnad från 50 tomma sidor? På senare år när mobiltelefonen kom, fortsatte jag fundera över om digital information väger något. En mobil som är helt tom på meddelanden och telenummer, väger den mindre än en mobil som är helt full med sms och nummer? Nej, så trodde jag inte att det var. Men jag tyckte om att fantisera om det. Och jag föreställde mig att tankar har en vikt. Det skulle betyda att intelligenta personer med många funderingar, till slut skulle bli så feta att de inte kunde röra sig..

Nej, nu ska jag berätta om helgen. Jag har haft det första lekmötet med min nya lek- och improvisationsgrupp. En blandad samling folk kom och gjorde kvällen hur rolig som helst.

Jag startade med den såkallade "Varulven". Alla sitter i ring, och när natten kommer så blundar alla. Men en av oss är varulv.. så när morgonen kommer, ligger någon död. Nu är det upp till oss andra att försöka lista ut vem varulven är, som sitter mitt i bland oss. Genom att ställa frågor till alla om vem de själva skulle peka ut, kan man få ledtrådar om man tänker logiskt. Nästa natt kommer, och ytterligare någon blir nuddad av varulven, och dör.

Sen lekte vi "Siamesen", där två personer ska svara på frågor- men med en röst. Jag och Jens blev utfrågade av Martin. Vi erkände till slut, att hade vi haft körkort, så skulle vi bara kört på de som bär hjälm.

Sen var det dags för debatt. Jon fick både motståndarsidan och försvararsidan att imponera med argument som var lika logiskt tillkrånglade, som de var hysteriskt roliga. Anna förstod det roliga.

Jag fortsatte med en lek som är en gammal favorit. Några personer står upp och diskuterar ett ämne man gemensamt bestämmer. Inte svårt? Närsomhelst får publiken skrika "Nej!!". Då måste den som just sagt något, genast ändra detta sista som sades, men ändå inte ändra sin åsikt helt. Sa någon: "Ja, om man knycklar ihop dem så går det br... (Nej!) eller, man skrynklar inte ihop dem, men man gör dem lite mindre, DÅ går det bra. Och den andre svarar att : hmm, nja, man ska inte röra dem alls fö.. (nej) jo, man ska röra dem, det måste man ju för att ta upp dem, menman ska inte klämma åt på dem.

Vi lekte även en lek där publiken ställer frågor till två personer, som man låtsas har genomfört något gemensamt. Det trixiga är, att man bestämmer en viss bokstav, som absolut inte får sägas av de som svarar. Om man är arkeolog, hur svarar man på vad ens yrke kallas, om man inte får säga bokstaven k? "Alternativ turistguide"?

Vi avslutade med några lekar som blir väldigt roliga. Tre personer står på scenen. En person får säga vad som helst, men de nadra två, ja de får varsina två meningar som de får uttala när det passar- men inget annat än dessa två meningar får de säga. Jag fick säga: "Vad går det ut på? och "Nej, det tror jag inte". Johan fick säga: "Berätta mer!" och "Varför säger du så?"
Totalt lekte vi 8-9 lekar, av de 40 lekar jag har på lager. Så fler lekmöten blir det!

En annan liten sysselsättning jag startat, är klubben för vik-gubbar. Vi brukar samlas på nåt mysigt ställe och rita några gubbar. Alla får varsitt papper som de ritar ett huvud på. Pappret viks sedan så att huvudet inte syns, och man skickar det vidare. Nästa person ritar axlar och mage. Pappret viks igen och skickas vidare. Nästa person ritar ben, nästa skor. Resultatet blir roliga figurer utan nån som helst logik, eftersom varje del ritats utan koppling till de adra delarna.

Här kommer bilder på några av de roliga gubbar vi kombinerat fram under mysiga kvällar.

Steinulf till vänster. Till höger ser vi Pi. som i 3,14. En bläckfiskpunkare som heter 3,14, sådant kommer man bara på med vänner som mina.

Den gröna heter Asgarc. Den rosa, det är tulpanprinsessans nektarinmormor. Inte visste vi att det fanns nektarin-mormödrar.

Leif Carlsson heter den söta sälen. Sen har vi Otto med hatten.

Jig-pog fick ingen färg. Men hon håller i sitt eget ben. Och Hampan är lite dubbel i fråga.

Splenky har uppsvullna fötter, ser det ut som. Ekvino har väl taniga armar, men det ser ju ut att ändras snart.

Pesvin står lite snuskigt. Grovn visar sina snygga skor. Av nån anledning tyckte vi att dessa sista gubbar, är ryska.

Vad vore livet utan dessa små intressen, som glädjer både mig och mina vänner?
Jag tänker aldrig bli vuxen. Jag tänker inte bli. Jag ÄR redan. Varken barn eller vuxen. Jag är jag och jag önskar att alla skulle få vara det. Få vara sigsjälva. Mina tankar går nu till Amanda, finaste Amanda. Snart ses vi! Den här är till dig:

jag sitter hellre i en katapultstol
än i en soffa för bekväm
jag tuggar hellre tills käkarna värker
än att svälja allt helt
jag står hellre mitt i vägen
än tryggt förvarad nånstans i ett hörn
jag står hellre mitt i stormen
än bakom skyddet
jag lever hellre i min verklighet
än i era drömmar..

/Struttu

Kontiki, grimascher och söndagsmys

2008-02-12T13:29:00.000-08:00

Min helg har varit full av möten, musik och bus, men den har ändå vart lugn. Beror nog på att jag sovit väldigt lite på senaste tiden, och tog igen det rejält både på lördag å söndamorron. Jag har jobbat väldigt intensivt de senaste veckorna, och konstigt nog har det resulterat i att jag fått svårt att somna, fast jag vart tröttare också. Nu ska jag se till att somna innan 03 på nätterna, vilket inte varit fallet på senaste veckan..

I fredags var jag på Kontiki med fina vänner. Det ligger helt passande nära Botaniska trädgården, eftersom det är inrett med just växter som tema. Palmblad, rör av bambu, strån av vass, samt mängder med blinkande lampor ger stället sin charm, och en lite paradisisk atmosfär. Men musiken var lite väl uppskruvad; det skar i öronen så vi sa till i baren att de skulle sänka volymen en aning. Sen satt vi där hela kvällen och myste.

Caroline, Jenny & jag fjantade oss lite.

Jag och Caroline har samma inställning till vad det innebär att ha kul. Hon är en grym lekpolare!

På lördan var det inslyttningsfest hos Sara, definitivt en av de roligaste kvällarna på länge. Ingen alkohol, men massor med fina människor, lite glass, och många, många kramar.

Jag, och Helen med sin nya, fina kofta som hon fick där. Hon e urskoj att hänga med!

Finaste Elin och Anna i sin snygga frisyr.

Jens är mysig.

Per var också där och gjorde kvällen extra mega-mysig!

I söndags var det vila som gällde.

Jag, Maria och Andrés satt å degade nåra timmar, precis vad jag behövde. Vi hälsade på Pedram, som håller på att flytta.

Vi passade på att prata om lite gemensamma projekt som snart ska genomföras.

Detta fick mig att tänka på en grej jag sysslade med för ett par år sedan. Jag har alltid varit intresserad av psykologi, och hur människans medvetande fungerar. Jag började intressera mig för att testa människors förnuft och tankekedjor, och bestämde mig för att pröva i vilken grad människor kan styra andra i tankarna. Jag kom på många olika scenarion att arrangera, för att genomföra detta. Mitt syfte med projektet var att på ett konkret sätt visa hur folk påverkas och luras av andras åsikter och beteenden, eller helt enkelt att se hur folk reagerar i ovanliga situationer. Vi var några som gick ut och gjorde dessa sociala experiment. Jag kallade gruppen "Projekt folkpåverkan". Här är några av de experiment som genomfördes, och resultaten:

1. Ställ dig i en bankomatkö och vänta tills någon ställt sig bakom dig. När du kommer fram till bankomaten, utbrist då: – "Nej, den är avstängd! Ur funktion står det!" Gå ifrån bankomaten och se om den andra följer efter dig eller går fram och kontrollerar att du talade sanning, att bankomaten verkligen är avstängd.
Litar man på andra? När en vän utförde detta test gick en äldre dam fram och kikade på bankomatens display, för att upptäcka att den visst fungerar. De två killar som stått innan henne i kön, gick däremot iväg utan att blinka, när de fick höra att den var ur funktion. Jag vill inte dra någon slutsats om att äldre människor litar mindre på andra. Experimentet fick ett liknande resultat då jag själv gjorde det: En ung kvinna litade på vad som sades, och gick vidare. En äldre man däremot, ställde sig att stirra på skärmen.

2. Stanna upp flera stycken och stirra på ett hustak en stund, och se hur många ni kan få att stanna till och göra detsamma. Vi var 4 allierade som med mellanrum på ett tiotal sekunder, stannade upp och stirrade på taket, där ingenting alls försiggick. Under loppet av 2 minuter, fick vi runt tiotalet människor att stanna till och stirra. De undrade vad alla andra tittade på. Några gick snart vidare, några stod där runt en minut. Sedan gick vi alla fyra vidare, också nu med mellanrum. Två idioter stod ännu kvar och tittade! De borde ha gått när de inte upptäckt något ovanligt på taket. Men eftersom så många andra stod där innan, måste det där som alla tittar på ju komma fram snart, eller? Människan är rolig.

Vi genomförde en hel den aldra skumma grejjer, och det var alltid lika roligt att se folks reaktioner. Det är lättare att lura andra än vad man tror. Men lättast av allt är att själv bli lurad.

/Struttu

Sak-bytar-dag, vernissage, och minimalt med snö

2008-02-03T16:21:00.000-08:00

Nej, det blev ingen snö den här vintern.. jag missade verkligen ingenting genom att vara bortrest över julen. Men i januari såg jag snöfall, en enda gång. Saknar snön, att vandra över en vit matta och se mina spår. Här är lite bilder jag tog vintern -06.

Får vi återse det vackra nästa vinter?

Eftermiddag vid havet

Min januarimånad har varit både ansträngande, och intensivt kul. Försöker starta året med massor av nya projekt, men märker att jag inte hinner ens hälften av det jag vill göra.

Jag jobbar 5 dar i veckan, varav ett av arbetspassen är kvällstid. Två kvällar i veckan tränar jag kondition & styrka på gym. En kväll i veckan arbetar jag med något av mina projekt; sammanställningen av en diktantologi som ska publiceras, eller arbetar på det strategi- och äventyrsspel jag håller på att konstruera. Håller även på att starta upp en teater, lek- och dramagrupp. Sen vill jag ju ha tid ibland för mitt måleri, ska ju ha utställning med mina tavlor nu i april, så det gäller att måla på. Vill ha tid att träffa vänner åtminstone 2 kvällar per vecka. Kärleken ger jag också utrymme minst 2 kvällar i veckan. Och så försöker jag även ha 1 kväll i veckan för mig själv för avkoppling och ensamhet. Och allt detta, går inte alls ihop. Förstår inte hur jag hinner alt, men det gör jag. På något sätt.

Var på vernissage förra veckan. Kvinnan som målat dessa, bodde på samma gård som jag bodde på när jag var 2-9 år, så jag känner henne väl. Hon har ett så vackern efternamn- Winge..

Dessa var mina favoriter. Älskar färgerna i den övre. Den undre talade till mig på ett speciellt sätt, för den fick mig att tänka på det ursprungliga i att bara vandra i skogen.

Här är en tavla som min vän Elin målat. Var hemma hos henne en kväll, drack vin, lyssnade på ambient-musik och målade. Hon är en vacker konstnär, fina Elin.

En annan rolig händelse var när jag anordnade en sak-bytar-dag. Ja, just en sådan dag då folk byter saker med varandra. Jag skickade inbjudningar med uppmaningen till folk att ta med gamla grejjer som man tröttnat på eller inte längre använder. Jag fixade en lokal i majorna att samla alla prylar på, och folk fick gå omkring fritt och kika, samtidigt som det blev en social grej att sitta och umgås där hela eftermiddan.

Det kom mycket folk, och många hittade saker de tyckte om och tog hem. Det glädjer mig, för jag har alltid tyckt att ingenting bör gå till spillo, bara för att en person tröttnat på det. Både min mamma och jag har alltid hittat grejjer i soprum och i containers, saker som vi förstår att folk slängt, men som vi sedan kunnat sälja på loppisar. Vi har fått in en del pengar på hittade saker, faktiskt. Jag själv hittade en gullig väska och ett snyggt armband. Och så blev jag av med en stor hög gamla prylar som tagit plats i garderoben. En sån lättnad!

Johan gjorde mig glad genom att hjälpa till att få upp alla saker på borden. Han hittade oxå en fin liten väska.

Martin hittade en tröja som han blev förtjust i. Brillorna tog han nog också hem. Snyggt.

Men- januari har även inneburit lite smått oro. Min mamma har gått igenom en påfrestande sak, och eftersom jag älskar henne så mycket har det påverkat mig också. Men nu är vi inte oroliga längre, allt gick bra och huvudsaken är att hon klarade det! Tur att jag haft fina vänner till stöd.

/Struttu

Ett nytt år

2008-01-13T14:13:00.001-08:00

Året har börjat.. bra? Tja. Nytt jobb.. vet inte om jag tycker om det eller inte. Jag är van att klara mig med lite pengar, så egentligen skulle jag kunna fortsätta som jag gjort de senaste åren; vara bortskämd med tre dars jobb i veckan, alltid på olika ställen, så jag slipper tänka på vad som ska "göras imorgon" på jobbet. För jag vet ju- om jag kan ska jag alltid leva så som jag trivs bäst, att ha två olika småjobb att variera mellan, med minsta möjliga monotoni. Att byta arbetsplats ofta är det jag är van vid, och jag har alltid klarat mig ekonomiskt. Men nu ska jag alltså försöka mig på ett jobb som kommer skilja sig markant från det jag gjort tidigare. Jag ser det som att jag utmanar migsjälv. Mitt tålamod. Antagligen är detta mitt hittills tråkigaste jobb, minsta möjliga variation, ingen arbetskamrat, och alltid arbete med samma person. Jag njuter av tanken.. att få se att jag faktiskt kan mota bort den där känslan av rastlöshet och flyktkänsla. Jag ska stanna på arbetet så länge jag kan, för att visa migsjälv att jag faktiskt står ut med att ha ett vanligt jobb.

Mycket annat har hänt. Har träffat lite nya människor, fina människor som det var lätt att prata med. Det känns skönt att kunna sitta och snacka med folk och fullständigt tappa bort tiden. Jag känner mig så omtyckt. Och så har jag fått världens roligaste present från min bästa vän- ett tredimensionellt pussel som byggs ihop till ett kranium, den sjukt roligaste pysselgrejjen jag ägt eftersom jag samlar på döskallar!

Jag har också läst värsta boken, "De ovanliga" av Åke Mokvist. Och jag insåg, att såna människor som Sven Lyra, måste alltid, alltid få finnas. Annars är hela mänskligheten bara ett stort fiasko.

Min nyårskväll var mysig. Ordnade stor knytis med största gänget på länge. Alla blev görtrötta efter några timmar, ett tecken på att festen var hålligångig, alltså, ingen hade slöat direkt. Vi dansade, åt och hurrade tills vi stupade, och jag hamnade på den bästa platsen breve min vackra Elin, och min sötaste ängel Maria.
De somnade medan jag satt i mitten av dem och pratade med den finaste gofen jag vet, Henke. Och självklart var Urban där. De som inte träffat Urban, har inte fattat att hundar blir fetare ju mer man stoppar i dem. Och det bästa med Urban är att han inte skäller. För han är av tyg. De bästa hundarna är av päls, men nyser man av det får det bli tyg.

Galna Josefine och Victoria med festens vackraste leende, och såklart- Jonis.

Jag klädde mig i en skotskrutig väst för att va coolast på bilden, hah.

/som vanligt, Struttu

Resan till Egypten

2008-01-04T11:40:00.001-08:00

Över jul har jag varit i Egypten, dels för att rymma julfirandet, och dels för att slippa fixa en 25-årsfest eftersom jag fyllde den 27:nde december. Haha, som ni märker är jag inte mycket för att fira saker. Det är roligt att fira saker som har betydelse för en själv, men födelsedagar ser jag inget intressant i. Och när det gäller julen, tycker jag varken om konsumtionstrenden eller maten. Nåväl. Nu ska jag berätta om resan.

Efter en flygresa på drygt 5 timmar, anländer vi i Hurgada, som ligger vid Röda havets kust i nordöstra Afrika.

Vi anländer till hotellet, som ger mig en "Alice i underlandet"- känsla. Träden är klippta i runda former, och stenläggningen är i flera olika bruna nyanser.

Det pågår ständiga byggprojekt i Hurgada. Halvfärdiga hus står lite överallt. Detta beror på en lag som innebär att man har tre år på sig att bygga färdigt ett hus. Hinner man inte det slipper man betala skatt. Därför drar man gärna ut på husbygget. När tiden sedan gått ut, säljer man huset till någon som har råd att bygga kalrt. På så vis har man gjort sig en förtjänst.
Vi utforskade omgivningarna, och fann ett ställe där man kan få massage i 40 minuter för 50 spänn. Jag gick dit några dagar senare och fick mig en omgång, hoho. Jag tog reda på vilken lön massörerna har, och när jag fick höra hur uselt betalt de får, gav jag min massörska 40 spänn i handen. Det var en dagslön för henne. Senare fann vi Oscar; en kamel som flera dagar i veckan får bära omkring på turister. Jag fick mig en tur och passade på att fråga kamelens ägare om lite fakta. Oscar är tio år, och kan lagra mer vatten i sin puckel, än jag kan dricka på tre månader.
Jag fick höra hur nomaderna använder sig av kameler när de färdas i öknen. De låter kamelerna vara utan vatten, tills djuren är så törstiga att de går ut att söka vatten. Nomaderna rider dem, och klarar sig endast därför att kamelerna är så fenomenala på att hitta vatten.

Samma kväll besökte vi en moské. I Egypten är 90% av befolkningen muslimer. När barnen är 7 år börjar de fasta några timmar per dag, och när de är tio år förväntas de kunna fasta som de vuxna, från soluppgång och solnedgång. En liten del muslimer är så kallade shiamuslimer. De är beredda att gå i döden för sin tro. De låter bli att äta under fastehögtiden ramadan, även om det innebär att de avlider. Jag fick reda på en annan intressant sak. I Egypten har nästan ingen valt att ha försäkring på hus eller bil, för de tror att Allah skyddar dem. Detta resulterar i att de som råkar illa ut, blir ruinerade och får det mycket fattigt på grund av någon olycka.

Jag hittade några vackra statyer, och en mycket estetisk parkbänk i sten.En av statyerna har armarna korsade över bröstet, och jag ville ta reda på vad det beror på. När en faraon dog ville denna förenas med solguden Ra. Detta kunde bara ske genom att besöka den underjordiska guden Osiris, som förde den döde upp till solguden via solljuset. Därför lades armarna i kors över bröstet på en död faraon, då detta var Osiris position. Denna dödsrikets gud var son till Nut, himlens gudinna. Det egyptiska folket tänkte sig att det var hon som gjorde dag och natt, genom att inför varje natt svälja solen och inför varje gryning, föda den igen.

En morgon åkte vi med turistbuss till staden Luxor, som är Egyptens forna huvudstad. Staden hette ursprungligen hette Thebe, och här finns 4 000 år gamla monument. I Luxor är flesta självförsörjande jordbrukare, medan kvinnans roll fortfarande är i hemmet med barnen. Bussen färdas förbi storslagna vyer genom Red sea mountaines, vidsträckta ökenbergskedjor som verkar ändlösa.

I denna öken lever beduiner i samhällen om ca 70 personer. De är avskärmade från resten av befolkningen, är inte registrerade som invånare i egypten och rör sig mellan landsgränserna fritt via öknen. Efter flera timmars färd, når vi det första stoppet. Vi är vid Karnaktemplet, som byggdes 1000 år innan kristus och sedan under många århundraden var ett religiöst centrum för hela Egypten, där man offrade till gudarna. De olika faraonerna gjorde egna utbyggnader, vilket gör att templet till slut blev oerhört stort.

På en del ställen var hieroglyferna välbevarade, och här och där fanns tillomed färgen kvar.

Jag hittade ett mystiskt hål som jag givetvis var tvungen att klättra in i. Väl där med ficklampa, insåg jag att jag varit en decimeter från att kliva rakt ner i ett hål. Lite läskigt.

Fiender har alltid avbildats uppochner i de egyptiska bilderna, detta syns på den högra bilden.

Med oss i detta enorma tempel, har vi en lokal guide som heter Harbi. Han skojjar ofta med oss. När vi spatserat fram till en stor staty, frågar han "Are u ready?" som en indikation på att han vill börja berätta om monumentet. När vi svarar: "Yes", säger han med ett leende "Okey, then we can go back to the bus." Först när vi protesterade, gick han med på att berätta historiska fakta, eftersom vår protest visade att vi nu var uppmärksamma på VAD han sa.Efter att ha promenerat mellan högresta pelargångar, och fascinerats av de kollossala statyerna, var det dags att åka vidare för att hinna se allt inna solen går ner. Vi åker över Nilen i en Felluka, flodbåt, och reser sedan genom öknen till Hatschepsut-templet, Djeser-djeseru, som 1400-talet f.Kr. lät huggas ut direkt ur berget åt den enda kvinnliga faraonen, Hatschepsut. Hon tog tronen med list, genom att gifta sig med sin bror som satt på tronen, och sedan se till att han avled utan att ha fått en son. Därmed blev hon den enda som kunde överta tronen. Men en kvinnlig faraon hade aldrig tidigare funnits, och kunde ju inte tillåtas, så hennes svärson tog snart över. Efter hennes död raderades alla spår av att denne farao var kvinna, alla avbilder man funnit av henne är till synes porträtt av en man.

Vi åker sedan till konungarnas dal, eller Wadi el-Muluk, ett ökenmassiv där de otaliga kungagravarna hittats. Alla dessa faraoner ansågs vara söner till solguden Ra. Dalen användes från ca 1539 till ca 1075 f.Kr. Byggdes 1000 år innan kristus. Tut anka mons grav upptäcktes 1922. Han var begraven i 4 kistor av renaste guld som låg i varandra. Inne i hans grav finns babianer avbildade på väggarna. Man upplevde att dessa djur var först uppe med solen.

Den natten somnade vi gott på hotellet, efter sammanlagt mer än 8 timmars bussfärd till och ifrån Luxor. Vi vaknar och julafton är här. Det betyder stor buffé på hotellet. Rader fulla mat av alla sorter och i alla färger. Där fanns Fûl mudammas, böngryta. Ta'amîa, bönpuré med örter, tomat och lök. Tamiyya, falafel. Babag hanoush, en utsökt grönsaksgryta. Och så en massa desserter, dallriga, osmakliga puddingar och Baklava, sötsliskiga, honungsdrypande kakor. Jag fick mig bara två frukter till efterrätt, men jag uppskattade det hela desto mer för de fantastiska utsmyckningarna personalen hade gjort. Redan när vi vaknade hade de lagt in ett set med handdukar, vikt som en kobra. Och på buffén fanns otaliga kreationer. Ett hus av knäckebröd. Vattenmeloner med snygga utskurna mönster. Där fanns tillochmed en råtta av pitabröd! De är verkligen ett hantverksfolk i Egypten. Det godaste av allt jag smakade i Egypten, var en dryck av Hibiskysplantan, det smakar som en blandning mellan svartvinbär och tranbär.

Nästföljande dag var det dags att resa till Cairo, den industrialiserade storstaden som utgör en total kontrast till Luxor. Vi åker med konvoj, vilket betyder att det kör en polisbil främst och en sist i ledet av ett 40-tal bussar som samtidigt färdas genom ökenladskapen. Detta sätt att färdas används för att förhindra att bussar blir kapade eller rånade, något som inte varit helt ovanligt i de öde landskap som är vägen till Cairo.

Här vid Nilen, sprudlar grönskan som ingen annan stans i detta ökenland. Utan Nilen hade Egypten varit obeboeligt. Den har gett folket möjligheten att odla, därför kallas den 1000 meter långa floden för The key of life. Ja, Nilen har faktiskt formen av en nyckel, då är tvådelad. Hela 90% av Egyptens yta består av ökenlandskap, de återstående 7% mark som utgörs av områden på båda sidor av Nilen, delas av Egyptens 76 milj invånare.

Cairos ursprungliga namn är Al kahira, vilket betyder den segerrika.Denna stad har under 5000 år överlevt invasioner, farsoter och kolonialism, men brottas nu med de problem av modernt ursprung. De hundratals fabriker och bilar som ständigt spyr ut avgaser, orsakar dålig luft. Hela himlen är gråfärgad.

Äntligen anländer vi till Gizaplatån, där de mäktiga pyramiderna står. Den högsta av dem är Cheopspyramiden, med sina 146 meter. Den stod färdig ca 2580 f.Kr. De ca 10.000 arbetare som satte de 2,5 miljoner stenblocken på plats, fick fara över Nilen med ögonen förbundna, så att de inte skulle veta exakt vart i öknen pyramiderna var belägna. Den näst högsta pyramiden är 136 meter, och lät byggas av Cheops son Chefran.

Jag kunde inte låta bli att klättra upp på Cheopspyramiden. Jag klättrade, och klättrade, och klättrade, tills jag tittade ned och förstod att det INTE var en bra idé att fortsätta uppåt. På den högra bilden syns hur liten bit jag hade kvar till den översta, skadade delen av pyramiden, en bild som går att jämföra med den undre, där jag står och löjlar mig, och där samma pyramid syns i bakgrunden med sin skadade topp.

Jag och mamma poserar fånigt med kolosserna i bakgrunden. Vi träffade även en rar man som ville vara med på bild.Inte långt bort ligger den magnifika, 73 meter långa Sfinxen och vaktar pyramiderna. Med sin starka lejonkropp och intelligenta människohuvud är denen stark symbol för beskydd.

Egyptologer har åldersbestämt Sfinxen till att vara 4 500 år gammal, till ca 2600 f.Kr. Det finns dock forskare som anser att man måste gå ännu längre tillbaka i tiden för att kunna förklara Sfinxens utseende. Den nednötta kroppens urholkningar beror på att den blivit utsatt för vatten och vind, och med tiden blivit fårad. Den väldigt runda form som Sfinxen har, kan inte bero på vanliga regnperioder. Enligt forskare kan dess form endast orsakats av riktigt kraftiga skyfall. Senast det var så mycket vatten i detta ökenlandskap, var för ca 11 000 år sedan, i slutet på den senaste istiden..I den antika grekiska Oidipus-sagan ses Sfinxen som en demon, som terroriserar alla förbipasserande med en gåta. Den som inte kunde svaret, kom aldrig därifrån.

Vi tar en sväng förbi egyptiska museet, där den berömda Rosettestenen finns. Denna stentavla hjälpte forskare att dechiffrera det hieroglyfiska alfabetet. Där fanns dessutom hundratals häftiga föremål från gravar med ursprung 3500 f.Kr, mumifierade människor och djur, samt kolossala statyer. Tyvärr var kameror förbjudna på museets område, och hur mycket jag än hade tänkt att smuggla in den digitala, så var det omöjligt då vakterna noga sökte igenom varenda turist.

Vi avslutar kvällen med en marknad i stadsdelen Khan el khalili. Där finns tokbilliga saker, smycken, kläder, lädervaror, träarbeten, instrument, skor, och doftoljor. Egypten är specialiserat på doftessenser. En parfym tillverkas genom att blanda 60 ml alkohol och 20 ml destillerat vatten med 20 ml doftessens. Man ska sedan dutta doften i pannan, samt vid vardera sidorna om käkbenet. Detta symboliserar att man vill ha lycka, kärlek och ett långt liv.

Vi stannar även till vid en alabasterbutik. Alabaster är en stenart som i urminnes tider använts till att bland annat göra urnor, där faraonernas inälvor förvarades inför föreningen med Ra.

Jag köpte en del saker därnere, förstås. En vacker klänning, en staty i form av en obelisk med hieroglyfer, en liten vacker parfymflaska, en papyrustavla.

Men dyraste av allt var detta antika föremål av alabaster, en urna föreställandes guden Anubis. Priset var smått hutlöst, men jag bestämde mig ändå när jag av guiden fick reda på dess ålder och värde ur historiskt syfte. Det är en häftig sak att ha, men var lite väl saftigt för ekonomin..
Resan hem. Sorgligt men skönt.

Vill du veta mer om vad som hände mig under detta äventyr, bara fråga! Det finns massor intressant att berätta om de olika gudarna, samt om egypptiens historia, och allt har jag inte orkat skriva ned här.

/Struttu

Marocko, en reseskildring

2007-12-18T15:58:00.000-08:00

Julen 2006 reste jag till Marocko med min mor. Dagarna där utgjorde några av de mest händelserika i mitt liv och jag bär med mig många fina minnen och intressanta iakttagelser därifrån. Både jag och morsan tycker att julen firas bäst så långt bort från all julstress som möjligt, så denna jul är det dags igen. Denna gång reser vi till Egypten. Men innan jag sticker om två dagar, passar jag på att berätta om förra årets resa.

På väg till Marocko

Vi befinner oss på 11 000 meters höjd och färdas framåt med en hastighet av 790 km i timmen. Planet vi sitter i väger 78 ton och innehåller 190 människor.

Pga förra årets händelser med flytande bomber, förbjuder tullen alla slags vätskor att passera. Flygvärdinnan säljer vatten för 25 kr flaskan. Många köper. En 5 timmars flygresa utan vätska kan inte många tänka sig.

Vi landar äntligen i Agadir, som ligger mellan Atlanten och Atlasbergen i Marocko. Det första jag ser när jag stiger av bussen vid hotellet, är tre män som sitter vid ett café. De ler brett åt oss. En av dem blinkar med ögat. I den här staden ska vi bo i de närmsta två veckorna.

Första dagen går vi en lång promenad i staden. Vi märker att majoriteten av hus är vita, och alla mycket rena. Agadir drabbades av ett jordskalv på 1960-talet, vilken ödelagde den mesta bebyggelse. Gatorna är förvånansvärt rena. Vi får senare reda på av en taxichaufför att Marockos kung Al Hassan, varit på besök i staden två dagar tidigare. Mitt första intryck av att Marockaner vördar sin kung, förstärks även under resterande dagarna. De förordningar som gäller; att visa respekt inför andra, hjälpa tiggare, och att be 5 gånger om dagen, verkar all befolkning ta på mycket stort allvar.

Efter att ha vandrat längs långa gator kantade av palmer, söker vi oss till en restaurang. Den råkar ligga vägg i vägg med två andra restauranger. Snacka om konkurrens. Innan vi ens hunnit i närheten, kommer det småspringandes tre olika kypare som trycker sin meny i handen på oss, och bedyrar att deras restaurang är den bästa. Vi väljer den kypare som är minst angelägen att tjata. Han har dessutom ett blygt leende, till skillnad från de båda andras stora, påklistrade smajl. Vi beställer in maträtten Tagine, som består av couscous med grönsaker och fisk. Kyparen kommer med sallad och bröd.Vi äter hälften och konstaterar att vi nästan är mätta. Då kommer maten. Ett lass couscous, med fiskbitar på toppen, den här portionen skulle enligt mig gott och väl räcka till två personer. Jag får ner lite till, och förundras över att det hela kostade ungefär 35 svenska kronor per person. På vägen hem till hotellet har jag nästan ont i magen.

De följande dagarna äter vi mest bröd, frukt och yoghurt. Förutom oliver, majs och trähantverk, är clementiner Marockos främsta exportvara. Här kostar de 4 kronor kilot i svensk valuta, jag äter flera stycken varje dag.

När vi går gatan fram hälsar varenda försäljare vänligt och försöker fånga vår uppmärksamhet. Vissa av dem är oerhört påstridiga. De anser att pengar knappast är ett problem för oss, och pockar på att vi ska köpa en massa krafs. Vi kan köpa halva deras lilla butik, eftersom vi är rika. Dessutom ska två så vackra kvinnor, unna sig den lyxen att köpa i överflöd. Försäljarnas otroligt insmickrande komplimanger får mig att undra hur de kan inbilla sig att vi ska gå på de knepen. Jag köper ändå en hel del föremål- till rimliga priser efter att ha prutat. Jag vet att sätter ett hutlöst högt startpris, för att ändå tjäna en slant efter prutandet.

Resebyrån informerar oss om platser att besöka, och vi blir genast intresserade av en liten by i Atlasbergen, där de sk Berberna bor, Marockos ursprungsbefolkning. Efter ungefär 2 timmars bilfärd blir vi varmt välkomnade av män i vita kläden som dansar för oss, spelar på egenhändigt gjorda instrument.
Vi vandrar runt i bebyggelsen, som består av stora och små stenhus, i en vacker rostrosa färg. Vi blir bjudna på bröd bakat i en stenugn. Efter maten går vi ut till den öppna elden, där männen lär oss en traditionell dans. Musiken, atmosfären, elden, hela stämningen är något jag aldrig tidigare upplevt. Den kvällen stannar i mitt sinne mycket länge, och blir än så finare som minne när jag flera dagar senare landar i Sveriges regnkalla väder igen.

Vi blir visade runt i omgivningen av en äldre man, som saknar ett par tänder. Han ler hela tiden, och pratar mycket. Det är en fras han upprepar flera gånger, och jag blir nyfiken på vad det är han försöker förmedla. På urdåligt svenskt uttal, säger den gamle mannen: ”– Hej på dig din gamle galosch”, det låter ungefär ”Hiiij podei diin gamlee galloos”. Vi får senare reda på att denne man i sin ungdom jobbade som guide i Agadir. Han har alltså lärt sig detta gamla svenska uttryck från någon turist på 40-talet. Förtjust över att mannen kunde en fras på svenska, börjar jag lära honom mer. Jag talar och han repeterar. Jag har väldigt kul åt detta.

Vi har hört att det ska finnas ett zoo inte långt från hotellet. Vi betalar 8 kr inträde, och vandrar nedför en allé med kaktusar. Majoriteten djur består av fåglar, men här finns även Wallaby (liten Känguru), och lamadjur som jag går in och matar. I parken sitter en kvinna som gör hennamålningar. Jag betalar en struntsumma för ett vackert mönster på handen.

Flera dagar i Marocko, och vi har ännu inte upplevt den 9-kilometer långa stranden i Agadir. Inte mycket folk vistas på stranden, vilket kan bero på den röda flaggan, som indikerar på att bad sker på egen risk. Vit flagg däremot visar att det är riskfritt. Trots den lilla varningen för höga vågor, ger jag mig ut en bit. En bit ut känner jag hur strömmarna blir starkare, och jag återvänder till stranden. Vi hinner inte sola länge, innan det kommer allehanda försäljare som vill tjäna pengar på att massera, göra kroppsmålningar, sälja smycken, dryck,
eller varför inte ta med oss på kamelsafari?

Följande dag besöker vi Souken, den stora marknadsplatsen i Agadir. Här handlar marockanerna själva, och turistatmosfären infinner sig alltså inte lika påtagligt. Vilket myller! Tappar vi bort varandra här är vi illa ute, vi har bara en hotellnyckel. Utanför marknadens portar står en hel del vagnar med en åsna som halvsover. Djuren är så fullpackade att jag blir ledsen. Vi letar oss fram bland allt folk och alla prylar. Vissa saker kan vi inte låta bli att kika på, varvid försäljarna är på oss igen. Jag får tag i fint hantverk, skålar, kläder, smycken, en väska, och många handgjorda instrument. När vi ska köpa varsin, marockanskt traditionell Jalaba (klänning), får vi pruta så länge för ett rimligt pris, att det hela får avhandlas över en kopp te. Det är vanligt att försäljaren bjuder turister på denna dryck. Jag tycker den är alldeles för sötsliskig, och tvingar i mig den i en mun, varpå försäljaren genast håller upp en ny kopp. Mina inköpta saker får knappt plats i resväskan.

Idag beslutar vi oss för att lägga pengar på en turistresa till Marrakech. Denna stora stad har ett torg, som är en mötesplats för såväl marockaner, bergsfolk, nomader, bönder, som handelsresande. Torget heter ”Djema El Fnaa”, vilket betyder De Dödas torg. Namnet kommer av att man förr utförde avrättningar här. Avhuggna huvuden hängdes upp som avskräckande exempel, och för att de inte skulle ruttna så fort, saltades de innan. När vi väntar på bussen som ska ta oss till Marrakech, pratar mamma och jag och plötsligt ser jag hur en man reagerar på vad hon säger. Det visar sig att han är ögonläkare och bor i Falun. Det förklarar varför han kan svenska, men det roliga är att han även talar flytande arabiska. Han och hans kusin föreslår att vi gör följe när vi är framme i den stora staden, och vi tycker det är en mycket bra idé att gå med några som kan det lokala språket. På väg till torget ser vi en hästdroska som vi åker med en sväng. Vi får en tur runt omgivningarna och får se många mycket gamla byggnader.

Vi är framme på det gigantiska torget. Här finns allt. Ullfärgare, slaktare, snickare, skräddare, toffelmakare, kopparslagare, silversmeder, mässingspolerare, glasblåsare, skinngarvare, keramiker, akrobater, sagoberättare, gatumusikanter, massörer, målare, trähantverkare, skoputsare, mattvävare, spådamer och ormtjusare trängs här i en salig blandning. Jag ser en man med en svart kobra i en korg. Han tar upp den när jag närmar mig, men jag refuserar hans insisterande på att jag ska komma ännu närmre. Plötsligt kommer där ännu en man, nu med en sandfärgad skallerorm. Han vill lägga den om halsen på mig, och eftersom min fobi gäller spindlar, men inte ormar, tycker jag det är kul. Ormen är ganska tung. Jag köper ett instrument som kallas luta, och med ögonläkarens hjälp får jag ett bra pris.

Nästa dag åker vi till ett nytt ställe. En kvinna som bor på samma hotell, tipsar oss om den lilla staden Essaoira. Filmen Jerusalem av Billie August spelades in i denna stad, och många andra filmteam har lockats dit på grund av den vackra naturen. Runtomkring staden löper en 12 kilometer lång mur. Vi hoppas på en buss, som tar oss ut på den marockanska landsbygden. Den första timmen åker vi genom stora jordbruksområden. Eftersom arbetslösheten är nästan 50% i Marocko, försörjer sig de flesta på jordbruk. Husen blir mindre och mindre ju längre utanför stan vi kommer. Vi färdas genom små byar och bergstrakter och kommer sedan ut på mer öde mark där sceneriet domineras av små dalar och öde slätter. En del hus vi ser är mycket spartanska. Vid en paus mitt i bussfärden får vi en chans att gå på toaletten. Några pojkar kommer fram till oss och vill visa sina getter. Vi ger dem några småpengar. När bussen far iväg, vänder de sig om och vinkar till oss. Vi är framme i Essaoira. Luften är renare och svalare här. Vi går in genom den kupolformade porten, och äntrar stadeb. Vi vandrar runt genom smala gränder, det är en rolig upptäcktsresa. Här bor folk inne i små hålor, öppningar i stenväggen.
De allra flesta barn och ungdomar jag ser, bär olika modeller av vit skjorta.
Jag drar slutsatsen att det är stadens variant av skoluniform. Vi rundar ett hörn, och hamnar på den hittills största markytan vi sett här inne. Här står en stor vattenkran, som fungerar som stadens gemensama vattenkälla.

/Struttu

Vik-gubbar och nostalgiafton

2007-12-09T14:44:00.000-08:00

Tonerna av Rudy Adrian får vara i bakgrunden när jag skriver om veckoslutet. De senaste dagarna har varit lugna men innehållsrika.

För ett par veckor sedan hörde jag talas om en man som skulle starta en skrivargrupp. Första mötet var i torsdagskväll, då vi samlades ett tiotal personer inne på ett bibliotek efter stängningsdags. Vi diskuterade skrivandets konst och vedermödor, och läste upp texter vi skrivit. Det var en mycket blandad samling personligheter, så kvällen blev väldigt intressant. Vi avslutade mötet med att göra en av mina skrivövningar. Den går ut på att skriva en kort text, där alla meningar ska börja och sluta på samma ord. En av texterna blev särskilt fin:

"Glad för att vara här med personer som uppmuntrar mig att skriva texter som gör en glad. Poeter är vi som förmedlar vad vi känner även till folk vi inte känner, som också de är poeter. Poesi handlar om att vilja lägga en hand på någons hjärta, står det i en bok om hjärtats poesi. Hur man väljer att uttrycka sig beror på känsla, och känsla beror på hur."

Ja, det var en minnesvärd kväll. Jag ska så småningom samarbeta med några av dem som var där, i att skriva en diktsamling. Jag tycker att resultatet blir mycket mer intressant när olika tankar möts.

I fredags samlade jag ihop några vänner för att ha möte med min lilla klubb för "vik-gubbar". Det går ut på att alla ritar ett huvud på varsitt papper, viker ned pappret så att huvudet inte syns, skickar vidare det till personen bredvid, som ska måla armar och kropp. Pappret viks igen, och nästa person ritar ben och fötter. Detta gör att figuren blir knasig, då ingen vet vad den andre målat innan.

De här två gubbarna blev roligast denna gång:

Lördagkvällen var lika fin. Det var nostalgiafton hos Jon, och kvällen gick ut på att dela med sig av fina minnen. Jon fixade även en rolig poängpromenad.

Victoria hade klätt ut sig till sin barndomsidol Benjamin syrsa, och Chris hade med sig en filur han sytt i syslöjden som liten.

En av Jons snygga teckningar.
Själv berättade jag om min favoritbok- Den oändliga historien. I förra inlägget här, finns bilder och info om boken.

Helgerna är som roligast när jag får vara i farten, när det händer mycket. Men när söndagskvällen kommer, är det skönt att lyssna på sövande musik, tänka tillbaka på allt jag gjort, och planera nya projekt och aktiviteter.

Inna jag somnar brukar jag läsa lite från en bok på internet som handlar om diverse sätt att förbättre sitt liv på. Idag stod det: "Ta reda på i vilken slags omgivning du vill leva i. Gå sedan ut och skapa den! Tillbringa inte ditt liv i väntan, agera varje dag utifrån dina mål. Följ ditt hjärta- det kanske leder dig till en plats du aldrig tidigare varit på."

/Struttu

Oändligt underbar

2007-12-02T09:11:00.000-08:00

Ikväll har jag läst några kapitel ur "Den oändliga historien",

en av mina favoritböcker.

När jag var mindre kunde jag identifiera mig med bokens huvudrollsinnehavare, Bastian. Handlingen baseras på att han ofta drömmer sig bort, och ibland gömmer sig i drömmarnas värld som en flykt från sin dystra verklighet. En dag får han syn på en vacker bok med två orkar på omslaget. Då bokhandlaren förbjuder Bastian att titta i den, blir hans så nyfiken att han i smyg lånar med sig boken. Han sätter sig på en vindsvåning och börjar läsa:

Det står att barn i verkligheten har slutat att hitta på egna sagor, och att fantasiens värld blir alltmer tom. Den som blir utvald att hitta en lösning på problemet, är själv en varelse från fantasiens värd- krigaren Atreyu. Utan en aning om hur han ska lyckas, irrar han hjälplöst omkring. Till slut söker han upp den uråldriga Morla, den visaste varelse som någonsin funnits. Atreyu får veta att han måste finna Det Södra Oraklet, den enda som känner till hemligheten om hur man räddar fantasiens värld..

Symbolen som Atreyu får, kallas Pantakeln

Författaren Michael Ende var genialisk när det kom till att fantisera fram underliga platser, varelser och händelser.

I boken får man följa med på en lång resa och besöka otaliga, mystiska platser.

De tusen portarnas tempel, Stenskogen Wodgabay. Morgul, den kalla eldens land. Spölstaden. Eripo, ett högt torn av glas. Urskogstempel i Muamat. Den täta Ylskogen. Förändringens hus. Minroudgruvan- en gruva full av bilder. Stjärnklostret Gigam. Korgstaden. Dimhavet Skaidan. Oglais trädgård. Murhu– tårarnas sjö. Horok, borgen som ser.

Sfinxerna. De ser vad man egentligen tänker om sig själv. Deras ögon förblir slutna, tills dess att någon som inte känner sitt eget värde vill passera..

Elfenbenstornet

Snigeln som är snabbast i världen

Stenbitaren
Än fler intressanta varelser beskrivs i boken. Det finns små pysslingar som bygger städer i träd. Snöandar som andas ut moln av dimmig rök. Nattslinkare som kan ta dig när ljuset fallit.Spegelfäktare som virvlar runt. Satyrer med krokiga ben. Skuggskälmer, Huvudfotingar, Temperamentniker. Acharai- de ständigt gråtande. Uyulala- tystnadens röst. Graograman- varelsen som dör varje natt. Fru Aiuola, som är ihopväxt med sitt eget hus.Yor, den blinda bergsmannen. Sassafranierna, som föds som gamla och dör som spädbarn.

Alla som värderar fantasi, skulle älska den här boken! Läs, läs!

Ja, det är en bra sysselsättning nu när det dåliga vädret fortsätter. Själv lägger jag mycket tid på att reflektera läsa, och tänka på diverse intressanta saker.

En intressant sak som har med språk att göra är detta. Hjärnan lär sig varje bokstav en i taget, men när man sedan lärt sig läsa, tolkar hjärnan all text som en helhet, inte som enheter som sitter ihop. Ett känt exempel på två språk:

Cna yuo raed tihs?
It dsen't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer is in the rghit pclae. It can be a taotl mses, you can sitll raed it.

Kna du lsäa tetxen?
Edt seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Edt kna stå hlelur om blluer och man kna ädnå lsäa tetxen uatn porbelm.

/Struttu

Knasfester & pepparkaksbak

2007-11-26T02:17:00.000-08:00

Ojojoj, senaste tiden har varit hektisk. Det har varit många födelsedagar och inflyttningsfester, och såklart spelkvällar och filmkvällar.. och myskvällar med fina vänner.

Var även på personalfest nyligen, och drack skumpa med fina jobbarkompisar och med chefen.

Fick även besök från Patrik från Danderyd. Han är en god vän som tycker om att äta sushi, ta knasiga foton, och följa med på mina tokigheter.

Här är Patrik iförd en bananhatt jag gjorde. Maria blev också glad i hatten.

Nu kom jag att tänka på en text jag skrev för ett par år sedan, efter att ha läst ur bibeln.

Den boken är lätt att göra padodi på, så jag skrev en banan-bön:

Fader banan

du som är i munnen
helgad vare din gula kropp
giv oss ditt mosiga fruktkött

Det har som sagt varit en hel del knasiga fester. Här är en bild från början av året

Nu när det ändå handlar om bananer, kan jag lika gärna fortsätta med päron. Här följer en kort mening som jag en gång skickade i sms till Lillemor. Hon skrattade i en minut, sa hon.

"Struttu nyper en skugga päron som trugar fruktsaft så alla vill busluggas i särk."

Vi har haft en spelkväll hemma hos mig. Klassikern "Talisman" i nyutgåva, måste testas!

Vi har vart på bio också, grabbarna och jag. Vi såg en komedi om en råtta som blir kock. Passande för mig tyckte de, som har favoritdjur råtta och har jobbat inom restaurang i 6 år.

Jag och Pedram
Har bakat pepparkakor hos Jenny. Vi gjorde inte alla gubbar enligt mallarna, utan hittade på egna. Här ses en naken gubbe, och en med hatt, sen en kamel, och sist men inte minst, något som ska likna jultomten med sin säck.

Syskonen Frederic & Amanda var där
Jenny gjorde delarna till vad som sedan blev ett riktigt snyggt pepparkakshus, heja Jenny!

Och självklart kommer jag på ytterligare en text som kan passa till ämnet bakning. För 4-5 år sen skrev jag denna dialog, och tycker du den är fullständigt obegriplig, är det för att jag tycker om att skriva sådant. De som läste den ansåg att den helt klart rör sig om en bak-dag.

-"Nu behövs det inget mer, det är väl till fullo?"
-"Vart gäser den bäst?"
-"I en fågelbur, hink eller spann!"
-"Det kan jag inte förneka."
-"I denna går det bra!
-"Det skulle vara kul att lukta i alla!
-"Luften är het, var vänlig och kasta!"
-"Våra ansikten värms för mycket, tänk om de försvinner?"
-"Jag har andra som jag kan ta!"
-"Aha, det sa du inte."
-"Är du sur?"
-"Nej, men det är dimmigt väder. Jäkligt gräsligt!"
-"Jag har skämtat."
-"Om vad då?"
-"Spannen. Den är hopplös, hinken är finare."

Nu ska jag ut och se om världen kan vara lika vacker som den är somliga dagar.

/Struttu

Halloweenparty och mysfest

2007-11-12T09:36:00.000-08:00

Jag är inte mycket för att fira högtider. Precis som julen, är halloween mest ett kommersiellt jippo. Det är också en bra anledning att anordna rolig maskerad. Vi åkte hem ett gäng till Jenny o Frederic, som hade dekorerat lägenheten snyggt. Jag gjorde en skräckinspirerad poängpromenad, där vinnaren fick några fingrar att äta upp.

Patrik börjar sminka sig inför kvällen. Resultatet blev riktigt bra.

Jag och Maria klädde oss i svart. Och i lite blod.

Mest skrämmande var helt klart Amanda.

Efter lite äckliga lekar var alla på gott humör

Jon och Robin

Jenny med sin syster

I helgen var jag och hälsade på Paul o Caroline i deras nya hus på landet. Vi var ett gäng som åkte ut samtidigt. Så fort dörren öppnades, möttes jag av doften av nybakta kakor.

Jonas och Paul med pepparkakssmeten.

Det blev även lussekatter, vegetarisk buffé, bröd och glögg.

Det fanns många fina gamla möbler i huset när de flyttade in, som denna gungstol.

Vi gjorde figurer av ballonger.

Här är jag med den fina ballonghunden som Jonas gjorde.

Detaljverklig

Jag tycker om de mörka kvällarna på senhösten (fast ogillar kylan).

Ljusen och stämningen som hösten för med sig, gör mig lite mer kreativ än vad jag är om sommaren. Kanske är det så enkelt att det ruggiga vädret håller mig inne fler timmar än under resten av året, och att jag får mer tid till eftertanke. Lugn och tankeprocesser är bra för min kreativitet, för mitt skrivande. Det skönaste är då jag är påväg hem om kvällen, vandrar på de mörka gatorna med musik i öronen. Och vet att jag är ledig dagen efter. Det händer ibland.

/Struttu

bleka höstfunderingar

2007-10-30T03:03:00.000-07:00

senhöst, fallna löv

det är kallt, fast solen lyser
den kulna luften glänser

frost på gräsmattan, jag fryser

allt är tyst

lukten av blött gräs

breder ut sig i det bleka landskapet

det är underbart att betrakta horisontens ljusa rand

utan en människa

i synfältet

jag vill bryta av

stanna upp

krusa ytan

av grumliga intryck

andas, sväva obehindrat

med tankarna

tills mina känslor är överens

med mitt beslut

det finns så mycket mer bakom en blick
än vad man kan se
jag vill inte passa nån tidvill ingenstan
sbara rakt fram mot livet

längst in

finns bilder av sånt jag nästan glömt
vill locka fram det igen

ha det nära inpå
annars kanske det försvinner

igen

ibland

vill jag leva ett annat liv

se allt ur ett annat perspektiv

vara en myra
då skulle jag krypa in

på nåt mörkt ställe

och stanna där

tills jag hör ljudet
av evigheten

Djur fascinerar mig.

De tycker om mig, och jag tycker om dem.

/Struttu

Två erfarenheter, och en vacker mamma

2007-10-23T05:33:00.000-07:00

Här är den allra första bilden som finns på mig.

"Då det begav sig", som en vän till mig skulle sagt.

Vilket lustigt uttryck, egentligen.

Jag undrar vad bebisar tänker på, innan de lärt sig ord.

Det sägs, att det första man överhuvudtaget skulle kunna minnas, är efter 2-årsåldern. Här var jag inte mer än två, men jag minns det när jag anstränger mig. Jag älskade att leka i lådorna. Att sitta i dem, dra ut dem, släpa omkring dem på golvet, att tömma dem och fylla dem. Livet var så mycket enklare då.

Här är jag i tre olika perioder av mitt liv. 8, 12 och 16 år gammal.

Min mamma. Hon är så vacker.

Nu ska jag berätta två separata historier som fått mig att fundera lite på det där med vänskap mellan könen. Jag for en gång till Norge med min mor för att handla på tax-free. På kvällen var det disco på båten. Jag tvekade ett bra tag, men gick sedan upp på dansgolvet när en populär låt hördes. Efter max 3 minuter kommer en kille fram, säger att jag ser trevlig ut, och börjar dansa så nära mig att jag tydligt känner stanken av vodka och lime. Han frågar om jag vill prata lite. Då jag tror att han menar att vi ska sätta oss i baren, nickar jag, dessutom tänkte jag att det säkert kunde bli kul att samtala lite med någon som var full. Vi sätter oss, och efter mindre än 1 minut frågar han med en erotisk blick, om jag vill följa med till hans hytt och mysa lite. Jag ogillade skarpt hans oerhörda framfusighet, snäste till och gick därifrån, medan han satt kvar med en smått förvånad blick, till min irritation. Hade han anledning att vara överraskad av min reaktion? Jag undrade verkligen om det var möjligt att ta kontakt med en kille, endast med syftet att bli goda vänner.

Ett annat exempel var när jag jobbade på ett hotell. En gång pratade jag med en trevlig ung man på det jobbet, ett flertal år äldre än jag, datatekniker. När vi åter råkade träffas bestämde vi att ta en fika, eftersom vi ändå nästan kände varandra lite. Eftermiddagen förlöpte bra, vi pratade om ditt och datt, mycket om jobbet. Han föreslog, i all vänskap trodde jag, att få ta med mig på bio eftersom han ändå lyckats knipa två gratis biljetter till en förhandsvisning. Då jag tyckte han var trevlig och artig, tackade jag ja. Dessutom ville jag gärna se den filmen. Efter bion sade vi adjö efter att ha pratat lite. Nästa dag spatserar han självsäkert in i lunchrummet, där jag sitter med alla jobbarkompisar, kommer fram till mig och hälsar, för att sedan ge mig en puss på kinden! När jag sedan slutade för dagen, stod han vid entrén och väntade på mig, han trodde vi skulle slå följe, vilket jag på intet sätt föreslagit. Jag gav honom en utskällning för att ha generat mig i lunchrummet. Han bad om ursäkt, men frågade genast om jag ville hänga med hem till honom och se en film, eftersom det ändå var fredag. Jag undrade i mitt inre om jag på något sätt implicerat att jag var attraherad av honom men kom på att jag ju faktiskt varit helt vänskaplig och neutral hela tiden. Ibland är det svårt att ta kontakt med en man man tycker verkar intressant, utan att han tror man är intresserad av annat än vänskap. Det är synd.

/Struttu

Ett slott i kviberg, och lite självinsikt

2007-10-15T03:07:00.000-07:00

På senaste tiden har jag känt mig mentalt förvirrad. För andra är det knappt märkbart. När dysterheten kommer drar jag mig undan. Men jag har känt det en längre tid nu, och jag måste göra något åt det. Att fortsätta ignorera mina tankar vore som att ge upp halvvägs- nu när jag äntligen vet vad jag behöver. Skulle förklara för en vän hur jag känner, men det lät svårbegripligt och invecklat. Som en stor bunt sammanhängande, förvirrade tankar.

Ja, det finns ett problem i mitt liv. Något jag måste bearbeta djupare, för det håller mig fången i negativa tankar. Som låser mig från att ta tag i mitt liv. Jag är trött på att vara offer för mitt eget tänkande och att anpassa mig till problemet. Jag måste jobba på att förändra min inställning till det. Har hört att man ska leta efter den positiva motsatsen till det tråkiga. Att man ska hitta den detalj som för en mot lösningen till problemet. Jag vet att endast jag själv väljer hur jag reagerar på händelser, men det är lätt att tappa viljan att komma underfund med ett problem.

Kvibergs slott.

En skugga med pyramidform påminde mig om hur mycket man kan upptäcka,

om man bara går till platser man aldrig vart på förr.

Jag hörde en gång en idé jag tyckte var fin. Nu äntligen har jag börjat! Jag har köpt en fin anteckningsbok, vari jag varje dag ska skriva någonting positivt som hänt mig, något jag är tacksam för, eller något bra jag gjort, som jag är stolt över. Efter ett tag står det en hel del i boken, för varje dag finns det alltid något positivt man gjort, att skriva ned. Om man känner sig nedstämd, hjälper det att läsa i den, och påminna sig själv om alla de bra saker man gjort, allt man lyckats uppnå, om allt det man faktiskt har att vara glad för. Skaffa dig en egen bok!

Jag läste en gång, att man inte ska investera sin kraft och energi på saker som inte ger en någonting, som inte får en att må bra. Det låter som en självklarhet. Men många av oss borde vara snällare mot oss själva, tycker jag. När vi har påbörjat en negativ tanke, låter vi oss själva fortsätta med associationen, vilket gör att vi sitter och funderar länge på något som bara tynger oss. Vi förstorar det negativa frivilligt! Det är en befrielse att rensa i sin tillvaro. Men den där stora rensningen verkar man alltid skjuta på framtiden.. de stora förändringarna vågar man inte genomföra, om de inte blir absolut nödvändiga för att man ska överleva, verkar det som.

Jag har alldeles för länge låtit tankarna ta den kraft som jag vill ha till att göra det som är viktigt för mig. Att en tanke kan paralysera en, så man ingenting får gjort.. det är skrämmande.
Nu ska jag rensa bort allt från mitt liv som tar tid men inte är roligt eller nödvändigt för mig. Kontakter som tar mer energi än de ger, aktiviteter som jag egentligen inte har nöje av, situationer jag inte trivs i, och prylar jag inte behöver spara.

Ute vid Lindholmen finns lugnet en sen eftermiddag. Och konstverk att beskåda.

Allt blir tydligare om man anstränger sig att se det ur flera synvinklar.

Våga granska dig själv på lika nära håll, som du kan granska ting.

Jag går vidare i livet, för jag vet innerst inne- att vad som än händer, så kan jag hantera det. Alternativet är att ge upp, men det är inget alternativ för MIG.

Dalai Lama sa en gång: ”Om du har ett problem som du KAN göra någonting åt, behöver du inte oroa dig eftersom det finns en lösning, och har du har ett problem som du INTE kan lösa, behöver du heller inte oroa dig, eftersom det inte finns något du kan göra åt det.”
Har alltid tyckt om det citatet.

/Struttu

Manipulerade bilder och otvingade tankar

2007-10-10T03:45:00.000-07:00

ja eller titta bakåt

vilket som

det klingar i min skalle

toppen på fingrarna sprätter hit och dit

ingenting makes sense

allt är vad som

hur som helst

jag vet allt och ingenting

imorgon är det nog bättre

Jag sitter här och tänker på det förflutna igen, som så många andra dagar. Ibland undrar jag varför vi människor lever lika mycket i våra minnen, som i verkligheten. Iallafall vissa av oss. Iallafall jag.

Hittade lite gamla bilder på min dator, som jag förändrat med hjälp av de otaliga funktioner som finns i photoshop. Här har jag gjort katten mörkare, medan hunden fått en yta som ska likna sten. Detta för att jag ville ge sken av att katten manipulerar hunden, som blir orörlig.

Här en blandning mellan mina två favoritdjur, varg och råtta. De stämde bra överens i färgerna, vilket gör att det kan bli rätt bra.

En bild inspirerad av en dröm jag hade.

Här har Jon blivit någon slags drak-varelse.

Jag och Jon blir mer skrämmande än vi egentligen är.

Och här han han slitit av sig huvudet.

som de flyger

och försöker något

ja jag lyssnar!

om min själ och du blir sams kanske jag vet

vi är så jävla rädda att glömmas bort

så jag lever i mig själv tills jag blir beroende

tills den kommer den och tränger sig på

då kan jag inte hejda den

och allt förstoras

känns så skönt att inte veta

innan

allt rusar förbi

jag vill storma i ödsligheten

/Struttu

Uniformer och kulturnatta

2007-10-08T03:17:00.000-07:00

Förra helgen varjag hos Daniel och spelade spel hela kvällen.

Det har förresten varit “kulturnatta” i Göteborg. En dag om året, anordnas över hela stan, diverse aktiviteter och evenemang inom alla kategorier: utställningar, workshops, pröva-på-kurser och uppträdanden i alla former, det mesta gratis.

Jag, Jenny, Frederic, och en drös andra vänner samlades och rörde oss över stan tills sena natten. Vi började med att se ett uppträdande där folk fick nya, udda frisyrer, samtidigt som man skapande av ljud med frisörinstrument, och spelade upp dem i högtalare. Sen drog vi vidare till stadsbiblioteket, där man kunde köpa utgallrade böcker och kassetter. Jag fick tag i ljudböcker för en tia styck, med min favorit barnboksförfattare- Roald Dahl. Sen fick vi nys om att frimurarordern hade öppet hus, så vi stack dit ett gäng. Vi var ganska ljudliga i den annars så strikt tysta lokalen, för ett gäng män i kostymer, utplacerade på olika poster i rummet, tittade lite strängt på oss, efter att vårt intågande väckt uppståndelse.

En man kom fram för att berätta om ett altare i bortre delen av rummet, och informerade oss samtidigt om att man absolut inte fick fotografera. Då tog jag såklart fram kameran och knäppte av lite bilder. Denna text finns att läsa på en av väggarna.

Vi gick vidare till Götaplatsen och lyssnade på några filosofistuderande som sjöng underliga sånger om mänskliga juicepressar, rymdäventyr på en berg-och-dalbana, och mord till sjöss. Sen vandrade vi till Hagaparken där det spelades afrikansk musik. Jag smet fram till männen som spelade på de stora trummorna, och kompade med dem en stund på en trumma som var ledig. Plötsligt ryckte nån vän tag i mig bakifrån- skulle vi hinna komma med i en spökpromenad vid hamnen, hade vi hysteriskt bråttom. Vi lyckades ta oss från Hagakyrkan till hamnen på exakt 11 minuter. Vi blev mottagna av en man i skägg. Alla fick bilda ett långt led, varvid han guidade oss runt i totalmörker på det största fartyget i hamnen, en jagare som numera under dagtid fungerar som museum om Göteborgs sjöfart.

En del spöken huserade längs färden, de hoppade fram med blodiga halsar eller kritvita ansikten och ett barn i det långa ledet spydde tydligen, fick vi höra efteråt. Jag njöt av att gå runt i de trånga, mörka gångarna i båtens innersta. Robin, Johan, Henke och Jenny var med mig.

När vi kommit ut i ljuset igen, såg jag några av spökena jag stått öga mot öga med i mörkret. De såg att jag hade kamera, och bad mig fotografera dem eftersom de behövde bilder på sig själva för att göra reklam för spökpromenader. Efter en pratstund med dem, stack några av oss vidare och avslutade kvällen på stadsmuseet, där estradpoesigruppen Denako uppträdde. Efter en riktigt mysig kram från en fin vän där, hade kvällen nått sin höjdpunkt och jag var trött.

Häromdan såg jag en film som verkligen berörde mig- "The secret life of words". Den handlar livsöden, om drömmar som krossas, om kärlek. Efter filmen var jag sorgsen hela kvällen, då den fick gamla känslor att komma upp till ytan i mig. Det var en vacker men tragisk film, som inte riktigt kan släppa sitt grepp om mig. Inte ens dysterheten är försvunnen ännu. Försöker spendera dagen med att tänka på annat. Glädjer mig tex över att en insändare om ämnet tid, som jag skickade in till metro, blev publicerad idag. Ja, världen tycks veta när det är dags att muntra upp mig.

/Struttu

Språkliga utmaningar

2007-10-02T02:59:00.000-07:00

Jag har en vän som, liksom jag, tycker om att skriva tokiga ordvrägningar. Vi har ibland språkligt utmanande konversationer, och en av dem publicerades av någon anledning:
http://www.handgranat.org/Konversation/2007-09-20

Formen för denna konversation är ett gammalt påhitt från mig som jag kallar "Förolämpnings-stafett". Det hela började med att jag och en kompis var sura på varandra. Vi började tjafsa, men insåg snart att det vi sa om varandra, helt saknade sanning. Och med den utgångspunkten kan man fortsätta att hitta på riktigt fantasifulla förolämpningar. En bra stafett resulterar i många roliga fraser. Och det bästa är att ingen blir sur.

Ja, det är roligt att träna sin språkförmåga på olika sätt. Pröva tex att beskriva denna varelse med ord. Det finns hundratals sätt att göra det på. I grupp visar det sig, hur allas beskrivningar kommer skilja sig från varandra.

En annan knasig övning, är att studera en bild och föreställa sig allt som skulle kunna hända runtomkring.I den här bilden skulle tex allt detta kunna hända:

1. Det är långt till närmsta toalett, vilket kan bli besvärligt.
2. En gammal trädgren kan lossna och falla i huvudet på dem.
3. Värmen gör att de svettas, de kan börja lukta illa inför varandra.
4. Någon av dem kan få besvär av sin pollenallergi, de nyser och näsan börjar rinna. Eller så kan någon av dem utveckla allergi.
5. Ett bi dras till drycken med socker i. De kan få ett bistick.
6. Läsken de dricker fräter på tänderna!
7. Gräsfläckar är något av det svåraste att få bort från ljusa kläder!
8. En fågel kan skita någon av dem i huvudet
9. Maten de har med sig blir dålig i värmen, de kan bli matförgiftade
10. Någon av dem kan råka trampa på en rostig spik eller en bit glas
11. Ett ungsomsgäng hinner råna deras bil medan de ligger och myser.
12. En passerande turistbuss sladdar av vägen och kör på dem.
13. En helikopter ovanifrån kan störta rakt på dem!
14. En av dem inser hur tråkig den andra är, och sagan tar slut.
15. Någon av dem får för sig att äta en svamp de tror att de känner igen från en bok, men svampen är bara lik någon ätlig svamp, den är giftig och de dör.

Kylskåpspoesi är också ett roligt sätt att vara kreativ med ord. Jag har inte ändrat om mina ord på kylskåpet på länge.

Nästa vecka ska jag förresten till Buhus Fästning. Det är enkelt att komma dit. Man tar bara buss Grön Express från Brunnsparken till hållplats "Fars Hatt" i kungälv. Det tar högst 40 minuter.

Jag var där för ett par år sedan:

Jag avslutar med en gåta som jag stötte på för några månader sedan, men inte ännu orkar lösa. Har någon svaret, säg det till mig!

/Struttu

2007-10-02T02:40:00.000-07:00

Jag har en vän, som liksom jag, tycker om att skriva tokiga ordvrängningar. Vi har ibland språkligt utmanande konversationer, en av dem blev publicerad av någon anledning:

http://www.handgranat.org/Konversation/2007-09-20

Formen för denna konversation är egentligen ett gammalt påhitt från mig, som jag kallar "Förolämpnings-stafett". Det började en dag för många år sedan, när jag och en kompis var sura på varandra. Vi började förolämpa varandra, men insåg snart att det inte låg någon sanning i det vi sa om varandra. Och med den utgångspunkten, är det möjligt att låta fantasin flöda fritt, när man förolämpar någon. En riktigt lyckad stafett i förolämpning skapar en hel del roliga fraser. Och det bästa av allt är att ingen blir sur.

Mysfest, och minnet av ett galet samtal

2007-09-26T03:40:00.000-07:00

Var på fest hos maria i helgen. Det var en av de absolut mysigaste kvällarna på länge.

Jag hade med såpbubblor, och det visade sig att Pedram kunde blåsa riktigt stora bubblor.

Marias fest fick mig att tänka på hur tur jag har, som omges av så många fina vänner.

En vän som jag saknar ibland, är Tomo. Med honom kunde man göra galna saker, som att klä ut sig och ha brottningsmatch.

Vi hade många galna samtal också.

Det började med att vi pratade om ett särskilt ämne. Men snart hade vi diskuterat fram ett tiotal olika underämnen, som vardera fick oss båda att berätta olika historier från våra liv. Alltihop blev ofta ett virrvarr av tankar, ideér och funderingar som tillsammans bildade en gigantisk storm. Efter ett sådant långt och ivrigt samtal, var det nästintill omöjligt att minnas vad vi sagt, och vidareberätta det för andra. Visst minns jag en del av samtalsämnena, och lite av vad som sades, men det är omöjligt att, ens med det bästa minnet, åter komma på de mest fantastiska ideérna som uppkom. De där roliga, ögonblickliga blixtinsikterna vi hade.

/Struttu

Ett roligt minne, och en viktig nyhet

2007-09-24T04:59:00.000-07:00

Jag har många fina vänner. Och jag har gjort en hel del roliga saker med dem genom åren. Här är ett tillfälle när några sågs hemma hos mig och spelade lite på mina instrument.

Bilden till vänster: jag på dragspel, Arefeh på trumma, Chris på piano, Henke på munspel.

Jag har en del instrument från Afrika. Olika triúmmor, flöjter och stränginstrument. Här syns även min gitarr, mina munspel och ett guloigt litet dragspel.

Idag berördes jag starkt av en bild i tidningen. Jag såg en liten kista av trä, så liten att endast ett barn får plats i den.

Läkare utan gränser placerar nu ut mängder med kistor i stockholms innerstad, för att göra folk medvetna om hur många barn som varje dag dör av svält och bristsjukdomar.

Du kan hjälpa till i arbetet med att rädda fler av världens barn som hotas av akut undernäring. Vill du rädda ett barn? Det kostar dig bara 50 kronor, och det är dig ingen förlust. En kista försvinner från gatorna. Gå in och skänk 50 kronor nu! Här är adressen. Med ett enkelt sms räddar du ett liv.

http://kampanj.lakareutangranser.org/kampanjen.php

/Struttu

Bad-taste-festen, och lite experiment

2007-09-19T01:48:00.000-07:00

I helgen anordnade jag ett "bad-taste-och-såpbubble-party" där alla skulle ha på sig fula kläder. Såhär såg det ut:

Robin, jag och Alex hade sinne för fula kombinationer.

Robin lånade en gammal sommarklänning jag hade långt in i garderoben.

Maria och Jon var ingenting annat än söta i de fula kläderna.

Jag tyckte Julia hade snygga kläder, men hon själv tyckte de var fula.

Lars och Emma var där och livade upp stämningen

Ida blåste såpbubblor med mig. Hon var grym på att få stora bubblor.

Jag poserar med en snubbe som jag av nån anledning känner igen..

ja, det är ju Emil.

Han tappade ansiktet senare på kvällen, och gick då för att vila en stund.

Apråpå kläder. Jag drar mig till minnes en gång när jag var inne i en klädaffär. Jag bad min kompis att hålla i min väska och jacka, medan jag skulle prova en röd barntröja i största storlek. Den passade utmärkt, varvid jag, utan jacka, gick ut i butiken och hängde tillbaka den för att pröva den i blått också. Jag såg några tröjor som hängde slarvigt, och en som låg på golvet, och när jag ordnade till detta kommer det fram en kvinna och frågar mig om en viss tröja finns i mindre storlek. Det räcker alltså att grejja lite med kläderna i en butik, samt att ej ha på sig jacka, för att vissa ska tro att man arbetar där. För inget butiksbiträde har ju jacka.. Rolig incident, som senare prövades igen som ett experiment på om det ofta är såhär.

/Struttu

Takutsikt, och lite filosofi

2007-09-17T02:33:00.000-07:00

Jag har alltid varit äventyrlig. Mitt sökande efter svårtillgängliga platser började redan när jag var liten. Jag kröp ofta in i trånga utrymmen, och klättrade ofta upp i träd. Men en sak jag inte klarade av då, var att ta mig upp på tak.

Mitt första tak äntrade jag när jag var 17. Visst, jag har väl suttit på tak som barn, men det har varit tak som är så låga, att man skulle kunna hoppa ned från dem. Riktigt höga tak är mer utmanande.

Här är två bilder från ett tak i örebro. Det var högt..

Det hade inte varit roligt att falla ned där.

Här är det tak jag senast var uppe på. Ett i göteborg. Det var svårast av alla att komma upp på. Men att komma ned var lättare, och gjorde mer ont. (Nej, jag hoppade inte ner, jag krängde mig ned samma väg som jag kom upp, men med lite skavsår som följd)

Här är ett tak som var lättare att äntra. Det fanns stuprännor och liknande att klättra på.

Man skall alltid vara två när man klättrar på tak!

Men det finns fler spännande platser att besöka, än tak.

Man kan tillexempel göra ett djupdyk i en fisk-disk. Haha.

En gång var jag och vandrade i ett industriområde. Då hittade jag en gigantisk soptipp. Det luktade något obeskrivligt. En blandning mellan blött papper och rutten mat.

Byggnaderna omkring soptippen var förfallna, som om soptippen var nerlagd.

Men inte tömd. Läskigt.

Här är jag inne och kryper i ett ventilationssystem, som ligger i ett skikt mittemellan högsta våningen och taket i en stor byggnad. Det luktade så instängt tillslut så jag stack därifrån. Men det var förvånansvärt tyst där. Man tror att det ska låta mycket om just ventilation.

Här är jag på en båt som lämnats i göteborgs hamn. Den var otroligt förfallen.

Jag tycker om öde platser. Det bästa med dem är att man kan höra vinden som ilar, utan att den stöter emot något. Och det är ett mer dovt, nästan ohörtbart ljud, än när vinden susar mellan löv, eller blåser i staden.

Jag har ofta suttit på sådana här platser och funderat över livet och tillvaron. Även om ideérna inte uppenbarar sig på löpande band, har jag ofta kommit underfund med något, som jag i den stressiga vardagslunken, aldrig hade fått chans att inse. Filosofiska tankegångar har hört ihop med ensamhet, iallafall för mig. Senare i livet har jag förstått att det faktiskt är väldigt givande att diskutera mina tankar med andra.

Något som jag tycker mycket om att diskutera, är ordspråk. Vad de innebär för olika personer, i olika kulturer. Här är några av mina favoriter:

”Häng inte alla kläder på samma krok”

”Ytterligare ett fel rättar inte till det första”

”Bryter du något av dina livsmönster kan ett nytt mönster uppstå”

”Det du gör är lika mycket värt, vare sig det hörs applåder efteråt eller inte”

”Tänd ett ljus istället för att klaga över mörkret”

”Ju mer du delar med dig av din glädje, ju mer behåller du av den själv”

”Uträtta det möjliga istället för att drömma om det omöjliga”

”Grubbla ej över de chanser du missat, då missar du ännu fler”

”Depression är ingen avgrund man ska kika ner i, det är en dal som man ska klättra uppför”

”Den vise prövar igen, den dåraktige slutar för att han inte vågar misslyckas”

”Hur långt man faller spelar ingen roll, det är om man tar sig upp igen som räknas”

”Misstag ger dig nya alternativ, dessa är dina redskap för framgång”

”Gott omdöme kommer ur erfarenhet, och erfarenhet kommer ur DÅLIGT omdöme”

och min absoluta favorit:

”Vänta inte på rätt tillfälle, skapa det själv”

/Struttu

Galen fest, och äldre galenskaper

2007-09-12T05:26:00.000-07:00

Lovade att publicera bilderna från festen hos Julia, här kommer de:

Jag, Jossan och Jon

Jag o Jossan fular oss

Det är lätt att skratta åt sigsjälv

Jag med festens värdinna, Julia

Lite galenskap från mig

Jon och Jossan roar sig

Mer galenskap från mig, jag fick en svans.

Jag minns andra galna fester. Här kommer ett axplock från olika tillfällen:

Christoffer spelar annanas.

Christoffer leker monster

En galen maskerad med både skidåkare och smådjävlar. Där fanns också en biblotikarie, ett troll, en som var utklädd till sig själv, och så jag då, som kom i en röd-svart outfit men vägrade berätta vad jag skulle föreställa. (Jag visste det inte själv)

Och nej, det finns INE en bild på mig från den festen. Ingen fin bild, iallafall.

Jag minns snubben, men inte var eller när detta hände.

Jag, Andreas och Fia gosar med min blåa lilla val (Valle)

Christoffer har ny frisyr

Eftersom jag började med en dikt, kan jag lika gärna avsluta med en. denna skrev jag år 2006.

vi ser varje ögonblick som en tillfällighet

så vi tar tillfället i akt

men den som satt sig vid en önskebrunn har svårt att resa sig igen

så vi gör vardagen till en parodi

där vi lär känna det som alltid är

och ser på andra

med en blick

som talar om

att vi börjar närma oss

hemligheten

Visste ni förresten vad förkortningen IKEA står för?
"Ingvar Kamprads Egen Affär", såklart!

/Struttu

Sommaren är över. Tiden är tidlös.

2007-09-10T04:06:00.000-07:00

Den här sommaren har förflutit snabbt. Som om tiden gått fortare.

”Det bästa man kan göra med tiden är att använda den väl.”, sägs det. Jag försöker alltid "ta till vara på tiden" som det heter. Det finns många fina stunder från i somras att tänka tillbaka på.

Jag älskar hur frisk luft luktar, just efter att det regnat.

Jenny och jag promenerade i naturen.

Sommaren är till för att öppna sinnen, för att du och jag och alla ska våga vara lekfulla!

Både dag och natt är vacker om sommaren.

Jag har funderat mycket på tid, och hur den påverkar människan.

Tid har blivit till en grej som angår hela världen. Ändå är tid ett abstrakt fenomen, en konstruktion från oss människor. Den varken väger eller luktar. Den hörs inte och kan inte flyttas omkring. Tiden är osynlig. Ändå kan den få oss att springa hit och dit. Och den lyckas stanna upp oss helt, när vi sitter och tänker på gamla tider.

Tid upplevs helt olika, beroende på vem man är. Kan man då säga att tiden är något verkligt?
En sak som är säker, är iallafall att tid gör folk stressade. Men det är inte själva tiden som gör oss stressade, det är vår uppfattning om att vi vill vara någonstans och göra något annat.

För tid är bara ett mått på förändring. Om ingenting förändrades skulle människan inte kunna mäta tid. Det sägs att både djur och människor har en inbyggd klocka. Den gör oss trötta och hungriga med en viss regelbundenhet. Men kan man kalla det tid? Alla levande varelser behöver äta och sova, oavsett tid. Och så den vanliga klockan. Det är inte tiden som gör att väckarklockan ringer, det är tekniken inuti klockan. När en klocka tickar, kan man se att visarna snurrar i jämn takt, vilket betyder att mekaniken fungerar. Det är en händelse som har sitt ursprung i orsak och verkan.

Ett dygn har 86400 sekunder. Under det dygnet ska man jobba övertid, dela med sig av sin tid till andra, ha en fritid, passa tiden, låta saker ta sin tid, inte ha någon dötid, och i synnerhet låta tiden ha sin gilla gång. Jag förstår att folk inte har tid över!

/Struttu

Rolig spelkväll och en vit fest

2007-09-05T04:55:00.000-07:00

I helgen var jag och grabbarna hemma hos Jenny o Frederic. De hade ett sällskapsspel de inte hunnit pröva, och några gamla som jag aldrig prövat. Det blev alltså en rolig kväll. Vi spelade "Cluedo", där man ska lösa en mordgåta. Alla satt och funderade, studerade sina privata anteckningar, hummade, och tittade intensivt på spelplanen, där alla mordvapen och misstänkta fanns placerade. Till slut blev det Frederic som insåg svaret. Alla vi andra sa, att "jamen DET hade vi också räknat ut.. iallfall att det var ljusstaken som var morvapnet, det visste vi ju." Nej, det var bara Frederic som, förutom att använda de öppna ledtrådarna, även kunde inse hemliga ledtrådar utifrån andras agerande och val av placering på spelplanen. Det är inte ett lätt spel. Det gör det desto roligare!

Jon och Robin hade kul.

Sedan spelade vi "Vilda gester". Ett spel där man endast med rörelser och ljud, ska få sin lagkamrat att inse vad man menar. Jag och Jenny vann spelet, då vi samarbetade snabbt och var tydliga i våra charaduppvisningar.

Jag och Robin fånar oss lite. Fånerier hör en rolig kväll till.

Apropå Robin. Honom har jag känt sedan gymnasiet. Men det var inte förrän flera år efter vi slutat gymnasiet, som vi egentligen började umgås då och då. Jag minns en rolig händelse från gymnasietiden, då Robin var med.

På en engelska-lektion skulle vi intervjua varandra på engelska. Detta skulle ske inför de andra, som en slags redovisning. Grejjen var att man inte fick förbereda sig, utan man skulle bara ställa upp sig två och två, varav den ene ställer enkla frågor, och den andre besvarar dem. Enkelt om man kan någorlunda bra engelska. Såhär lät det när jag och Robin ställde upp oss:

-How old arj joo?

-Äjjtiin. No, seventeen!!

-And whatt aj jour fäjvorit sabjekts in skool?

-Ehh... gympa

-Men va fan..

-Men jag vet ju inte vad det heter på engelska!

Alla skrattade, och läraren undrade väl lite smått, om vi inte tog det på allvar alls.

Det undrar jag med. Men ett roligt minne är det.

I Lördags var jag på "White party", iförd helt vita kläder från topp till tå. Det var en utmaning för mig som nästan aldrig har vitt på mig, att rota fram en vit mundering, men jag lyckades.

Sandra, jag och Martina

Sushi följde med och busade.

/Struttu

Cirkuskonster och jitterbugg

2007-09-03T03:48:00.000-07:00

Jag och Caroline har äntligen kommit iväg på cirkusövningarna som vi läste om för nästan ett år sedan. Den säsongen kom vi aldrig dit, vi hade helt enkelt inte tid. Och den kvällen vi hade tid, hittade vi inte dit. Men nu!

Lokalen, som ligger i gamla fängelset, hyrs av en entertainment-grupp varje tisdagkväll, och de bjuder in ungdomar till att delta i cirkusövningarna. Det är gratis och jättekul!

Jag och Caroline gjorde stod på händer, cyklade, jonglerade, och gjorde olika akrobatiska övningar.

Jag flyger lite.

Vi förbereder oss för en rolig akrobat-posé.

Voila!

Caroline klättrar på oss.

Jag klättrar på folk.

Paul har roligt åt oss.

Jag o Paul prövade en liten mini-cykel.

Jag jonglerar.

Apropå rörelse. Det roligaste sättet att röra sig på, tycker jag är genom dans. Det är kul att se dansuppvisningar, även fast jag hellre svänger de lurviga än att bara titta på.

Här syns medlemmar från West Coast Jitterbugs. Ibland har de prova-på-kvällar, så kika in på deras hemsida http://www.wcj.se/

/Struttu

Platser där tiden inte finns

2007-08-27T02:58:00.000-07:00

Jag är framme. Det är som om kyrkklockan ville hälsa mig välkommen. Jag tycker om den här platsen, iallafall idag. Iallafall när jag är ensam.

Någonting fångar plötsligt min uppmärksamhet. De står bakom muren och pratar lågt, inte för att de vet att jag hör, utan för att de är trötta. Att de är trötta tvivlar jag inte en sekund på. Jag låter deras ord vara en början på en dialog jag fortsätter i mitt inre. Jag säger mig själv en del jag behövt säga, och tänker inte längre på de två som står alldeles nedanför mig. Först när de cyklat vidare, kan jag lämna den inre pratbubblan.

Det här stället skulle lätt kunna översvämmas förresten, inte bara av vatten, som skulle samlas i mitten och till slut rinna nerför asfalten. Här skulle också ilska, minnen från förra gången jag vistades här, kunna översvämma tankarna. Jag bestämmer mig för att ge mig av. Nycklarna är i fickan för ovanlighetens skull, jag slipper kränga av mig ryggsäcken. Jag smäller igen dörren, när jag är hemma, men snart ska jag ge mig iväg igen.

Här kommer lite blandade bilder, från en sommar som förflutit alltför fort.

Denna lilla var mycket charmig, utan att veta om det.

Kyrkan- final test. Fler än jag måste se det komiska i denna bild.

Ensamma lilla blomma, vad vacker du är..

Jag bestämde mig för att smyga på en gås. Men han kom på mig!

Jag hittade en koja

Botaniska trädgården i detalj. Även bilderna nedanför.

Det finns platser som jag tycker mycket om, men jag har glömt av dem lite. Sådana platser har vi alla. Besöker jag en sådan plats, är det som att färdas bakåt i tiden. Jag kan sjunka in i en egen värld och släppa taget om den värdsliga tiden. En tyst plats, dit du inte behöver ha med dig någon annan. Där du kan sitta och underkasta dig själens dynamik. Det förflutna, som har rullat ihop sig i stora buntar, rullas sakta upp där. Minns du egna sådana platser, åk dit!

/Struttu

Jag minns

2007-08-26T08:43:00.000-07:00

Det finns dagar som man minns extra mycket. Dagen med Arefeh på sjöfartsmuseet är en sådan dag, fast det nu är mer än ett år sedan. Vi hamnade bara där, och upptäckte hur vackert där var bland fiskarna.

Jag passade på att fotografera det finaste akvariet.

Vi såg denna lilla vackra sjöhäst. Jag fick för mig att den tittade tillbaka på oss. Undar vad den tänkte.

Jobbade som klädmodell för Carloine o Paul häromveckan.

/Struttu

Bilder från nyår

2007-08-20T04:44:00.000-07:00

Nyåret 2006/2007 anordnade jag och Arefeh en mysig nyårsfest i lokalen Kalejda. Vi fixade mat och musik och bjöd in många. Folk har efterfrågat bilderna så här är de!

Martin tyckte om skumpan.

Poeten Fritiof är estetisk, och sätter sig i ett hörn.

Jag och Daniel dansar

Pedram och jag

P.A var också där

Sivert var glad

Ann-Sofie tog med en kompis

Jag var trött efter en lång natt

Martin var glad

Massa glada människor var där

/Struttu

Kulturkalaset

2007-08-20T04:28:00.000-07:00

I dagarna har det varit kulturkalas i göteborg, det som förut hette just Göteborgskalaset har bytt namn till kulturkalaset. Jag var ute fyra dar i rad och dansade till bra musik.

Svarta safirer är ett av mina favoritband inom folkmusik. De är ett gäng romska musiker som spelar svängig zigenarmusik.
Titta in på deras sida: http://www.svartasafirer.com/

Jag fick plötsligt för mig att gå upp på scenen och dansa.

Det tyckte folk om. och jag hade kul!

Maria var med. Här har hon värsta coola blicken.

Vi drar vidare mot ett ställe att sätta oss på.

Pedram och Emil är trevligt sällskap.

Akrobater som svänger hit och dit och sitter fast på pinnar i luften. Aldrig sett något liknande.

Det svartklädda gänget.

Nej, vi är inte färgglada.

Dan efter ser jag Surplus People spela. De är ett coolt tjejband som klär sig roligt och bjuder på starka rytmer bestående av bas, orgel, trombon, trumpet och samplingar, samt sång som skriks ut i megafon. Hur coolt som helst. Deras hemsida: http://www.surpluspeople.se/

/Struttu

Hatt-och-yoghurt-party och utflyttningsfest

2007-08-17T03:37:00.000-07:00

I fredags var jag på utflyttningsfest. Det är ett roligt tema på en fest! Fler borde ha fest när de flyttar ut, och inte bara när de flyttar in. Två fester är bättre än en!

Jag tycker om att festa, men enligt min egen definition av ordet. Festa för mig innebär inte att dricka mig full, och bete mig på ett sätt jag inte skulle göra annars. För mig betyder det att träffa fina vänner, se till att alla mår bra, äta något riktigt gott, dansa, och dricka några glas vitt vin, eller mörk öl, helst Primator eller Tjeckiskt. Vardagen blir en fest, om musiken är bra, maten är god, och om alla trivs. Att åka pulka nerför en trappa är mycket roligare om man är nykter, för då slipper man bulan i huvudet, men får en skoj åktur. För vad är meningen med att göra galna, läskiga saker, om man är avtrubbad i sinnet och ändå inte upplever det hela fullt ut? Nej, om jag hittar på tokigheter är det på villkor att jag kommer minnas det roliga, samt att jag gör det av rätt anledning (dvs att jag är galen, och inte det att jag är i ett dimmlandskap av onykterhet).

Åh, jag tycker om temafester. Jag hade en egen nyligen, som jag kallade "Hatt-och-yoghurt-party". Längst ned kommer bilder från den festen. Men först, bilder från helgens utflyttningsfest hos Caroline och Paul:

Det är svårt att låta bli att ta fåniga bilder..

Fina Maria

Jag målade en filur på Åsas arm.

Jag byggde ett torn. I bakgrunden ses Åsa, som tuggar på den goda maten Caroline & Paul tillagat. Cred till dem!

Paul leker med den lila lampan.

Åsa och Caroline goes mad.

Snygga Yohanna var också där

Och Paul hade roligt.

Här är några bilder från mitt "Hatt och yoghurt-party". Alla skulle ha på sig en hatt, och ta med en yoghurt.

Anna och Jonas kommer och lyser upp festen

Per anländer och är hur stilig som helst. Hunk!

Sandra visar upp mig och hatten.Mattias tog med en intressant utländsk yoghurt!

Yoghurt-provningen startar. Sandra har kul

Hatt-och-yoghurtgänget. Observera allas snygga huvudbonader

Vi tar fram mina instrument och börjar spela.

Vi bestämmer oss för att gå ut på gatan och spela!

Vi har en orkester!

Ja, det var hur kul som helst. In igen och fortsätta äta yoghurt.

Ja, vi får killarna till att pröva kjolar.

Nu planerar jag ännu en temafest. Den ska kanske heta "bad-taste-och-såpbubblefest"

Fula kläder ett krav!

/Struttu

Arosfortet

2007-08-13T03:23:00.000-07:00

Min sommar har varit fylld av jobb och aktiviteter, men jag tycker om att hålla igång. Sommarens roligaste händelser var bland annat besöket på Arosfortet.

Detta äventyrscentrum ligger mitt i Huskvarna, och är någon slags efterapning av "Fångarna på fortet". Konceptet är bra, men de missade hela känslan genom att placera "cellerna" i korridorer i ett vanligt hyreshus. Trots ställets utseende, så var det många roliga utmaningar därinne.
Vi klarade fler rum än vad vi hade trott. Vi blev extra triggade av att vi klarade ett av de rum som ägaren sa att man "måste vara tre personer för att klara".

I detta rum var utmaningen att inte nudda golv. En välkänd lek från barndomen, men här var det riktigt svårt. Och jag har aldrig tidigare upplevt ett golv som piper om man nuddar det, hihi!

Det fanns gott om tunnlar, rör och andra trånga utrymmen som man skulle åla, krypa och kränga sig igenom, och det gick på tid. Denna tunnel var knappast trång, men därinne var kolsvart. Bilden är tagen med blixt.

Denna utmaning bjöd på olika rum där både golv, tak och väggar är sneda och vinda. Dessutom var det hela en slags poäng-kryp-promenad med frågor i varje rum som man var tvungen att memorera tills man äntrade det sista rummet. Där skulle man trycka i alla svaren på samma gång.

Härinne hade jag roligast. Jag fick använda varenda % av min nya styrka efter att jag börjat träna på gym för 3 månader sedan. Här fick man inte nudda något annat än dessa betongpelare. Jag lyckades klättra runt utan att slå i huvudet iallafall.

Klätterväggar hade de givetvis också. Vi klarade oss halvvägs, sen var det helt omöjligt att nå med benen till nästa stöd. Ett av de rum vi inte klarade oss igenom, alltså. Extra varning för att säkerhetsselar saknas. Det går att skada sig här, tror jag.

Tittut men i detta rummet var instruktionerna så flummiga att vi inte ens förstod vad utmaningen i sig var. Men det var det roligaste lekrummet jag vart i.

Efter att ha klättrat, hoppat, krälat, hukat, ålat, pendlat, skuttat, kastat bollar, balanserat och andra kroppsliga krängningar, var det dags att äta och åka hem. På vägen till bussen såg vi denna skylt, som blev en mycket rolig avslutning på en äventyrlig dag.

Nästa veckoslut var det dags för nästa resa (det gäller att passa på eftersom så mycket annat kommer ivägen annars). Vi besökte kolmården.

Detta är inte en räv, utan en typ av vildhund.

Noshörningen var så snäll så jag gick nära nära. Och den förstod att jag gjorde det av nyfikenhet.

En järv. Rovdjur som de är, kan de fälla en älg själv.

En tapir som tyckte om att bli klappad.

Man kunde sticka in handen till tigrarna. Det är inte så smart av djurparken att anordna det så.
Men självlart kunde vi inte låta bli.

Inför hösten ska jag dra ned lite på tempot, och säga upp mig från det ena av två olika jobb.

Nattjobbet hejdå, för nu ska jag koncentrera mig på jobbet som administratör.
http://www.framgangen.se/viewpage.php?page=84

/Struttu

Jag saknar dem.

2007-07-10T12:58:00.001-07:00

Vargarna.
De gav mig den där härliga känslan av att bara leva, här och nu. Att sitta där i skogen, med en varg bredvid mig, är en upplevelse som inte går att beskriva. En närvaro där samhörigheten inte baseras på ord, men på förståelse som står utanför alla mänskliga kommunikationssätt.

Nu i efterhand tänker jag på fotografen Gregory Colbert. Han insåg det för längesedan, jag insåg det för en vecka sedan. http://www.ashesandsnow.org/en/index.php?page=/portfolio/

/Struttu

Att förmedla

2007-07-09T23:02:00.000-07:00

Kl är 07.00, är på väg hem från nattjobbet. Solen skiner.

Smäller igen dörren och stupar i säng. Försöker somna, funderingarna drar iväg.

Minns en vacker novembermorgon för längesedan. Luften var isande, frisk och kylig,
daggen hängde i luften och frosten täckte gräset. Jag tog en bild, i hopp om att fånga åtminstone ett uns av ögonblicket..

Med denna blogg vill jag förmedla de händelser i mitt liv, som ger mig de härligaste känslorna.

/Struttu